MUWomen’s Barmy Army: Obesegrade men oroliga
En tredjedel av säsongen är spelad, Manchester United är fortsatt obesegrade. Trots det råder oro. Inom supporterled finns ett utbrett missnöje som pyrt under lång tid. Skinner-skutan tar in vatten, hur länge går det att ösa. Frågan är vilket håll denna säsong kommer gå åt.
Vilka är obesegrade? Manchester United. Vilka är oroliga? Supportrarna. Vilka borde vara oroliga? Manchester Uniteds ledning, och Marc Skinner.
Det går ju att fråga sig hur orolig man behöver vara när laget faktisk är obesegrat. Åtta matcher in på säsongen och noll förluster, så långt allt väl och gott. Men bakom kolumnen med noll förluster döljer sig några oavgjorda matcher för mycket, och inte minst döljer sig ett krampaktigt spel.
Eller… döljer och döljer. Det krampaktiga spelet finns där för alla att se.
Efter att ha spelat 1-1 mot ett Arsenal som just brutit med Jonas Eidevall kom säsongens hittills största bottennapp. Den mållösa tillställningen på hemmaplan mot bottenplacerade Aston Villa gav inget förtroende – snarare blottade den de tendenser som uppvisades mot ett betydligt starkare Arsenal.
En liten kik i statistiken visar att Aston Villa hade 59 procent av bollinnehavet, 12-5 i målchanser, 4-1 i skott på mål och 7-2 i hörnor. Lägg därtill att United drog på sig fyra gula kort mot Aston Villas enda. Jag kan inte se detta på annat vis än att United aldrig riktigt var med i matchen. Man var knappt tvåa på bollen utan får istället vara glada över att inte inkassera första förlusten.
Det går visserligen att se statistik på olika sätt, men när den okulära besiktningen visar precis samma saker finns ingen tvetydighet.
Det blåser kring Marc Skinner, frågan är om han kan rädda sitt jobb i United över tid.
Jag har hela tiden varit av åsikten att Marc Skinner får för mycket kritik, att han gjort saker som är bra och att han skulle få chansen att sätta saker på plats denna säsong.
Det ska jag ändå ha – skit för kanske, men jag står fast vid det.
På en del håll får Skinner kritik för att han är… just Marc Skinner. Det är så klart fritt fram att tycka vad man vill om honom som tränare och person, men faktum är att han ofta får kritik oavsett vad han gör – han kan inte vinna. Får spelare A spela skulle spelare B spelat, säljs spelare A och spelare B spelar skulle spelare C spelat. Vinner United FA-cupen är det trots Skinner, missar en anfallare öppet mål är det för att Skinner är korkad och satt upp laget fel. Är det si skulle det varit så, och så vidare.
Marc Skinner är långt ifrån perfekt, han kommer förmodligen aldrig ta United till världsherravälde, men någonstans måste en viss nyansering ändå finnas. Men vad vet jag.
Fakta är så här: Skinner har tagit United till seger i FA-cupen, ytterligare en FA-cupfinal, till en andraplats i ligan två poäng från en ligatitel. Men han har också lett United till en fjärdeplats under hans första säsong, och en faktiskt bedrövlig femteplats förra säsongen.
Inför säsongen skrev jag: att United ska vinna liga kanske är att dra det för långt, men att United ska kunna ta en topp tre-placering är inte alls omöjligt – det är där målsättningen måste vara. Vi vill se ett fartfyllt, hungrigt och intensivt United. Förutsättningarna finns, kraven på Skinner måste också ställas därefter.
Sju matcher in i ligaspelet är det bara en poäng upp för att nå topp tre, och säsongsinledningen visade prov på både fartfylldhet, hunger och intensitet. Det fanns saker som inte klickade, saker som behövde bli bättre – men istället för att se prov på att det faller på plats har det efter inledningen snarare varit regression än progression.
Det kan tyckas förmätet – till viss del känner jag själv så – att sitta och gnälla när laget bara släppt in två mål och inte förlorat någon match. Marc Skinner pratar själv om att lagets ryggrad är ny efter sommarens spelaromsättning, att det tar sin lilla tid innan det man vill faller på plats. Ett resonemang jag till viss del köper, men ett resonemang som när det belyses för mycket inte blir mer än en chimär.
