Matchanalys: Everton - Liverpool
Laget tappade kontrollen över matchhändelserna, vilket Brendan Rodgers själv har varit inne på. Stabilt spel i de defensiva utposterna i första halvlek blev till en helt annan historia i den andra halvleken.
Generella tankar
Rent generellt domineras matchen av att vi är klockrena på offensiva fasta situationer medan vi inte får till något sorts etablerat spel vare sig i första halvlek, eller andra halvlek. Det finns femminutersintervaller i båda halvlekar (speciellt forceringen på slutet) då vi tar över matchbilden totalt. Vad vi saknade var tanke i den sista tredjedelen.
Offensivt spel
De första fem minuterna för Luis Suarez präglas av att han kommer ner och möter boll, något som avtog allt mer som matchen led mot sitt slut. Efter tio minuter står det klart att Suarez får en fast position som nr. 9 som sin roll i matchen. Det strukturella offensiva grundspelet baseras på ett 4-4-1-1, där Steven Gerrard de första femton minuterna tar rollen som länk mellan mittfält och anfall, för att det sedan övergår till att Philippe Coutinho tar det ansvaret. I uppspelsfasen står de fem mittfältarna hela tiden sammansatta i första halvlek. Efter minut 28 tar Henderson ett ansvar för att fylla in i andraluckan inne i Evertons box, något som hade behövt göras fler gånger i denna match. I samband med 1-0-målet sammanföll målet med en väldigt smart positionering av Coutinho, men även av att Martin Skrtel och Daniel Agger drar isär försvaret samt drar med sig tre försvarare.
Coutinho å sin sida söker bollkontakt mer skevt i första halvlek (jämfört med tidigare match), en konsekvens av tight markering också efter målet. Kanske hade det varit en tanke att ändå söka Coutinho och dennes bolltoucher fler gånger, eftersom han rent individuellt hade kunnat sticka ifrån sin försvarare vid några tillfällen. Joe Allen är den av de fem mittfältarna som ligger allra djupast i position under första halvlek, då han agerar som det så kallade ankaret, en roll som tas över av Lucas Leiva i andra halvlek, där Lucas rent individuellt har väldigt bra passningsprocent på lyckade passningar. Man får dock ta och väga in att Lucas slår enkla passningar allt som oftast.
I bilden ovan ser man skillnaden mellan att ha Daniel Sturridge i startelvan och att inte ha honom där, man ser även en svaghet under matchens gång för Liverpool, nämligen den att vi inte utmanade tillräckligt många gånger mot Everton inne i boxen. (Grönt markerar en lyckad utmaning man mot man).
Gareth Barry är å sin sida spelfördelaren för Everton och Everton är som allra mest effektiva vid kontringstillfällena. De kommer bland annat 4 mot 2 två gånger om i andra halvlek. Everton använde sig av en klassisk offsidefälla, men lyckas bara ställa Liverpool offside två, tre gånger. Vad vi kanske borde gjort i första halvlek var att stöta på Ross Barkley betydligt mer än vad som skedde under de första 15 minuterna. Efter en halvtimme fick vi koll på Barkley, mycket tack vara att tre man bevakar hans ytor, samma sak gällde andra halvlek där Barkley blev utraderad ur matchen. När Evertons mittfält fäster bollen på Romelu Lukaku och erbjuder understöd kommer man till två farliga målchanser i första halvlek. Leighton Baines söker kombinationer med Pienaar på sin kant också. Everton spelar i andra halvlek upp bollen via det sittande mittfältet och de farliga ytorna, de närmast mål, som inte täcks alls av oss stundtals. Många båglöpningar av bland annat Gerard Deulofeu mot Flanagan sker också.
Vi håller bollen inom laget från minut 54 till minut 56 och på så sätt skapade vi ett etablerat anfallsspel, till och med Jon Flanagan följer med upp i det anfallet. Annars präglades matchen av att bägge ytterbackarna står still i bägge lag, Seamus Coleman gick inte alls att känna igen. En talande matchsekvens i andra halvlek sker i minut 58, då Henderson är helt ensam mot fem Everton-spelare. Alldeles för få spelare som löper längsmed bollbanan i vårt lag, förutom de sista fem minuterna av matchen. Givetvis saknades Daniel Sturridge enormt, och han blev mycket riktigt till slut poängräddare i och med bytet.
