MFF-AIK 3-0: Toivonen målar igen
Solsken, toppmöte och tjusiga mål – det blev en prima påskdagseftermiddag på Stadion.
AIK har svårt i Malmö. Väldigt svårt. Senast solnaiterna vann en allsvensk bortamatch mot MFF var näsplåster en riktigt het grej i fotbollsvärlden. Det är alltså en stund sedan sist – året var närmare bestämt 1996 då Pascal Simpson, Gary Sundgren och Alexander Östlund såg till att AIK kunde fara hemåt med alla tre poängen. Och visst står sig vår förlustfria svit även efter dagens match. Även om det fanns tillfällen, det ska villigt erkännas, då matchen kunde tippat över mot ett jämnare slutresultat. Säg att 3-0 var i överkant, och jag kommer i alla fall inte tokargumentera emot.
Men låt oss ta det från början.
För det första fick knattarna som spelade förmatch nere på planens östra sida en hejdundrande applåd efter förrättat värv. Sånt är alltid hjärtevärmande att se och höra.
Våra motståndare inledde allsvenskan med att, närmast chockartat, släppa in fyra mål mot Häcken. Detta följde man emellertid upp med en arketypisk AIK-seger: via en inknoppad hörna hemmaslogs Norrköping med 1-0. Jämfört med den senare matchen gjorde AIK ett byte i startelvan. Grzelak bänkade Ayari till förmån för Jesper Ceesay och ställde upp sitt lag så här:
Kristoffer Nordfeldt – Mikael Lustig, Alexander Milosevic, Sotirios Papagiannopoulos, Axel Björnström – Nicolas Stefanelli, Sebastian Larsson, Jesper Ceesay, Erick Otieno – Jordan Larsson, Nabil Bahoui.
I vår egen startuppställning återfanns för första gången på vad som känns som väldigt länge Oscar Lewicki. Även Martin Olsson var tillbaks efter sin känning senast. Detta betydde att Adi Nalic och Eric Larsson fick börja på bänken, att Christiansen tog ett steg uppåt i banan och att MFF:s lag såg ut på följande vis:
Dahlin – Beijmo, Nielsen, Hadzikadunic, Olsson – Lewicki, Rakip – Berget, Christiansen, Birmancevic – Kiese Thelin.
Första halvlek
Klang- och jubelstart! Knappt hade hymnen tonat ut förrän en felvänd Berget klackade fram Christiansen. Friläget räddades av Nordfeldt, men Kiese Thelin var först på returen och kunde volleybredsida in den. AIK:arna viftade på offside, Sebastian Larsson hade en lång diskussion med domare Al Hakim (samtalet kunde i och för sig handlat om nåt annat än offsiden, vad vet jag), men målet godkändes. Och repriserna på Discovery+ visar att det sannolikt var rätt beslut – enligt deras linje befinner sig Thelin just bakom bollen när Christiansen petar fram den.
Efter målet följde vad som rent objektivt sett var en bra allsvensk match, med böljande, överraskande öppet spel med chanser och chansyngel åt båda hållen. AIK kunde kvitterat i den tionde minuten, när Stefanelli krutade iväg ett fint skott efter hörna (vi gav bort några sådan lite väl lättvindigt där i början). Dahlin klarade, och hade turen att sedan få returen rakt i famnen.
Efter en knapp halvtimme rycktes matchflytet sönder av ett par skador. Först blev Erdal liggande efter att ha kapats av Ceesay, med varning som följd. Några minuter senare råkade Berget få Björnströms fot i huvudet efter en glidtackling. Nytt långt uppehåll. Kiese Thelin hann få iväg ett fräsande skott innan Erdal låg golvad igen. Nu blev det byte och Ola Toivonen kom in.
Apropå det där med att matchen möjligen kunde tagit en annan riktning var AIK alldeles oerhört nära en kvittering i 43:e. Nabil Bahoui mötte ett inspel från Stefanelli, bollen rullade långsamt mot mål – och tog i innerstolpen. Lasse Nielsens långa ben fick undan returen.
Sju minuters tillägg på fjärdedomarens skylt. Fullt rimligt med tanke på alla spelavbrott. Malmö såg mest ut att vilja gå till paus i ledning, men så, i den sjunde övertidsminuten, ett mönsteranfall: Birmancevic till Olsson, bollen lågt och studsande in i straffområdet, och där mötte en framrusande Ola Toivonen med en vänsterbredsida. Bollen satt i Nordfeldts vänstra kryss. Ett mål så vackert att inte ett öga på Stadion var torrt, och första allsvenska målet för Ola Toivonen sedan 2020.
Därmed gick vi istället in i omklädningsrummet med en 2-0-ledning. Svenskfotboll.se:s statistik berättade att avsluten var 8-5 i vår favör, så det var inte på något vis orättvist att vi ledde – men marginalerna hade varit på vår sida.
Andra halvlek
Birmancevic utnyttjade pausen till att rulla upp sina shorts ännu högre, i god Ribban-83-stil. Detta var dock inte riktigt Birmas dag, han hade en del problem med bollkontrollen och byttes ut mot Sebastian Nanasi i den 60:e minuten.
Dessförinnan hade Malmös högerkant med Beijmo och Berget börjat optimistiskt och vaskat fram några halvchanser och hörnor; och AIK hunnit dubbelbyta ut Ceesay och Björnström mot Ayari och Elbouzedi.
Matchen sjönk i kvalitet. Malmö sjönk ner, avvaktade och försvarade sig framgångsrikt. AIK stod för bollinnehavet, men riktigt nära blev det aldrig.
Istället stängdes matchen i 79:e. Kontring och Christiansen rullade ut till Kiese Thelin, som såg ut att komma lite avigt och fel till bollen och inte vara riktigt i balans – men ändå dunkade upp den via ribban. Ett typiskt Isaac Kiese Thelin-avslut, med andra ord.
Nalic och Hugo Larsson fick komma in istället för Lewicki och Berget. AIK försökte, fick fler hörnor, och till sist också en stor chans i 92:a. Men då blockades skottet av Beijmo.
Alla tre poängen till oss. Mest resultatbevakning i andra halvlek, men detta sköttes med den äran. Inte ens vid AIK:s patenterade Sebastian Larsson-hörnor brände det till på allvar, om man bortser från bollen Stefanelli fiskade upp i första.
Stabil försvarsinsats, med andra ord. Inte minst gjorde Felix Beijmo en riktigt fin match. Med två mål, och oförtutet stångande med Papagiannopoulos och Milosevic, ska förstås Kiese Thelin också ha ros. Klassmål av Toivonen, som emellanåt fick briljera med sina enkelt eleganta överlämningar. Och, såklart, härligt att se Lewicki på plan igen. Några felpass, men en ständigt hopsamlande och städande kraft framför backlinjen.
Så, ja, visst blev det en glad påsk i år också.