När man kommer med en misslyckad ligasäsong i ryggen och går in i sin fjärde säsong i klubben finns inte samma utrymme eller tålamod för att inte hitta prestationer och resultat som när man är helt ny på sin post.
Detta är fjärde säsongen Skinner leder United, och helt osökt går det att hitta likheter med Erik ten Hag. En start som lovade gott, några titlar som höll hoppet uppe men en riktning i både prestationer och resultat som till slut inte höll. Jag säger inte att Skinners tid i United nödvändigtvis är över, men nu när vi snart är en tredjedel in på årets säsong har utvecklingen inte gått tillräckligt snabbt och på en alldeles för krokig väg.
Det går faktiskt att argumentera för att det havererade herrlaget varit och är Skinners räddning – dels i somras men även nu. Att den nya sportsliga ledningen haft fullt upp med att reda ut klubbens andra representationslag har gjort att damlaget gått under radarn.
Men frågan är hur länge till.
Dan Ashoworth på plats på Leigh Sports Village under matchen mot Arsenal. Nu när saker börjar stabilisera sig för herrlaget kanske fokus börjar riktas mot damlaget.
Jag frågar mig själv huruvida min tro på att Skinner varit rätt för att leda Manchester United kommer av en faktiskt tro, och huruvida det kommer av en rädsla för förändring.
Sanningen är att det väl är en kombination av båda delar.
Grass looks much greener, but it’s green painted cement. Så sjunger Isaac Brock i Modest Mouse låt Medication. Visst kan det vara så att gräset är mycket grönare på andra sidan, men det kan ju faktiskt också vara så att det bara är grönmålad cement.
Allt för ofta skriks det efter förändring utan att ha en ersättare. Men är det i sig fog för att inte göra förändringen? Ibland kan kanske förändringen i sig ge positiv effekt.
De första matcherna denna säsong såg inspirerande och spännande ut, positionsförändringar och rörligt. Vinnande. Men för varje match som gått har United snarare rört sig tillbaka mot förra säsongen än framåt in i denna. Det har varit idéfattigt framåt och rörigt bakåt – en kombination som inte bär.
Dessutom har ett gäng frågor hopat sig.
Kan Grace Clinton och Ella Toone spela samtidigt?
Ska Dominique Janssen verkligen spela central mittfältare?
Hur sätts Elisabeth Terland i lägen?
Hur ska United bedriva strukturerat anfallsspel?
Hur ska presspelet samordnas?
Vad krävs för att höja spelarnas individuella prestationer?
Hur gärna man än vill finns det inga rättframsvar på dessa frågor. Likväl är de nödvändiga att besvara och hitta rätt i. Nog borde två så skickliga spelare som Clinton och Toone kunna spela samtidigt, men just nu tas udden lite ur bådas spetskompetens. Janssen kan säkert bli en bra defensiv mittfältare, man då ska laget spela med mer rörelse – annars kanske hon används bäst i backlinjen. Terland är en kobra i straffområdet och vass i djupet men när strukturen i hur laget vill anfalla inte tydligt syns kommer hon bort. När strukturen inte kommer fram blir presspelet inte heller synkroniserat utan spelas enkelt igenom. Att inte hitta strukturen sätter spelare i knepiga och pressade situationer vilket gör att den individuella tekniska förmågan blir lidande, samtidigt som vi bör kunna kräva mer av flera spelare i laget i den aspekten.
I matchen mot Aston Villa coachade Marc Skinner oerhört intensivt från sidlinjen mest hela tiden, utan att det egentligen gav något resultat ute på plan. Istället för att hitta lösningar hemfalls det allt för ofta åt en lång boll från Maya Le Tissier eller att typ Geyse ska hitta på något på egen hand och driva igenom flera lagdelar.
Trots allt negativt och alla obesvarade frågor har Manchester United ännu inte förlorat i ligaspelet, man är också fullpoängare i ligacupen – och på åtta matcher endast släppt in två mål. Det finns ändå något imponerande med att kunna uppvisa ett sådant facit trots ett krampaktigt spel.
Manchester Uniteds ledning valde till slut att sparka Erik ten Hag och anställa Rúben Amorim. Arsenal valde att gå skilda vägar med Jonas Eidevall och har efter det fem segrar och ett kryss. Hur det kommer gå i förlängningen för både Uniteds herrar och Arsenals damer är skrivet i stjärnorna, gemensamt är att tränaren hade fått tid men resultaten och prestationerna uteblev.