Defensiv struktur
I defensiv zon praktiserar vi ett rent 4-5-1-system, där syftet med de bägge yttrarna vi använder är att båda spelar centralare och mer kompakt vid vissa tillfällen, och att bredda spelet i det senare skedet i uppspelsfaserna. Stundtals kan man likna vår fyrbackslinje vid fyra mittbackar, faktiskt. Både Glen Johnson och Flanagan krymper spelavståndet för Evertons Kevin Mirallas, Steven Pienaar och Ross Barkley genom att gå inåt banan. Vid de tillfällena styr Jordan Henderson och Steven Gerrard sig utmed kanterna. Gerrard var multidimensionell i denna match, där han ibland skar av ytor och Gerrard spelade på tre olika positioner under matchens gång. Det var mycket tydligt att Johnson inte var tänkt att erbjuda ett alternativ framåt genom att vara spelbar under spelsekvenser, och en stor skillnad fanns gentemot Fulham-matchen då Johnson och Henderson hade ett kombinationsspel. Första 25 minuterna är Johnson än mer stationär i sin position, han må förvisso bara stå för ett enda misstag i den första halvleken (minut 44) när han fumlar med bollen, men just det kostar oss att Lukaku får fri sikt med Simon Mignolet.
Henderson och Skrtel går inte in tillräckligt effektivt vid 1-1 målet, även om de markerar spelare på rätt sätt, och oförmågan att rensa bollen kostade oss det målet. Man kan inte beskylla Gerrard för att inte ha fått iväg bollen i andra läget, misstaget sker i första läget. Allen vinner en frispark i den 11:e minuten, väldigt viktigt då Everton hade haft ett tryck mot vår box under ett par minuter fram till dess. I andra halvlek ställer Johnson till det än en gång genom att börja dribbla i backlinjen, senare serverar han Deulofeu på ett friläge, den tidigare gången gav han öppen gata för Lukaku. Saken är att Johnson kan vara stabil under upp till 20 minuter åt gången i matchen, men de tre misstagen där vartenda misstag ger Everton frilägen är inte acceptabelt.
På bilden ovan ser vi lyckade tacklingar av Jon Flanagan under matchen. Genom detta kan man se att Flanagan gjorde en fullt godkänd insats genom att vinna 9 av 14 tacklingar, att han vann boll mestadels längre ner på plan, och att han förlorade de dueller som var närmast vårt straffområde.
Andra halvlek innebar en markant skillnad för Everton. Fyra man står tätt inpå varandra för att ge varandra ett passningsalternativ, speciellt i yttrarnas fall, det är också rent allmänt ett mer rörligt Everton vi ser. Bytet av Deulofeu ser Everton gå över helt till en trebackslinje, vilket avgör matchens utgång. Roberto Martinez hade minst lika många ess i rockärmen som Brendan Rodgers, och en trebackslinje har Martinez använt sig av även i Wigan tidigare. Deulofeu är den spelare som är klart mest aktiv i andra halvlek, men dröjer i sina avvägningar för när han ska gå på avslut, alternativt spela igenom bollen, och tar för sena beslut helt enkelt. Everton skapar chans efter chans de första 20 minuterna (andra halvlek) och Mignolet är direkt avgörande för vår del. Allen får utstå två urusla minuter efter varandra vid en sekvens när han missar ett öppet läge och en minut senare drar på sig ett gult kort. Det gula kortet skulle komma att hämma Allens annars så effektiva presspel.
Rodgers taktik
När vi har tagit ledningen två gånger om vill Brendan flytta upp lagdelarna och vill att mittfältet riskerar mer då. Detta blir till det totalt motsatta efter paus, och även om Rodgers är inne på att laget som helhet inte kunde kontrollera matchen då så är detta en direkt tränarfråga, spelarna gör som de blir tillsagda. Rodgers kan emellanåt i första halvlek vara nöjd med den defensiva erövringen av boll och de snarlika fyra ”mittbackarnas” spel. Det offensiva etablerade spelet uteblir dock, speciellt när vi inte kommer till lösningar vid öppet spel. Fasta situationer är också en direkt tränarfråga på både gott och ont i detta Merseyside-derby. Den gamla klyschan om att inte dra tillbaka laget för mycket stod oss dyrt vid 2-2, Brendans taktik svek litegrann i och med det. Vår forcering de sista fem minuterna är fint upplagt av Rodgers vid sidlinjen.
Källa: FourfourTwo
