Veckans Liverpool
Sen söndagskväll och knappt någonting kvar av veckan som har gått. Vad har hänt ur Liverpools perspektiv? Redaktionen reflekterar över både ris och ros, stort och smått. Vi ger dig...
…veckans avsked
King Kenny kommer ihåg när Carragher spelade i klubben som nioåring. Jag kommer inte ihåg Carraghers första match i klubben, då var jag bara 6-7 år. Men jag kommer ihåg när Carragher spelade Champions League 2005. Jag kommer i synnerhet ihåg Carragher i Champions League-finalen 2005. Så mycket hjärta och kämpaglad som han visade upp. Med båda benen sprängfyllda av kramp fortsatte han att slita och tog oss till straffar.
Innan det så var Carragher den där spelaren som man uppskattade mycket, men ändå tar för givet på något sätt. Man vet att han finns där men man fascineras mer av spelare som Gerrard eller Michael Owen. Torres och Suarez.
Men efter den säsongen så blev Carra mer än bara den lokala själen (som i sig visserligen inte är lite). För mig blev Carragher en legend den dagen. En legend i klass med Rush, Dalglish, Fowler, Gerrard och allt vad de nu heter.
Tillsammans med Sami hade vi ett tag ett av de bästa mittförsvaren i världen.
Men när Liverpool möter Queens Park Rangers den 19:e maj så är det sista gången som Carragher går in på Anfield gräsmatta i egenhet av spelare. Sen är det slut. Efter 723 matcher (hittills), 18 säsonger och knappt en handfull mål, där det känns som att de flesta var på fel planhalva, så lämnar den mer än älskvärde krigaren oss efter säsongen.
…veckans smolk i bägaren
Efter en strålande insats mot Manchester City så var man stolt över att vara Liverpool-supporter. Allt klaffade till dess att Reina klantade sig och vi tappade segern. Det var en match (som så många andra) då vi förtjänade att vinna. Man kan sammanfatta det som ”nöjd med spelet, besviken över resultatet” – en fras som präglat klubben i flera säsonger.
Hur som helst, efter att ha knipit en poäng på bortaplan mot regerade mästarna och den eminente Premier League-experten Kalle Karlsson säger att Liverpool gjort sin bästa match på 4 år, ja då går lilla nykomlingen Southampton och vinner över mästarna i matchen efter.
Finns det något lag som jag unnar bragder så är det Southampton. Jag har märkt att det faktiskt är det laget jag oftast väljer att kolla på när inte Liverpool spelar och jag har fått en smärre ”man crush” på Rickie Lambert.
Men på något sätt så känns det tråkigt att de kunde gå och vinna. Det tar lite udden av vår prestation och får det att kännas som att det nästan var lite dåligt av oss att inte vinna.
Och varför kunde inte Zabaleta petat till bollen liiite hårdare mot oss och gjort ett lika snyggt självmål som Barry gjorde mot Soton?
Stort grattis Southampton... men var ni tvungna att vinna direkt efter vår fina match?
…veckans priser
Gerrard är årets spelare enligt landets journalister. Gerrard vann före Ryan Giggs och Wayne Rooney.
Samtidigt så fick Jordan Henderson äran att utses till årets u-21-spelare. Med Martin Kelly som tvåa. Framtiden är ljus.
…veckans (icke) spelschema
Matchlös vecka. Mycket tråkigt. Men nästa vecka blir det bättre. Då möter vi WBA, Zenit och Swansea. Hoppas bara att truppen klarar av att liten nätt resa till Ryssland insprängd mitt i veckan då Liverpool har två matcher som de måste vinna för att ha den där lilla chansen till CL-spel när serien kommer in på upploppet.
…veckans sämsta
Både Arsenal och Tottenham vann knappa vinster, vilken utan tvekan är sämst i veckan. Ödesmatcher väntar. Nu är det upp till Liverpool att bevisa att de kan leverera. Nu ska man vara redo att ta poäng med kniven mot strupen.
