StarthockeyzonÖvrigaHockeyzonUkraina – en hockeyrörelse i krigets lågor

Ukraina – en hockeyrörelse i krigets lågor

Ukrainas över hundraåriga hockeyhistoria går hand i hand med landets historia: influerat av andra stater som ockuperat området och strävan efter självständighet. Det ukrainska hockeymästerskapet skulle 2022 ha firat 30 år innan Ryssland bestämde sig den 24 februari samma år för en fullskalig invasion. Nu står landet i krigets lågor och den ukrainska hockeyrörelsen har för tillfället avbrutit all form av verksamhet.

Ukraina, Europas näst största land efter Ryssland, ärver en historia som sträcker sig långt bakåt i tiden. För att förstå Ukrainas situation behöver man också förstå dess historia. Kievriket som grundades på 800-talet ses som det första riket upprättat av det rusiska befolkningen och tre av dagens nationalstater; Ukraina, Belarus och Ryssland, hävdar sin härkomst från just detta rike, vilket inte är särskilt märkligt då det är i princip samma folk. För alla nationer är det historiska narrativet viktigt. Detsamma gäller för dagens ättlingar till det gamla Kievriket, men det politiska spelet om att äga just detta narrativ ter sig desto mer komplicerat och riskfyllt – inte minst konfliktfyllt.

Dagens Ukraina som vi känner det har varit ett område som genom historiens gång kontrollerats av en rad olika andra riken. Kievriket uppstod på 800-talet med stort inflytande från den tidens Skandinavien. Under 1200-talet ockuperades området av mongoliska härförare och resterna av det forna Kievriket delades upp med bland annat storfurstedömet Litauen och ännu senare det Polsk-litauiska samväldet. Det var nu som Moskva tog över narrativet som ättlingar till de ruser som en gång grundade Kievriket, vilket präglar Rysslands syn på Ukrainas rätt att existera som en suverän stat än idag. Framförallt präglar det Rysslands syn om rätten till Kiev.

Det var inte förrän på 1800-talet som ukrainarna började skapa en nationell rörelse och kravet om självständighet och det var främst i västra Ukraina som dessa krafter fick ett starkt fäste. Ukrainarnas kamp om självbestämmelse inleddes tidigt under 1900-talet och det är också nu som den ukrainska hockeyhistorien, det som vi ska fokuserar på i denna text, har sin födelse.

---

I västra Ukraina, bara åtta mil från gränsen till Polen finns den ukrainska staden Lviv. Lviv har historiskt varit en viktig stad med en intressant historia. Staden har ockuperats ett flertal gånger av såväl polacker, ryssar men också vid två tillfällen av svenska trupper (1656 och 1704).

Lviv ses också som staden där den ukrainska ishockeyn föddes. Det hade sedan mitten av 1800-talet redan funnits organisationer och föreningar som syftade till skridskoåkning i Lviv. Men det var inte förrän den 16 januari 1905 som den första riktiga organiserade hockeymatchen skulle spelas. Någon riktig hockeymatch var det egentligen inte. Även om det inte var med en bandyboll eller klubba så spelades matchen med traditionella bandyregler.

Men tillställningen hade lockat bra med publik och i lokaltidningarna skrevs det förhoppningar om att sporten skulle locka både killar och tjejer och bli en folklig aktivitet hos det ukrainska folket.
Första gången som ett organiserat spel upprättades med de riktiga internationella ishockeyreglerna spelades i Lviv 1909.

Lviv var vid den här tiden en ukrainsk stad men tillhörde det ryska imperiet, liksom resten av Ukraina. Men under 1800-talets nationalistiska rörelser började idén växa fram om ett självbestämmande ukrainskt rike. Det ryska imperiet hade påbörjat en förryskning av Ukraina i syfte att begränsa den ukrainska kulturen. Det ukrainska folket fick alltmer restriktioner emot sig; det blev bland annat förbjudet att tala ukrainska och vidare förbjöd man utgivningar av ukrainska språket och tidskrifter – vilket skapade en motkraft i mer nationalistiska drag hos ukrainarna.

