Ritchie hjälte i måstematchen mot Middlesbrough
Efter 26 omgångar har Pompey skrapat ihop 26 poäng och ligger på fel sida strecket med lite sämre målskillnad än Hull. Cardiff och Derby är en poäng före, Stoke två. Ska hemmaplansstyrkan räcka för ett nytt kontrakt? Med elva hemmamatcher kvar är det vad vi hoppas på. Borta funkar det helt enkelt inte.
Det var väl inte så tokigt att bara förlora med 1-0 i Sunderland egentligen. Efter Wilson Isidors tidiga ledningsmål förväntade de flesta sig en kollaps från gästernas sida, men man gnetade på utan att egentligen vara nära. När Marlon Pack slarvade och drog på sig en målchansutvisning i den 67:e minuten kändes matchen dock avgjord. Positivt var att Rob Atkinson fick debutera och gjorde en bra insats de sista 25 minuterna. Det är inte mot Sunderland poängen ska tas så en uddamålsförlust kändes som ett bra resultat.
När Pompey sedan skulle spela inför TV-kamerorna i High Wycombe valde man att göra nio ändringar, mot Wycombes sju. Högerbacken Jordan Williams gjorde comeback från start till vänster och Abdu Kamara startade på en av de två defensiva innermiffältspositionerna. Owen Moxon sattes i en obekväm tiaroll bakom Christian Saydee. Båda lagen hade goda chanser att ta ledningen direkt, gästerna den bästa, med ett skott från Paddy Lane som räddades varpå Saydee försökte klacka in returen. Wycombe tog ledningen mot spelriktningen efter slappt försvarsspel på vänsterkanten och Brandon Hanlan kunde överlista Nicolas Schmid från nära håll.
Härifrån var det mycket boll för Pompey, men när man skulle slå en progressiv passning på offensiv planhalva hamnade den alltid fel och Wycombe kunde enkelt försvara sig resten av matchen. Sonny Bradley nickade in 2-0 på frispark innan halvtimmen var spelad och John Mousinho lät sina offensiva stjärnor vara kvar på bänken.
Blackburn väntade i nästa seriematch och för tredje gången i rad var det en bortamatch. Den här gången var Pompey väl så bra som sina motståndare och var ytterst nära att ta ledningen strax innan paus när Colby Bishop prickade ribban från nära håll. I andra halvlek föll man igenom som följd av en rad kontroversiella domslut. Bishop blev omkullknuffad när han skulle avsluta i straffområdet och strax därefter nickade Makhtar Gueye in 1-0 från snäv vinkel, ett misstag av Schmid. Tio minuter senare petade Callum Lang bollen förbi målvakten som fortsatte in i anfallaren. Solklar straff enligt alla inklusive linjemannen, men domaren lät spelet fortgå. När Bishop försökte nicka mot det halvöppna målet blev han lätt dragen i axeln och nicken kunde rensas undan på mållinjen. Även om dragningen var lätt var det skillnaden mellan mål och inte mål, och därmed skulle det både vara straff och rött kort för Callum Brittain, men återigen lät domaren spelet fortsätta. Blackburn tackade genom en snabb och snygg kontring som Brittain avslutade med ett skott i krysset. Lite rättvist medflyt för Blackburn, som enligt någon på Twitter hade haft lite otur med en domare någon gång.
Portsmouth orkade inte repa sig utan släppte in ytterligare ett mål. Andreas Weimann slog in en retur fem minuter efter tvåan och matchen var avgjord.
Segrar för Hull och Cardiff innebar att matchen mot Middlesbrough var en måstematch och inte en speciellt lätt sådan. Avsparken försenades på grund av att en hemmasupporter kollapsat och fått hjärt-lung-räddning. Det tragiska beskedet att han hade avlidit kom några timmar efter matchens slut. Ingen ska behöva gå på fotboll för att inte komma hem.
Det blev en jämn och ganska underhållande match där klasskillnaden mellan lagen emellanåt var tydlig. Pompey tog över efter att inte vara med riktigt i inledningen, men mitt i dominansen tappade Pack bort sig på offensiv planhalva, blev bortgjord och gästerna kontrade in 0-1. Emmanuel Latte Lath, som säljs för 20 miljoner pund av allt att döma (en gång gick Lass Diarra och Glen Johnson för sådana summor) dansade förbi Schmid och rullade in bollen i tom bur och det såg bara så där självklart ut.
Pompey såg inte ut att komma åt i offensiv tredjedel efter detta och det var tydligt att man mötte ett bättre lag. Publiken gjorde vad den kunde och det var fint att kunna titta på en levande tillställning på Viaplay, en fin kontrast mot de halvdöda FA-cupmatcherna förra helgen med minimalt läktartryck.
Ett ögonblick av briljans behövdes och det levererades av Freddie Potts. Lyftningen som friställde Matt Ritchie höll hög klass och detsamma kan vi säga om avslutet. En lätt lyftning över Tom Glovers utsträckta ben hittade bortre gaveln och Ritchie hittade sedan hörnflaggan med sin högerfot. Det var inte Newcastle-kraft bakom sparken som följd av att han redan hade en varning, men oj, vad den var efterlängtad. 15 år efter debuten gjorde han sitt första mål för Pompey på Fratton Park, och nu var han het på allvar.
Två minuter senare drog han till med ett fräsande frisparksskott från 30 meter som gick tätt över ribban. Sedan hade han ett skruvat skott som Glover räddade och Glover kunde avvärja ett friläge, efter att Ritchie snappat upp en dålig bakåtpassning. Ritchie skulle få sista ordet efter att Zak Swanson vunnit bollen i mittcirkeln. Lang hittade ut till yttern på högerkanten och efter en överstegsfint hamnade bollen i nät via en försvarare och stolpen. Äntligen lite flyt, det såg ut som att det var menat som ett inlägg och inte ett skott. Pompey kunde spela av matchen med den typen av maskande som är frustrerande för motståndaren, men tillräckligt subtilt för att inte resultera i ytterligare tilläggstid eller gula kort.
Lane kommer missa resten av säsongen med en knäskada så det känns allt viktigare med offensiva förstärkningar. Två australier kommer komma in, men båda är för framtiden. Lite mer snabbhet, kraft och kreativitet behövs för att kunna öka poängsnittet, men man får ändå säga att det laget åstadkommit med alla skadeproblem är beundransvärt.
