Redaktionen spår 2012 - med facit i hand
Årets upplaga av Redaktionen spår har rullat igång och traditionsenligt brukar redaktionen ställas mot väggen med frågan hur bra koll de egentligen hade i fjol. Här följer därför en tillbakablick för att se hur välpolerade spåkulor redaktionen egentligen hade inför den förra säsongen nu när vi har facit i hand att jämföra med.
Vilka förväntningar ska vi ha på Liverpool?
Efter tre säsonger av motgång var redaktionen något mer restriktiva i sina förhoppningar och alla verkade överens om att Manchesterlagen och Chelsea var de som hade bäst chans att göra upp om de översta tre platserna. Där bakom var buden dock skilda med Liverpool placerat på plats 5 med några optimistiska personer som såg laget utmana om en fjärde- och till och med tredjeplats.
Björn Grafström förväntade sig att "Liverpool kommer att göra en mellansäsong rent prestationsmässigt” och samtidigt att "vi bör vara betydligt närmare fjärdeplatsen än i fjol, för att tala om ett mätbart mål" och med en sjundeplats och minskat avstånd till fjärdeplatsen från 17 till 12 poäng blev det två guldstjärnor för Magistern där.
Fredrik Johansson pekade på den enorma mängd förslösade chanser som skett av Liverpool 2011-12 och spådde att laget nu skulle spela till sig de poäng som laget förtjänar i matcher som domineras. Halvrätt får vi ge då Liverpool gjorde klart fler mål, men fortfarande var effektivitet inte ordet man oftast tänkte på när Liverpool spelade.
Flera i redaktionen underskattade Tottenhams styrka. Max Gummesson skrev att "om Modric lämnar (vilket jag tror) är det såklart negativt för Spurs totala kapacitet och vi bör då ha en god möjlighet att ta oss förbi i ligan” och Mattias Herners skattning av Newcastles och Spurs slagstyrka kan inte sägas vara annat än hel fel med ”Newcastle tror jag kommer att ha lättare än Tottenham att bygga på fjolårssäsongens framgång”. Tottenham slutade femma med 72 poäng, bara tre pinnar från plats tre. Newcastle på sextondeplats skrapade ihop 41 poäng.
Per Bengtsson knöt ihop det hela med en trädgårdsliknelse där han förklarade att "konkurrenterna har dragit på sig guldbyxorna och köpt nytt och fräscht medan Liverpool handlat övermogen frukt i andrahandssorteringen. Rodgers har beskurit bort de värsta ruttna delarna men det är inte i år det kommer börja blomma". Återstår att se om Per får se en lyckad skörd framöver.
Vad kommer Rodgers innebära för spelet?
Som svar på frågan vad Rodgers skulle komma att innebära för Liverpools spel var det två detaljer som förekom hos alla i redaktionen: hög press och stort bollinnehav. Knappast att sticka ut hakan med tanke på vad vi då visste om Brendans spelfilosofi och föga överraskande visade det sig stämma även om Liverpool inte alltid har lyckats få till pressen på ett effektivt sätt och tillräckligt högt.
”Rodgers spelsätt kommer få oss att bli ett lag som tar initiativet och låter andra reagera på vad det är vi håller på med”, skrev Björn som var inne på rätt spår även om det inte alltid räckte eftersom reaktionen av vissa lag var att göra mål väl enkelt.
Mattias berömde Rodgers förmåga att hantera spelare individuellt samt förutspådde en bättre hantering av media jämfört med Dalglish och får anses ha fått rätt på båda punkterna. Han ansåg också att när Rodgers filosofi av press, fria tyglar och mod väl satt sig innebar det "potential att plocka de bästa ingredienserna från de senaste decennierna och ändå skapa något nytt". Det är inte helt solklart vad som avses, men det låter fortfarande bra.
Även Fredrik hade tidigt imponerats av Brendans förmåga att säga rätt saker till pressen. Vidare trodde Fredrik att ”Rodgers fotboll skall hjälpa oss att vinna de matcher som vi dominerar” och att ”vi kommer att få se ett roligare och mer produktivt Liverpool den kommande säsongen, även om det som sagt kommer att hacka lite i början.” Liverpool hade stundtals fortsatt svårt att omsätta de bästa perioderna mot topplagen i mål, men Fredrik fick helt rätt i utsaga nummer två. Och nog måste vi ge Fredrik rätt även för "givetvis så kommer vi att gå bort oss med hela mittfältet vid tillfällen, men hellre förlora på att vi chansar lite än att vi inte försöker alls." Bättre spänna den båge som brast...