Förbuden upphävdes 1905 under den första ryska revolutionen och det var också då som Ukraina som ett begrepp för hela området vi idag ser som Ukraina blev legitimt. Det är en av anledningen till att vi historiskt kan hävda att det som spelades i Lviv den 16 januari 1905 ses som embryot på Ukrainas hockeyhistoria.

Efter det första världskriget tillhörde staden Lviv Polen (Lwów på polska) och skulle i flera decennier framöver bli en central stad i den polska ishockeyn. Just Polen skulle det tillhöra fram till det Andra världskriget innan landet ockuperades först av Nazityskland för att sedan bli övertaget av Sovjetunionen.

Under tiden hade ishockeyn som organiserad idrott ingen egen bas i Ukraina. I kampen om självständighet blev det några röriga år. För att dra det i mycket kortfattat: 1917 bildades Folkrepubliken Ukraina, som 1918 blev hetmantatet Ukraina, eller Ukrainska Staten som styrdes och beroende av en tysk hetman (härförare), och sedan återinfördes den Ukrainska Folkrepubliken 1918 som existerade fram till 1921 då Ukraina blev en del av Sovjetunionen.

Sokil Kyiv – från Sovjetunionens era

Den västra delen av Ukraina, bland annat staden Lviv fick tillhöra den polska ishockeyn medan de centrala och östra delarna av den ukrainska ishockeyn ingick i sovjetiska förhållanden fram till att även Polen blev kontrollerade av Sovjet. I Sovjet fanns en central organisation med namnet Dynamo, en sport- och fittnessällskap. Organisationen grundades som en sammanslutning av multisportklubbar runt om i unionen tillsammans med NKVD-säkerhetsstyrkor, det vill säga en del av Sovjetunionens inrikesministerium.

Sovjet, särskilt under unionens tidigare år, såg ett stort värde i idrott för att skapa sammanhållning, identifikation och optimism. Stora idrottsikoner i Sovjet blev tavlor, skulpturer och större målningar runt om i hela unionen. Man brukar tala om idrottens tre skilda roller inom Sovjet: 1) Den skulle bidra till att förbättra människornas hälsa och förmåga att arbeta hårt i industri och jordbruk, 2) den skulle ge en meningsfull fritid och 3) den skulle frambringa uthålliga och skickliga soldater. Under de tre första decennierna, bland annat i Ukraina, var den militära sidan extra viktig.

De olika Dynamo-sällskapen hade egna organisationer inom de sovjetiska republikerna. Särskilt i Ukraina SSR, som var en relativt självständig del i den sovjetiska unionen och benämndes oftast endast som Ukraina. Ukraina SSR var också en av länderna som grundade de Förenta nationerna (FN) 1945 och gick med som Socialistiska Sovjetrepubliken Ukraina. Alltså en självständig republik på papperet, men i praktiken innebar det att Sovjetunionen hade ytterligare en röst i FN.

Ur detta fick Ukraina en ”egen” idrottsrörelse dock influerad och kontrollerad av sovjetiska intressen, och där grundades bland nannat ishockeyföreningen Dynamo Kiev, 1963, av Adrian Miziak, vice ordförande för Ukrainas sportliga förbund. Det fanns redan tidigare ishockeyklubbar i Kiev som ingick i den sovjetiska ishockeyn, men det som är särskilt med just Dynamo Kiev är att klubben existerar än idag – men numera känd som Sokil Kyiv, eller HC Sokil.

Dynamo tog successivt en allt större plats i den sovjetiska ishockeyn och inför säsongen 1965-66 skulle ukrainarna stoltsera sig med Sovjetsunionens näst största hockeyarena. Tio år efter föreningens bildande valde man att ta bort namnet Dynamo och istället kom namnet ”Falcon” eller på ukrainska ”Sokil”.

