Matchanalys: Newcastle - Liverpool
Nederlag vid bra spel är en sak, men ett fiasko är en annan sak. Idag fick vi se det senare, det är inte acceptabelt någonstans att inte kunna utnyttja sitt numerära övertag mer än vad Liverpool gjorde.
Generella tankar
Våra anfallare behöver stå tätt inpå målburen för att få ut det mesta av sina avslut under denna säsong och på så sätt kommer det inte skottförsök utifrån, en svaghet för oss. Newcastle å andra sidan hade sin offensiva taktik väldigt klar med just skottförsök bland annat från långt håll. En av fördelarna med ett femmannamittfält är just att Liverpool kan stå väldigt kompakta kring egen box, och motståndarna lämnas allt som oftast med bara skott som alternativ. Glen Johnsons kant var den uppenbara ytan som Newcastle försökte komma runt på, men i ett senare skede stod Martin Skrtel tre, fyra gånger under halvlekarna för avgörande brytningar av motståndarnas anfallsförsök. Skrtel behärskar både kroppskontakten vid tacklingar och brytningar när motståndaren har sämre bollkontroll.
Yohan Cabayes mål finns det inte mycket att säga till om, utan vid en enastående individuell prestation blir det svårare för ett försvar att blockera situationen. Vart presspelet har tagit vägen kan man undra, även vid målet, men Brendan Rodgers har varit väldigt tydlig med att han gärna upprättahåller en balans genom att laget hellre positionerar sig. Därför ser jag Cabayes mål som en fin prestation snarare än att Liverpool spelar ur sin spelmodell. Rörligheten i det defensiva spelet är beundransvärd och mycket riktigt släpper vi in två mål som beror på att laget inte är finjusterat i vissa moment. Men det är allt som oftast framåt man vill se Liverpool ta sin spelidé vidare och här körde vi fast.
Offensivt spel
Luis Suárez och Daniel Sturridge fick inte till det i mer än några avslut, till skillnad från den tidigare matchen. Allra mest märkbart är att det berömda samspelet inte fanns och att Sturridge inte tog de tiometerslöpningar som han har gjort under säsongen. I och med att Sturridge bara tog femmeterslöpningar istället, stannade anfallen upp och blev korta, inte för att man inte kan etablera samspel på annat sätt dock. Suárez ska ha beröm för att han i de flesta "string attacks" alltid är spelbar, men det är uppenbart att den tredje länken måste gå på fler skottförsök för att vi ska få till ett tryck, här tänker jag på Victor Moses. Matchen rycks ur sitt sammanhang vid det röda kortet och då är det lättare att mixtra med spelsystem. Övergången till en fyrbackslinje i andra halvlek blev en matchavgörande sekvens, kanske kunde man ha reagerat än tidigare jämfört med att spela vidare med en trebackslinje i sju minuter i underläge. Johnson var trots allt en injektion på sin kant men med en vana för att slarva med den sista passningen. Ändock ett fall framåt kring ytterbacksplatserna i denna match.
Steven Gerrard tog med sig formen från landslaget in i denna match, och agerar i kaptensrollen när han slår avgörande passningar som avviker från resten av lagets spelmodell. Där andra söker bollen till varandra kort står Gerrard för just den spelbredd som behövs. Gerrard fick detta utrymme att agera på mycket tack vare ytterbackarnas förmåga att stänga igen. Ju mer Gerrard blir involverad i en match desto bättre utfall får det för laget, mest för hans fina speluppfattning. Ju fler spelsekvenser vi kan skapa genom att spela oss själva igenom passningsskuggorna desto mer kan vi skapa anfall där fler spelare är inblandade.
Defensiv struktur
Praxis under defensiva fasta situationer är att inte släppa till den ytan som är närmast mål, tyvärr skenar bollen iväg mellan några spelare vid 1-2-målet. Newcastle sökte mycket riktigt den långa bollen mellan mittfält för att på så sätt slå ut vårt mittfält, och när det sker spelar det ingen roll att fem man jagar boll. Lag som spelar bollen utefter marken är att föredra för vårt lag. Att ställa upp med ett 3-4-1-2 har sina fördelar, men nackdelen är att man slår ut dessa fem man på mitten ganska lätt via en längre boll. Markeringsförsvaret är ett tydligt man-mot-man som praktiseras, men då måste spelare X markera sin motståndare under hela anfallet, vilket inte är fallet i vissa spelsekvenser. Att vi brister i detta spelmoment är dock inte underligt, då många lag har samma problem. Man får alltid en extra fördel när bollen är still vid fasta situationer, det man kan göra är att köra kombinationsförsvar om man så vill. Utefter det scenariot kan man både pressa på bollhållare, positionera sig genom man mot man, men även skapa zonlinjer ifall straffområdet ligger i risk. Eftersom det är en träningsfråga tror jag dock inte detta ändras.
På försvarssida märks det att laget växt till sig och blir mer och mer samspelta, men den uppenbara risken finns i att försvaret får allt för mycket fokus när vi ska vända spelet och agera i offensiva löpningar. När vi faller djupt med en fembackslinje märks detta allra mest, och även när Jordan Henderson ska stå för den snabba kreativa lösningen. Henderson får yta med boll och det vore att föredra att vi spelar igenom bollen mycket snabbare till den offensiva trean längst fram. Gerrard står för något unikt vid varje anfallsförsök förvisso, men hamnar många gånger för långt ner på försvarssida för att verkligen kunna assistera trion längst fram, då får han slå crossbollar. En del av crossbollarna är verkligen patenterade lösningar på uppbyggnadsproblemen som vi upplever just nu, men också snabblösningar på att försvaret inte följer med upp i anfallen som de borde.
Rodgers taktik
Brendan vill väldigt gärna att vi ska vara det bollförande laget och med 62 % i bollinnehav går det inte att klaga på den aspekten. Ironiskt nog är det dock via snabba anfall, som gärna är innovativa i tankemönster som vi skapar som mest. När laget ställer om med Sturridge och Suárez blir det extra farligt och kanske vore det en tanke att ställa om än mer. Att spela med elva man mot tio i en hel halvlek och att däremellan ha fått halvtidpausen för att ingjuta mod i sina mannar måste man som tränare utnyttja. Newcastle har inte tillstymmelse till målchans i andra halvlek och även om vi täpper till ytorna där är det framåt som spelet inte räcker till. Sju skott på mål verkar vara det vanliga utfallet av våra matcher i år, och det är nog med antal målchanser för att vi ska vinna denna match. Det känns som om spelarna svek Rodgers idag mer än vad Rodgers svek fansen. Ett fullbordat fiasko känns det som att den här matchen kommer bli ihågkommen som i säsongssummeringen. Det är inte acceptabelt för någon att vi tappar två poäng i den här matchen och jag hoppas på att Rodgers ska ventilera fram detta till sina spelare.