Max drämde hammaren rakt på spiken när han skrev att Liverpool ”kommer ta väsentligt mycket fler poäng mot de ’sämre’ lagen, och även kunna ta fler 3-0- och 4-0-segrar. Jag tror helt enkelt att vi kommer göra fler mål. Däremot är jag lite orolig över hur vi kommer prestera mot topplagen”. Den nyinstiftade vandringspokalen ”Kristallkulan” för mest träffsäkra förutsägelse 2012 går därmed till Max.
Vilken spelare tar störst kliv i utvecklingen?
Efter att ha imponerat och givits speltid under försäsongen 2012 var Raheem Sterling ett namn som alla i redaktionen lyfte fram som en kommande spelare inför säsongen 2012-13 och trots att det var succén som kom av sig något under andra halvan av säsongen får vi ge redaktionen rätt här.
Jonjo Shelvey placerade sig som god tvåa bland namnen för vilken spelare som skulle ta störst kliv, men om inte annat försäljningen förra månaden skvallrar om att det inte blev något genombrott i England i fjol. Björn skrev att Shelvey ”har den mentala mognaden som krävs för att ta ett stort kliv i utvecklingen och bli en a-lagsspelare på allvar”. Det röda kortet mot Manchester United och flera orangea tacklingar i sin första aktion på planen samt dålig värdering av avslutningslägen antydde snarare att det var just den delen av fotbollen som sitter i huvudet som Jonjo hade mest kvar att jobba med. Bakläxa för Magistern.
Fredrik var också inne på att Jonjo skulle ta ytterligare steg i utvecklingen och la till att "spelare som Stewart Downing, Jordan Henderson och Charlie Adam måste ju bara ta ett kliv framåt, annars måste man starkt ifrågasätta vår scoutningverksamhet". Adams ytterligare steg tog honom till Stoke den siste augusti förra året, Downing höll en säsong utan att ta höjd och landade häromdagen i West Ham medan Henderson har börjat vinna över fler och fler anhängare. Men ja Fredrik, nog ifrågasätts vår scoutningsverksamhet när de här spelarna hämtades in.
Vad tycker vi om nyförvärven?
På nyförvärvsfronten gällde svångrem i finanserna så Fabio Borini och Joe Allen var de enda två spelarna som köptes in. Max jämförde med Kuyts löpstyrka men gick nog väl långt i önsketänkandet när han såg fram emot hur "Borini kan dra en spelare och hänga in den, eller ta en djupledslöpning för att sedan ta emot en passning snyggt och avsluta kliniskt” samt att "Borini har kapacitet att göra 15 ligamål denna säsong". Även Björn förväntade sig "en tvåsiffrig målkolumn".
Dessa var dock inte ensamma om vare sig jämförelsen med Kuyt eller de högt ställda förväntningarna. Per beskrev Borini som ”Suarez-light med Kuyts slitvargshjärta men med större teknisk kapacitet och en vassare avslutsfot” samt höll inte igen när han ”kommer förvänta mig uppåt tio mål och tio assist ifrån italienaren den här säsongen". Facit blev ynka 2 mål och 1 assist, men till Max, Björns och Pers försvar spolierades Borinis debutsäsong kraftigt av en bruten fot och axel ur led.
Även Joe Allen togs emot med öppna armar där Max beskrev mittfältaren som en brittisk spanjor samt fick ihop den fantastiska formuleringen att Allen ”rör sig med bollen på ett sätt som gör det svårt att se vilket håll han är på väg åt.” Björn liknade Allen vid Xabi Alonso, men frågade sig om walesaren verkligen skulle ha samma förmåga att göra andra spelare bättre. Per hade koll på det viktiga och reserverade sig liksom i fallet Borini mot att nyförvärven ”har valt oerhört fula tröjnummer”.
Fredrik var återhållsamt positiv och såg Allen som ”en stabil spelare utan riktig spetskompetens” men berömde Rodgers för att välja spelare som passar in i hans spelsystem och där såg Fredrik ”både Fabio Borini och Joe Allen som perfekta namn, och dessutom med en ålder där man fortfarande är under full utveckling”. Det bästa ligger framför dem med andra ord.
Mattias såg också Allen som en betydelsefull pusselbit där mittfältarens ”startsträcka är kort och att han ser till att färre anfall kör bypass förbi mittfältet och att han med sin passningsskicklighet kontra Jay Spearing och Charlie Adam säkrar färre spelvändningar”. Det omdömet träffade väl någonstans mittemellan eftersom Allen dippade efter en stark start och Liverpool fortsatte att släppa in enkla mål efter att laget tappat boll. Utan att säga att det ensamt var Allens fel.
