Lundqvists krönika: It ain´t over til the fat lady sings

I kvitteringsjakten på slutet tog denne Casserly och Benjamin Kibebe matchens två dummaste beslut då båda avlossade varsitt skott från sådär en 35-40 meters avstånd. Vem tror de att de är? Roberto Carlos?

AIK vek ner sig. Efter ännu en bra första halvlek blev det åter en förlust med två måls marginal efter att ha tappat allt på slutet. Precis som mot Elfsborg föll det två mål på kort tid sedan Peter Larsson bytt ut Jimmy Tamandi och gått ner på trebackslinje. Visst, det är bra med ett offensivt tankesätt och en vilja att avgöra matchen i synnerhet när motståndarna blir en man kort - Norrköpings back Jani Sarajärvi utvisades med kvarten kvar att spela – men varför byter man då ut den ende spelaren i backlinjen som ser ut att göra under tjugo blankt på hundra meter. Vår nye högerback från Malmö måste ha stärkt sina aktier vad beträffar spel framöver. Med Tamandi på på planen är gnagets målskillnad 5-4, utan honom 0-4. Dessa 0-4 på sammanlagt en halvtimme utan Jimmy på planen. Nu påstår jag inte att Jimmy Tamandi är AIK:s bästa eller viktigaste spelare men nog är han kvickast i backlinjen.

Vårt lag inledde som sagt bra. Bättre än mot Elfsborg faktiskt. Samma markanta spelövertag och idag kom även målchanserna. Med normal utdelning så skulle Långås mål i 22:a matchminuten ha betytt 3-0 istället för 1-0. Efter målet fortsatte AIK att trumma på och skapa. Norrköpings kvittering i halvlekens slutsekunder kom högst opsykologiskt men vad värre är så tycktes AIKarna redan ha huvudena i omklädningsrummet. Det håller inte att halva laget joggar tillbaka när Norrköping iscensätter ett snabbt kontringsanfall. It ain´t over til the fat lady sings.

Trots det kändes det bra i paus. Med lite bättre utdelning så skulle det här nog gå vägen, tänkte jag medan Robban Broberg, Olle Ljungström och grabbarna presenterade nya AIK-singeln.

I samma paus pratade Millqvist om hjärta inför publiken. Det kanske hade varit bättre om han sagt det i omklädningsrummet. Andra halvlek blev istället en uppvisning i att vika ner sig, i dålig inställning och i dåliga beslut. AIK uppträdde stressat och oskärpt. Trots detta höll man kvar ett visst spelövertag även om Norrköpings anfall blev allt vassare. AIK:s backlinje såg stillastående ut. Allra tydligast syntes det när Jojje Karathanasis satte fart. Luke Casserly såg då ut som om han blivit vaxdocka på Madame Tussauds. Något som Lucky Luke aldrig lär bli.

I kvitteringsjakten på slutet tog denne Casserly och Benjamin Kibebe matchens två dummaste beslut då båda avlossade varsitt skott från sådär en 35-40 meters avstånd. Vem tror de att de är? Roberto Carlos? Nej frågan är hur ofta Luke och Kibbe gör mål från de avståndet ens på träning utan målvakt i målet.

I min förra krönika skrev jag att vändningarna mot Djurgården skulle vara mycket nyttiga i kommande omgångar. Nu sågs ingenting av den moralen. Fortsätter vi så här så tar vi tolv poäng i derbymatcherna och inget mer. Det lär inte räcka för att hänga kvar i allsvenskan. Att hänga kvar räcker i sin tur inte för att man ska vara nöjd eftersom AIK ska vara ett topplag även om det känns långt dit just nu.

Dubbel heder åt Ishi för att han sliter över mycket stora ytor och för att han hade den goda smaken att slita av sig den erbarmliga aftonbladet-bindeln i paus. Var kommer alla dessa fånerier ifrån. Det får mig att tänka på hockeyns gula skytteligaledarhjälm ifall ni minns den. Vad blir nästa steg? Ska seriens ledarlag spela i senapsgula tröjor? Det är väl inte – förlåt Rubarth – cykelsport vi håller på med?

Till sist: Jag ber om ursäkt. Nu har jag hört Ugglas VM-låt. Det var inte så illa som jag befarade. Det var mycket värre.

Mattias Lundqvist2002-04-21 23:03:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan