Veckans Liverpool V.35 - Postmodernism, Reds renässans och... sprut
Vad har hänt från Liverpools perspektiv i veckan som har gått? Redaktionen reflekterar över stort och smått, ris och ros. Vi ger dig veckans...
…Födelsedagskalas
Daniel Sturridge fyllde påpassligt år idag (söndag) och firade på detta enda bästa sätt genom att ge sig själv den finaste presenten.
Grattis och tack på samma gång då, Sturridge.
...I'm BACK in the saddle again
Martin Skrtel återuppstod från de dödas frysbox, nyss återkommen från skada och med mindre än en handfull träningar i bagaget.
Vad gör han då?
Jo, Ninja-Skrtel kliver in, dominerar och blir matchens lirare. Och sparkar förra årets skyttekung ur dennes sadel.
En målvakt som håller tätt, backar som inte sjabblar, en Lucas disponibel, ett kollektiv försvarsspel som fungerar och nu ett lyxproblem i mittlåset
När hände allt detta senast?
Monsterslovaken
...Postmodernism och Reds Renässans
”Den moderna fotbollen” – uttjatat uttryck.
Sir Alex Ferguson tog över United den 6 november 1986 och har sedan dess varit en pina för oss alla (detta sägs med respekt för denne man). Han har lett United med högaktningsvärd bravur. Han var inte bara en bra tränare, utan bröt även nya marker med United rent affärsmässigt; globalt och kommersiellt. Han bar United på sina axlar, in i den ”moderna fotbollen”.
I juni 2003 dyker det plötsligt upp en rik ryss och köper Chelsea, och vi vet alla hur det har brakat lös sen dess. Nu poppar dessa oligarker och shejker upp lite här och överallt. Pengarna, för att utrycka sig som en brat, ”sprutar”.
Nu har det ”sprutat” så pass mycket att den ”moderna fotbollen” nästan är en redan uttöende era. För vi är på väg in i en ny tid. Igen.
Detta på både gott och ont.
Ont: Priserna trissas upp till summor som gör att man inte kan göra annat än att börja fundera på meningen med livet. Cavanis och Falcaos transferkostnader skulle förmodligen kvadrupel-trippla välfärden i 54 fattigare länder. Men detta leder i sin tur till slutet på detta tramset (jag tror att Karl Marx sade att alla kapitalistiska system har en sak gemensamt - de kraschar. En krasch är inbyggt i varje kapitalistiskt system) därför att:
Gott: Att priserna trissas upp beror på en enda sak: Upprustning, istället för som tidigare, tillspetsning. Nu måste storklubbarna (eller, de rika klubbarna) köpa för hutlösa summor, för annars går någon annan miljardär och gör det. Om man inte rustar hela tiden så hamnar man efter, man har blivit beroende av den monstruösa upprustningen. Man måste rusta ikapp, och man måste upprätthålla terrorbalansen. Och det går heller inte längre att investera monstersummor på massa spelare, och på så vis vinna per automatik, eftersom att det finns andra miljardärer som gör exakt samma sak (alla miljardärer kan inte spruta högst). Endast upprustning håller alltså inte; en sådan trupp bli mindre värd eftersom att det finns så många andra liknande trupper. Att rusta sin trupp på detta sätt får inte längre samma verkan. I samspel med alla andra miljärdares likasinnande truppupprustningar så blir denna typ av upprustning till viss mån verkningslös. Lågkonjuktur för sprutandet. Slutsprutat?
Senast vi hade en sådan här eskalerande upprustning i världshisorien var när USA (väst) och Sovjet (öst) bunkrade kärnvapen med potential att i princip spränga världen. Detta tjänar ingen på. Kallt krig. Avveckling. Kontenta - det är en situation som är ohållbar, det vänder.
Om man inte kan vara med i kapprustningen och kappsprutandet, så får man hitta på andra sätt, t.ex. kultur, organisation, kontinuitet, truppsämja och det så klassiska taktik. Och det går att lyckas med dessa icke-monetära metoder (eller i alla fall icke-monstermonetära, se Dortmund). Man kan alltså hävda sig mot oligarksshejksmiljardärerna… Jag ser det som att fotbollen nu är på väg in i en ”postmodernism”, den era som tar vid nu (eller snart) efter den ”moderna fotbollen”. De värsta sprutorgierna har vi väl framför oss i några år, det är liksom transitionen i hela processen. Sen kommer man att skörda framgångar med hjälp av (eller, det krävs) kultur, organisation, kontinuitet, truppsämja och det så klassiska taktik. Som... Som, förut?
I denna postmodernism så finns det heller ingen Sir Alex:
Eftersom att Sir Alex inte finns kvar så finns inte följande incitament kvar i matcherna mellan United och Liverpool (nu sprudlar jag subjektivitet här, men det är skönt att göra så stundom):
Lyckade filmningar (United försökte senast idag, i straffområdet).
Tveksamma straffar - tänker bland annat Joe Allens handboll, enligt mig personligen solklar straff, men det har redan skett liknande saker flera gånger denna säsong utan att det har blivit straff, och enligt regelboken så är den inte solkklar. Men det finns fler exempel.
Hårda utvisningar (Shelvey må vara dumdristig, men båda går in hårt)
Fergietime (nåväl… +5,34 idag)
Och så vidare...
Alla dessa faktorer kan diskuteras, men i varenda för-e-bannade match lagen emellan så har United alltid fått med sig dessa domslut. Kostigt att man vinner… Vi såg ju hur det gick idagens match. Rödnäsa blev långnäsa.
Så, postmodernismen tar vid.
Blir det Liverpools renässans?
Ja, eftersom att…
…Upplyftande fakta
Senast Liverpool vann de tre första matcherna var säsongen 94/95 – då slutade man på fjärdeplats (och King Kenny vann ligan med Blackburn Rovers… det var tider det, så att säga). Då såg tipsraden ut såhär: 6-1 mot Crystal Palace, 3-0 mot Arsenal, 2-0 mot Southampton (11-1 eller 3-0, det smakar lika bra!)
Senast en Liverpoolspelare gjorde mål i de tre inledande matcherna var även det 94/95 – Kultbäraren Robbie Fowler stänkte då in 25 mål och hamnade på en andraplats i skytteligan (trots den fina målskörden så blev han utklassad av Alan Shearer, Blackburn, som gjorde 34 mål.
Fowler i all sin glans
Senast Liverpool ledde ligan över huvudtaget (efter fullspelad omgång) var nio omgångar in i Premier League säsongen 08/09 – då slutade man på en andraplats.
Kort sagt – det bådar gott.
P.S. Förra säsongen fick vi vänta till den 20:e oktober innan vi fick nio poäng i ligan.
...Vackraste
”Namnet Bill Shankly är, och kommer alltid att vara, synonymt med Liverpool FC. Han la grunden till att klubben kunde växa till vad den är i dag” – Ian Ayre
”Vi fortsätter att inom hela Liverpoolfamiljen leva efter den värdegrund som han skapade för 40 år sedan och det är viktigt att vi ger supportrarna chansen till att fira den här milstolpen tillsammans med oss.”
Det var hundra år sedan Bill Shankly föddes, och han hyllades med fantastiskt tifo på Anfield.
…Silly Season
Liverpool landade i veckan mittbackarna Ilori och Sakho, som har klarat sina läkarundersökningar och satt på läktaren idag under mötet mot United.
Victor Moses uppges vara på gång in på ett säsongslångt lån från Chelsea.
P.S. Imorgon (måndag) så är det deadline-day!
