Himmelrikets Fotbollsgala 2013: Årets anfallare
Spjutspetsen i laget. Vem är bäst på topp?
Årets anfallare: Magnus Eriksson
Motivering: Kom tillbaka till Allsvenskan efter floppen i Belgien och visade sin klass genom att vinna poängligan. Fantastisk blick för spelet ger honom såväl fina lägen att avsluta själv som passningar till lagkamraterna. Var petad en kort tid, men kom tillbaka med full kraft och var en nyckelspelare under hela hösten.
Så föll rösterna:
Magnus Eriksson:71%
Guillermo Molins:29%
Tiki Rantie: 0%
I år har vi valt låta fem MFF-supportrar ställa frågor till redaktionen om vinnarna. Den här gången är det Carl Angerborn som ställs mot väggen.
Glade Gunder: Vilken säsong av Magnus Eriksson! Lätt den bästa anfallaren vi haft på år och dar.. Jag rankar honom topp fem bland anfallarna i MFF genom tiderna! Vilken plats rankar du honom på! Vilka är topp fem?
Efter en sådan säsong som Magnus presterat är det svårt att inte infalla i din hyllningskör, Gunder! Att se nyktert på saken och försöka placera in honom på en lista över de bästa himmelsblå anfallarna genom tiderna är ett problem som är såväl svårlöst som angenämt. För att möjliggöra någon form av högst subjektiv ranking, väljer jag att avgränsa mig genom att bara inkludera de spelare jag fått förmånen att själv få bevittna under mitt tjugofyra-och-ett-halvt-åriga liv. Då landar vi på en lista där Magnus ta mig tusan faktiskt platsar. Enjoy:
1. Niklas Skoog
2. Afonso Alves
3. Zlatan Ibrahimovic
4. Magnus Eriksson
5. Daniel Larsson
Notera att det bara är Zlatans prestationer i MFF som inkluderas i rankingen. Hade vi räknat in hela hans karriär hade han självklart kanske kommit tvåa istället.
Argsinte Arvid: Va? Den slöe jäveln! Han är ju bara marginellt snabbare än ett ånglok som har kört fast. Nä, Magnus hade tur att ha så bra lagkamrater. Nästa år är Jille borta och då är Magnus körd. Om jag har fel så... Det har jag inte. Jag har alltid rätt. Jag är inte bara argsint utan även bäst. Håll med mig!
Lägg av, för fan. Förvisso ska inte Jilles prestationer och betydelse för laget underskattas, men avgörande för Magnus Erikssons framgångsrika säsong var han definitivt inte. För att Magnus kvaliteter ska komma tillrätta behövs djupledslöpningar och lagkamrater med insikt om var hans eminenta passningar kommer landa. En sådan spelare är Jille. Men det är Thern, Foppa, Friberg och framförallt Guille också. Nästa år är Jille borta. Då kommer Magnus passningar landa på någon annans fot istället.
Pessimistiske Per: Förra året klarade sig vårt anfallsspel bra eftersom Tiki var så briljant och Guille fick någon lidnersk knäpp. Nästa säsong vet motståndarna att Guille och Magnus är väldigt lika. Hur ska vi kunna få ett fungerande anfallsspel?
Jag tycker nog inte att detta är en källa till oro. Visst är de lika och på pappret ganska långt ifrån ett optimalt anfallspar, men de är så pass individuellt skickliga och hårt arbetande att det skulle fungera. Sen tror inte jag heller att vi ens behöver ställa oss frågan. Det mesta talar för att det värvas en anfallare som är tänkt att fungera som Magnus anfallspartner och att Guille då kliver ner på sin ordinarie position som högerytter. Vem denna anfallsförstärkning blir ska bli spännande att se. Oavsett vad så finns det ingenting som tyder på att Magnus och Guilles samarbete ska fungera sämre efter en försäsong tillsammans, oberoende om Guilles befinner sig på topp eller ute på kanten.
Analyserande August: Nå.. Varför floppade Magnus i Belgien och vad behöver han förbättra för att kunna ta sig ut igen med större framgång?
Att Magnus misslyckades i Belgien beror på ett antal andra faktorer än att han var för kass. En hel hög av inkompetenta och sinnesförvirrade tränare exempelvis. Och ett steg från belgiska ligan till de kommande svenska mästarna är ett karriärsteg som inte kan beskrivas som allt för oroande. Men ska Magnus nå landslag och en utlandskarriär längre än den spelarkyrkogård som belgiska ligan är för svenska lirare, finns givetvis en del saker han måste förbättra. Den brist på snabbet som Arvid är så förbannad över är kanske det viktigaste. Den mentala kvickheten och reaktionsförmågan håller redan landslagsklass. Däremot behöver hans snabbhet de första löpmetrarna förbättras. Gör han det spelar han snart i de större ligorna.
Filosofiske Filip: Magnus har ju vart utlandsproffs i Belgien..... Men.. Visst känns det som om han skulle kunna vara ett helt land.. Vilket land är Magnus? Motivera ditt val!
Vilken fantastisk fråga. Magnus känns som en underbar liten cocktail med ingredienser från många av världens olika fotbollshörn. Intelligensen andas pirloistiskt italienskt, de yviga gesterna likaså. Vinnarmentaliteten skulle kunna vara tysk. De toksnygga och innovativa målen skulle kunna vara brasilianska. Mohawken är global och lika underbar överallt. Men främst känns han kanske ändå brittisk. Varför kan jag egentligen inte motivera. Kanske är det kombinationen av spelstil och utseende som gör det. Kanske är den ständigt hårda attityden gentemot sina motspelare. Dessutom påminner han ganska mycket om Wayne Rooney. Till spelstilen då alltså. Så britt, det skulle han kunna vara.
-----------------
Fotnot: Himmelrikets läsare har röstat fram årets vinnare från tre utvalda nomineringar i varje kategori.
-----------------
Tidigare vinnare av Årets anfallare:
2010: Daniel Larsson
2011: Mathias Ranegie
2012: Mathias Ranegie
