Säsongens vidrigaste match
Matchen mot Newcastle igår är det mest osmakliga jag har varit med om i Liverpool-sammanhang. Aldrig tidigare har jag plågat igenom mig en match med en så ständigt närvarande känsla av obehag som under gårdagen.
Redan från avspark skruvar jag olustigt på mig. Liverpool stegade in på ett St James's som fullständigt kokade och den svartvita publiken gottade sig i att deras forna hjältar kom på besök från en position längre ner i tabellen. I takt med att publiken piskade fram sitt lag tvingade de också fram alla de otäcka minnen jag försökt tvinga åt sidan under de senaste månaderna.
Minnen som att vi slet Andy Carroll och hans rötter ur Newcastle med en löjlig övergångssumma. Vi tog honom från hans hem och med tanke på hur hans karriär i Liverpool har sett ut så här långt är frågan vilket hem han har att vända sig till i framtiden. Alla hemska presskonferenser med Kenny Dalglish där han tjurskalligt hävdar att truppen har "skött sig exemplariskt" och att "det inte finns någonting att klaga på" dyker också upp. Carroll gör sitt bästa för att förvärra min redan tragiska sinnesstämmning genom att visa upp säsongens äckligaste filmning.
Alla sjuka pengar vi har spenderat på Jordan Henderson, Stewart Downing och Charlie Adam skaver i mig, spelare som inte har presterat någonting. Vi måste vara ärliga nu. Henderson och Downing har varit genomusla, Adam en tumnagel högre upp.I matchen gör Papiss Cissé två mål, och våra spelare verkar ha gett upp, istället fäst blick och sinne på en skön sommarsemester, ett EM-slutspel eller, förhoppningsvis, en stundande FA-cupsemi.
Vanligtvis hade man dragit lite på munnen när José Enrique tvingas rycka in som Pepé Reina i tio minuter, men inte ens det tafatta målvaktsspelet från vänsterbacken kan ta mig ut ur min misär. Om vi inte lyckas övertyga FA om att James Perch gör sitt bästa för att överträffa Carroll i vidriga filmningar kommer vi nu vara utan den målvakt som spelat varje match för oss hela säsongen mot Everton i FA-cupen.
Denna FA-cup, som är det sista halmstrå av mening och värdighet som vi desperat försöker klamra oss fast vid. Lyckas inte Dalglish banka in i sina spelare hur otroligt viktigt det är att vi inte åker ut mot Everton den fjortonde är jag tveksam till om han är rätt man att leda oss efter sommaren. Jag älskar verkligen Kenny och lider därför något oerhört när jag ser vad som händer med laget under hans ledning. Tar han inte tag i det här nu måste vi allvarligt börja fundera på hur vi ska agera efter säsongen.
När matchen blåses av vrider Liverpoolspelarna ängsligt på sig. Utan ledning och en stark hand är det här skeppet på drift i ett öppet och stormigt hav. Vi har en stor skattkista under däck och en tämligen kunnig besättning, men någon måste ta tag i rodret.
