Krönika: Titanernas kamp
Den där ligatiteln börjar se allt mer avlägsen ut då Manchester City inte heller denna helg slog av på takten. För Liverpools del så finns det dock annat att se fram emot i form av Barcelona.
Det är titanernas kamp och den är komponerad av formkurvor som vanligtvis bara dyker upp i rekordmagasin eller de där alstren som Hollywood ofta snickrar ihop när de skall försöka skildra ett lag eller deras kombattanter.
För att tala klarspråk så gör både Manchester City och Liverpool rent hus för tillfället, det verkar inte finnas något lag i England som kan stoppa de båda just nu. Fantastiskt roligt att se givetvis, framförallt vad det gäller Liverpool, men det är lika många delar direkt frustrerande. Liverpool håller på att brodera ihop en av de starkaste säsongerna som någonsin skådats i engelsk historia och den sammanfaller med något som knappt skall kunna hända.
För det har ju svängt nu, City har det något enklare spelschemat kvar och lägger vi till det faktum att Liverpool förutom de två ligamatcherna dessutom skall avverka en semifinal i Champions League så är det allt mindre som talar för den där ligatiteln nu.
Tyvärr.
Att Leicester skall ta sig till Manchester för att norpa poäng eller att ett Brighton som är i akut poängbehov för att hänga kvar, de kan redan vara klara så dags, får ses om i det närmaste osannolikt med tanke på att Burnley inte mäktade med ett enda skott på mål i söndags.
Hoppet är i vanlig ordning det sista som överger människan och så länge matematiken ger att det bara är en ytterst liten springa kvar för att nå ända fram så gör vi alltjämt just det. Hoppas.
Det som annars återstår är ju Champions League och sämre än så kan man ha det, vänder vi luppen mot det första mötet mot Barcelona så kittlar det ju till i maggropen.
En gigant på alla sätt och vis även om de senaste åren inte har varit fullt lika framgångsrika med europamått mätt då ärkerivalen istället har abonnerat på den titeln. Tittar vi lite närmare så borde Barcelona passa Liverpool något bättre än vad Bayern München gjorde. Någonstans fanns ju farhågan att ett ramstarkt tyskt försvar skulle bli för mycket i kombination med Müller och Lewandowski.
Messi trumfar givetvis de där två herrarna och totalt sett så har Barca en vassare offensiv än vad Bayern har. Defensivt så skulle jag dock säga att det är övertag för Bayern, de lyckades långa stunder att stänga ner ett Liverpool som fastnade och inte fick till det där fint flödande anfallsspelet som visade sig i fredags och som fick Huddersfield att bara se marginellt mindre överkörda ut än vad den tecknade katten Tom brukar göra när han alltför sent inser att det är en ångvält på väg ner för gatan då han har placerat tassarna mitt emellan trottoarerna.
Till slut var de dock tvungna att gå framåt och försvaret öppnades något, ett snöre är bara så långt.
Barcelona är ett väldigt kompetent lag, ingen skulle påstå något annat, men försvaret har inte riktigt fått känna färg och jag är inte heller säker på att deras DNA tillåter dem att försöka stänga matcher. Där borde bli ytor för Liverpools offensiv och får den offensiven ytor så brukar det bli mål förr eller senare.
Magkänslan har haft fel tidigare men den säger åtminstone att Liverpool borde ha större chans mot Barcelona än mot Bayern München och hade den logiken funnits inom fotbollen så hade känslan varit än bättre. Nu fungerar det dock inte så och om ett drygt dygn vet vi hur förutsättningarna är inför matchen på Anfield och om drömmen om en final börjar bli något skarpare i konturerna.
