Krönika: Vems är felet?

Krönika: Vems är felet?

Två poäng på fem matcher i ligan. Ingen vidare start för någon klubb och framförallt inte för en som siktar på Champions League. Men vad beror egentligen den mediokra säsongsinledningen på? Handlar det om otur och missgynnande domslut? Defensiva tveksamheter? Eller om misslyckandet på sista transferdagen?

Säsongen har börjat som vi Liverpoolsupportrar är vana vid nuförtiden, skral poängskörd och en känsla av att vi förtjänar så mycket mer.  Det finns fina tendenser i spelet, men ändå är vi inte ens nära att skörda frukterna. Offensivt har vi svårt att få till det där sista och defensivt straffas vi hårt av både motståndare och domare.
 
För visst är det så att Liverpool under de senaste 1-2 åren har fått jobba i en stormliknande motvind. Under fjolårssäsongen hade man klart flest ramträffar av alla, ruskigt dålig utdelning på straffar såväl offensivt som defensivt, och långa skador på nyckelspelare. Och har det inte varit det så har det varit badbollar och bortdömda mål. Dessutom har klubben genomgått en av dess mest turbulenta tider i historien och problemen i korridorerna har förstås inte gjort saken bättre. Ja, motvindssargumentet är sannerligen inte taget ur luften och den här säsongen har börjat där den förra slutade. Redan i premiären mot WBA fick Liverpool två tveksamma straffar och ett rött kort emot sig, och efter mötet med Manchester United – där domaren satte sig själv i blickfånget – har de argumenten knappast försvunnit. Utvisning på Jonjo Shelvey trots att Johnny Evans inte fick så mycket som en tillsägelse. Straff till Antonio Valencia trots att Luis Suarez nyligen blivit minst lika ojuste behandlad. Hat-tricket fullbordades sedan när domaren endast lade till fem minuter trots att enbart straffsituationen tog 4,5 minut (ja, jag vet att det till slut blev 7 min, men det berodde på saker som skedde under själva tilläggstiden). Därtill fick Fabio Borini, Daniel Agger, och Martin Kelly alla avbryta matchen med relativt allvarliga skador. Och det här är bara två matcher! Ingen kan nog ifrågasätta om det ligger något i motvindsargumentet, men det spelar egentligen ingen roll för det finns inget att göra annat än att hoppas på en snar vändning hos Fru Fortuna.
 
De defensiva tillkortakommandena beror förstås delvis också de på ren och skär otur, men framförallt på att vi i år har fler offensiva spelare på planen samtidigt. Ifjol hade vi ett av ligans bästa försvar, och problemen handlar förstås inte om att spelarna blivit avsevärt sämre över sommaren. Det dåliga försvarsspelet inte således inte bara att skylla på försvaret, utan det är snarare en följd av Brendan Rodgers taktik. Med många offensiva spelare och dessutom ett tunt centralt mittfält skapas enorma luckor på mittfältet när motståndet kommer förbi Liverpools första press. Det måste Rodgers få ordning på omgående för så länge försvaret utelämnas av sina lagkamrater kommer vi fortsätta släppa in enkla mål. Visst vill vi se en fortsättning av det offensiva spelet, men Rodgers behöver balansera det spelet med en nödvändig åtstramning av försvaret.
 
Det offensiva spelet fungerar egentligen bra, men när vi kommer till sista tredjedelen är det alldeles för tamt. Han hade kostat mycket att ha på bänken, men självklart skulle vi behållit Andy Carroll i truppen. Det vet alla som bevittnat den anfallsmässiga uddlösheten och det vet också Brendan Rodgers. När han släppte Carroll gjorde han det i tron att en ny anfallare skulle ansluta innan transferfönstret stängde. Så blev det inte och plötsligt stod han där med bara två seniora anfallare – Luis Suarez och Fabio Borini, båda mästare på att bränna chanser. Mycket har sagts om detta ”misslyckande”, och det är FSG som fått bära hundhuvudet. På ett sätt är det förståeligt. Det var FSG som vägrade lägga upp de extra miljonerna som hade säkrat Clint Dempseys tjänster, och en sådan sak är väldigt lätt att hänga upp sig på. Men FSG agerade som de gjorde eftersom de har en långsiktig plan, en utstakad väg som de bestämt sig för att följa. När de tog över klubben kunde de ingenting om fotboll, ingenting om värdering av spelare, och ingenting om hur transfermarknaden fungerade. De tog, mycket riktigt, in folk som skulle bidra med den kunskapen. Folk som rekommenderats till dem. Vi alla vet hur det gick. Damien Comolli kastade pengar runt sig som om han vore rapstjärna i en musikvideo – 20 miljoner pund för Downing, 16 miljoner pund för Henderson, och ofattbara 35 miljoner pund för Andy Carroll. (Det sägs att han ska ha inlett (!) förhandlingen om Carroll med ett bud på 30 miljoner pund.) Efter några månader av detta galna och respektlösa ekonomiska beteende insåg till och med de oerfarna ägarna vansinnet och gjorde sig av med fransmannen. Ett bra beslut förstås, men det fick konsekvenser (konsekvenser som jag menar i grunden är positiva). När det senaste transferfönstret gick mot sitt slut ville de inte göra om samma misstag. De ville se till att den långsiktiga planen följdes. Tyvärr slutade det denna gång med att Carroll skeppades iväg för tidigt och att ingen ersättare kom in. Sannolikt var det otillräcklig kommunikation som låg bakom att det blev som det blev, men det är också något FSG nu vill åtgärda med hjälp av en särskilt kommitté. Om det sedan är tillräckligt för att åstadkomma det man vill återstår att se.
 
Så vems fel är egentligen den mediokra säsongsinledningen? Som jag ser det beror det på alla ovanstående punkter – otur och domarmisstag, Rodgers taktik, och ägarnas ovana. Det som kan sägas med säkerhet är att klubben har oerhört mycket att jobba med. Men! Man gör det med vetskapen att oflytet inte kan pågå i all evighet. Och man gör det med en manager som hittills har sagt och gjort mycket rätt saker. Defensiven och slutklämmen i anfallsspelet behöver han fortfarande rätta till, men vi måste ge honom tid att göra så. Sannolikt kommer han att få den tiden han behöver av FSG, som har investerat mycket (och då menar jag inte framförallt ekonomiskt) i nordirländaren. Vi som supportrar måste bara ge både ägare och tränare tid och stöd att få ordning på skutan. Det kommer ta lite tid, det får vi vara beredda på. När FSG tog över hade de ingen erfarenhet av europeisk fotboll och nu bygger man upp klubben från grunden genom att se över alla dess delar. Så låt oss ge dem det förtroende de förtjänar och den tid de behöver för att få ordning på skutan. För när de väl lyckats styra skutan åt rätt håll är jag övertygad om att den kan få ordentlig vind i seglen!

Tobias Siöström2012-09-27 19:00:00
Author

Fler artiklar om Liverpool