Gemensamt är också att supportrarna blev allt mer högljudda i kraven om en förändring – en aspekt som varken ska eller bör underskattas.
En situation som är direkt överförbar till Manchester Uniteds damlag, det utbredda missnöjet i supporterled är på väg att nå en point of no return. Klockorna ringer och klämtar för Marc Skinner. Än är tiden inte ute, än finns poäng att ta och matcher att vinna. Men om segrarna inte kommer och prestationerna inte förbättras är frågan inte om United kommer göra en förändring på tränarposten, utan när den förändringen kommer.
Summan av kardemumman är att resultaten har gett mer än prestationerna lovat. Det här är Manchester United och förbättring och utveckling krävs, med eller utan Marc Skinner.
Till sist…
… på sydkusten blev det 1-1 mot årets positiva överraskning Brighton. Garce Clinton gjorde Uniteds mål och så klart var det Nikita Parris som kvitterade. Släkten var också värst mot Arsenal där Alessia Russo gav gästerna ledningen innan Melvine Malard prickade in slutresultatet. 0-0 mot Aston Villa följdes upp av en stabil 2-0-seger mot Leicester efter mål av Elisabeth Terland och Celin Bizet.
… vilken spelare hon kan bli, Simi Awujo. Fysik och fart, ge det lite tid sen har vi det eftersökta defensiva ankaret på mittfältet.
… Modest Mouse är ett fantastiskt band, lyssna på albumet The Lonesome Crowded West.
… trots att Emma Hayes lämnade Chelsea efter ett decennium har London-laget fortsatt gå som tåget. Ligaledning trots en match mindre spelad än Manchester City på andraplatsen. 24 november åker United till London för att spela den uppskjutna matchen från tidigare i höstas – då ställs verkligen Skinner och United på test. Därefter väntar ett landslagsuppehåll...
… att vilja se Skinner – eller vilken tränare som helst för den delen – få sparken har jag inga som helst problem med. Det jag däremot vänder mig emot är retoriken som används från en del håll – clown, tönt, idiot, lite nivå kan vi väl hålla.
… härnäst väntar Everton i ligacupen, sedan Chelsea och Liverpool i ligan innan det är ligacupen igen och Newcastle. Sista matchen innan juluppehållet är Crystal Palace i ligan.
… efter att ha dragits med skada sedan hon kom till United gjorde Anna Sandberg äntligen debut mot Leicester. En halvtimme på plan blev det, och visst imponerade hon. Initiativrik och framåtlutad, med tanke på Gabby Georges skadehistorik finns här en plats att vinna.
… Irene Guerreros sejour i Manchester United blev bara ettårig när hon lämnade för spel i Mexico i somras. Nu har hon uttalat sig om hur jobbigt året i England var, att hon aldrig fick chansen och att Marc Skinner inte trodde på henne trots att hon hämtades in från Atletico Madrid och var en del av det spanska landslaget. Hon är inte den första spelaren som lämnat United och sedan pratat om hur skönt det är att komma till en klubb som tror på henne. Hur Marc Skinner är och behandlar spelare i det dagliga kan jag inte svara för, säkert har han brister och kunde gjort betydligt mycket mer för att skapa en större delaktighet. Samtidigt är det kanske inte så konstigt att en spelare pratar gott om sin nya klubb och uppskattar tillvaron där de faktiskt får spela. Var till exempel Irene Guerrero, Martha Thomas, Adriana Leon och Emily Ramsey tillräckligt bra för att ta en plats i United? Tveksamt va. Deras uttalande tyder ändå på en viss brist i ledarskapet i United.
… efter en ganska anonym säsongsinledning har Ella Toone dragit på sig en vadskada. Rapporterna säger att hon först är tillbaka efter juluppehållet. Tungt tapp, men det ger också andra spelare chansen att verkligen bevisa vad de går för. Vi önskar Ella snabb tillfrisknad och ser fram emot att ha henne tillbaka på plan igen.
Månadens spelare: Celin Bizet
Månadens mål: Grace Clintons 1-0 mot Brighton. United spelar sig fint fram genom mittfältet innan Celin Bizet hittar in med ett perfekt inlägg som Grace Clinton stöter in så mjukt och fint, så mjukt och fint.
Så, vad tänker ni? Vad tänker ni om Marc Skinners tid i United, är det dags att den tar slut nu? Dela med er i kommentarsfältet här under!
