Mertesacker om beslutet att sluta och värderingar inom fotbollsvärlden
För en kort tid sedan rapporterade en del engelska medier om uttalanden från Mertesacker där det framkom att han bestämt sig för att lägga skorna på hyllan eftersom kroppen var slut. Hur han hellre sitter på bänken, eller bättre, sitter på läktaren. Nyheterna mottogs med blandade reaktioner från Arsenalfansen och klubbens mentala position gjorde att fans skrek på hur illa klubben sköts eftersom man har en spelare utan fysiska förutsättningar för att spela på bänken. Efter att ha jagat rätt på ursprungsartikeln lägger man märke till hur selektivt media refererar till långa intervjuer och vad de fokuserar på.
Här är länken till en engelsk version av artikeln som publicerades i Der Spiegel.
Artikeln som handlar väldigt lite om var Mertesacker befinner sig idag och mer är en beskrivning om den mörka sidan där fotbollens fullblodsproffs figurerar i när de inte Instagramar och Twittrar. Den handlar om prestation kontra press, om att ge upp ungdom, privatliv och frihet i utbyte mot massa pengar och adrenalinruschen vid vinster. Mertesacker beskriver, insiktsfullt, en sida som inte märks genom tv-kameror och som inte talas om. Hur illa många spelare mår inför och efter matcher, hur kroppen säger stopp inte så mycket för att den är sönder utan för att göra människan uppmärksam på att den måste ha vila och erbjuder välbehövlig eskapism.
Texten känns som en uppmaning till fans, oavsett lag, att bakom lyxen och pengarna finns vanliga människor som är i starkt behov av vardagliga ting. Kanske kan det få en eller annan att hålla inne med dömande och sågande och förstå att på en arbetsplats där det är kutym att ha ett pokerface måste till ordentliga insatser för att förstå den alternativa verklighet som bara pågår vid sidan av vansinnessummor och tv-spelsliknande bytesaffärer.
