Matchanalys: Liverpool - Southampton
Brendan Rodgers första nederlag denna säsong, ett mycket onödigt poängtapp och många spelsekvenser som inte klickade med varandra på ett positivt sätt.
Generella tankar
Det som inte fick hända hände, tre blytunga tappade poäng. En av lagets svagheter, fasta situationer och dess form återupprepades, trots massiva investeringar ekonomiskt i backlinjen under sommaren. Matchen som helhet hade präglats bättre av ett oavgjort resultat, men när vi spelar så ofantligt under vår kapacitet ser jag på matchen ur en direkt tränarfråga. Våra motståndare för dagen har två avslut som skapas av etablerat spel, att släppa in ett mål då är underkänt för Liverpool. Men har spelet verkligen sett bättre ut under tidigare matcher på säsongen? Inte egentligen. Om vi tar bort de positiva momenten mot Swansea, har resterande matcher sett ut i stort sett likadana som mot Southampton. Liverpool försöker sig på nya spelvarianter varenda match, idag var det kontringsspelet som fick mer fokus, även vid 0-0 stundtals. Om man som lag vill utveckla fler kristallklara spelidéer är det visare att göra det vid en tvåmålsledning än att experimentera under ett avgörande skede av en match.
Det vore att göra det alltför lätt för sig att skylla allt på skador, och vi borde ha mer betoning på våra egna anfallsvågor, eller de uteblivna sådana. Vi kommer aldrig riktigt in i ett stim i matchen, och anfallen bryts upp med jämna mellanrum. Att välja ut fyra mittbackar och använda två av dem som ytterbackar är diskutabelt, och så kallade överlappningar ser vi noll av. När backlinjen inte kan penetrera framåt i större utsträckning under 90 minuter blir de två sittande mittfältarna utslagna i deras roller. Det krävs ett större samspel mellan dessa sex spelare, allra mest i förflyttningar med bollen i ägo. Hade vi tagit en poäng hade inte tonläget varit annorlunda alls, detta var en match (på förhand), där vi borde ha dominerat matchbilden på ett betydligt stabilare sätt. Det som man kan ta med sig är att vi i försvarsspelet släpper till endast två, tre kvalificerade chanser, men försvarslinjen måste helt enkelt ta fler risker för att vi ska få till ett man mot man- övertag i dikterandet av offensiv prägel på matchen.
Offensivt spel
Då Southampton praktiserade ett rent 4-3-3-system, som balanserade till 4-2-4 under speciellt första halvlek, hade det varit en tanke att slå ut deras mittfält genom en längre boll längsmed marken. Detta har vi haft stora problem med att applicera på vårt spel under säsongen, och även under tidigare säsong. I förflyttningarna utan boll hann inte mittfältet med Daniel Sturridge och Victor Moses löpningar och kunde inte därför erbjuda ett spelalternativ i ett senare avgörande läge. De få avsluten på mål kom som ett resultat av det. Sturridge drar ifrån i så pass många avledande löpningar att vi aldrig får en riktig killer inne i boxen. Våra tre yttermittfältare står i båda halvlekar för långt ifrån från det sittande mittfältet med Steven Gerrard bland annat. Vi fick en spelbredd i och med detta, men de två yttrarna skapar inte länkar med varandra och den i mitten kommer allt som oftast ”fel” i den tredje löpningen.
Om man står så långt ifrån varandra så måste passningarna, om det så är i fram- eller sidled, sitta på foten och det gjorde de inte. Gerrard har inte haft en av sina bästa säsongsöppningar och har haft det svårt att övertyga hittills, trots att han används på sin gamla position som offensiv innermitt i andra halvlek. Det är en lugnare Gerrard i både aggressivitet och speluppbyggnad, när resterande av laget gärna spelar vidare bollen till honom i hopp om att det ska hända något är det en skev taktik. Det finns dock inget helgjutet andraval på denna position, vilket Jordan Henderson visade oss. Henderson är ingen spelregissör och när han används på detta sätt efter 0-1 dog tillstymmelsen till anfallsspelet ut. När väl spelare som Henderson får ett litet utrymme till att på chans agera bör man göra mer av just det rent generellt.
Vi känns dock aldrig som ett riktigt hot de sista 30 minuterna och ströanfall skapade av bristande uppmärksamhet i Southampton blir våra enda möjligheter. Iago Aspas må ha floppat hittills, men erbjöd ändå sig själv för laget genom att stå i positioner där han ger spelbredd och stod ändå för några skarvningar. Som helhet var det rätt att han blev avbytt, men Raheem Sterling fortsatte med att sätta sitt fokus på att erövra bollen, där han borde ha varit mer delaktig än han var i omställningarna. Ifall nu Brendan Rodgers ville få ut mer av omställningsspelet i just denna match hade Sterling varit ett vettigare val från start, även om Sterling likt Gerrard inte nått en peak denna säsong. Southampton kunde i ett senare skede med den formidabla Victor Wanyama, stänga alla uppspel kring mittcirkeln. Om Mauricio Pochettino gjorde det medvetet eller inte vet ingen, men det kan ha varit det, och med tanke på vår försvarslinjes oförmåga att hålla ett gynnsamt spelavstånd till mittfält slog det väldigt väl ut för Pochettino.
Defensiv struktur
En väldigt bra match defensivt, till stora delar i första och andra halvlek. Att släppa in ett mål på en fast situation kan hända vem som helst. Det kanske inte var helt rättvist sett till matchbild men vi har endast oss själva att skylla. En brist på offensiva eskapader fanns hos både Kolo Touré och Mamadou Sakho, de hade bägge en stor oförmåga att fylla på i andraluckan som skapades i kantspelet. Touré såg stundtals till och med ut som en robot på högerkanten. Man kan förstå frustrationen hos Brendan Rodgers, med tanke på skadesituationen och det kändes i målögonblicket som att det var ett mål som hade kunnat undvikas med en samspelt backlinje. Sakho är ingen egentlig ytterback i dess mening, och han kändes tryggare när han flyttade in i mitten till slut. En annan svaghet i backlinjen var att de inte kunde vända spelet någon gång alls. Visst hade José Enrique några chansbollar, men de är just vad de är, chansbollar. Vi gör det väldigt komplicerat för oss själva genom att försöka spela oss ur trängda lägen och våra backlinjespelare behärskar inte denna del i sitt spel. Simon Mignolet såg inte alls trygg ut med bollen vid fötterna och det märks att möjligen klubben lagt denna press på honom att känna sig trygg med bollen vid fötterna. Det hade varit en idé för en målvakt att om man inte behärskar detta moment så prövar man sig inte på det heller.
Rodgers taktik
Idéfattigt från Brendans sida, även om det till en mindre del är förståeligt på grund av alla skador. Men man kan inte riktigt skylla på skador så fort det börjar gå åt det sämre hållet, helt enkelt därför att säsongen kommer att vara kantad av just skador. Det var klubbledningens ansvar att förstärka där det behövdes med de riktigt bra nyförvärven och det har inte hänt på alla positioner. Iago Aspas bidrar inte med det understöd i anfallsspel som Rodgers hoppades på inför säsongen. Man kan förstå Brendans intention med backlinjen och det ska medvilligt erkännas att vi hade ett tajt grepp på försvarssidan i första och till större del även andra halvlek. Defensivt kändes vi så solida som vi bara kunde bli med fyra mittbackar, men det var framspelen från alla fyra här som orsakade att vi inte fick offensiv kontroll på matchen.
Det hjälps inte heller av att Rodgers flyttar in Jordan Henderson i mittlinjen vid ställningen 0-0, Henderson är inte i dagsläget en speluppbyggare. Det hade varit en annan sak att flytta in Henderson i ledning, därför att han då förväntas stänga spelytor snarare än att skapa sådana. Allra mest märkbart hos Brendan idag var nog dock oförmågan att få laget att slå den längre passningen längsmed marken när det var så uppenbart att Southampton praktiserade en uppflyttning med fem man, gärna centralt. Det hade varit lättare att slå ut deras försvar genom längre uppspel, och varför man inte kunde göra det har sina förklaringar och det var främst att taktiken gick ut på att ha långa lagdelar. Stundtals i andra halvlek var vi alldeles för långa i lagdelarna och det så berömda triangelspelet bromsades upp, vilket inte är fel, men det tar tid att lära sig som spelare. Det blir underkänt denna gång för Brendan, och som han själv är inne på fick vi inte ut något rejält, vare sig chans- eller prestationsmässigt.