Självständighet och den internationella hockeygemenskapen

Efter Berlinmurens fall 1989 anordnades den 17 mars 1991 en folkomröstning om en reformerad Sovjetisk union och hela 70,2 % av ukrainarna röstade för en reformering. Den 24 augusti samma år, strax efter en väl omtalad statskupp (Augustikuppen) för att störta den sovjetiska presidenten Michail Gorbatjov, deklarerade Ukraina sig själv som en självständig och suverän stat. En folkomröstning om självständighet hölls senare den 1 december där 90 % av befolkningen krävde ett fritt Ukraina. Det var också strax efter vid årsskiftet 1992 som Sovjetunionen upplöste sig självt.

I samband med Sovjets upplösning så upplöstes också sovjeternas hockeyliga och nu blev också den ukrainska ishockeyn för första gången någonsin helt självständig.

Med städer som bland annat den urgamla hockeystaden Lviv i västra Ukraina med en idrottsrörelse med rötter både från Polen och Sovjet, samt huvudstaden Kiev och idrottsstaden Donbass i öst med en idrottsrörelse med rötter från de sovjetiska förbunden fanns det redan organisation och folkligt stöd för ett självständigt ukrainskt hockeyförbund. I februari 1992 grundades det ukrainska hockeyförbundet och senare i maj samma år blev Ukraina medlem i det Internationella hockeyförbundet, IIHF. Ukrainas första landslagsmatch var i april samma år då man förlorade mot Kazakstan med 1–5.

Ukrainas landslag är idag rankad på en 20:e placering i den internationella rankningen. Landet toppade sina prestationer 2002, först slog man Schweiz med 5–2 i OS i Salt Lake City, vilket ses som Ukrainas största seger någonsin. Det är också det enda vinter-OS som Ukraina har deltagit i. Sedan tog man en niondeplacering i hockey-VM samma år vilket också är Ukrainas bästa placering i en internationell turnering.

Ukrainska mästerskapet firade 30 år – säsongen avbröts av Rysslands invasion

Den inhemska ishockeyn i Ukraina har en ganska krånglig historia med många olika turer genom åren. Samma år som Ukraina blev självständigt 1992 grundades också Ukrainas egna nationella liga, Ukrainian Hockey Championship, även känd som Major League. Ligan skulle finnas i nästan 20 år, men den 25 juli 2011 i Kiev bildades den professionella hockeyligan (PHL) där privata intressen agerade för att få en professionell hockeyliga i Ukraina och Ukrainas nationella förbund fick en mer bevakande roll för ukrainska mästerskap. PHL skulle dock bli kortlivat, efter en del ekonomisk turbulens skulle det nationella förbundet åter ta kommandot 2013, och Ukrainian Hockey Championship återuppstod.

Idag heter den Ukrainska Hockeyligan (UHL) och säsongen 2021/22 är den trettionde säsongen för den nationella ishockeyn i Ukraina. I november 2021 gick det ukrainska hockeyförbundet ut med att ligan dock splittras. Anledningen är för att flera klubbar valt att lämna ligan för att istället skapa en superliga. Därmed finns det idag två toppligor i Ukraina vilket kan ses som något rörigt för oss utomstående.

Men ingen av ligorna fick avsluta den här säsongen. . Den 24 feburari 2022 vaknade världen upp med uppgifterna om att Ryssland inlett en full invasion av Ukraina. Samma dag publicerade det ukrainska hockeyförbundet ett meddelande på sin hemsida:

”Idag, den 24 februari, hölls ett krismöte på kontoret för Ukrainas Hockeyförbund, där det beslutades att avbryta det ukrainska hockeymästerskapet i alla ålderskategorier. Hockeyförbundet i Ukraina ber också medborgarna att inte få panik och vid frågor eller behov av hjälp rekommenderar vi att kontakta kontoret för FHU, som fortfarande arbetar på heltid”

Senare på förbundets hemsida gick bland annat samtliga ryska hockeyspelare i klubben Kharkiv Berserkers ut med ett pressmeddelande:

”Vi, ryssarna i Kharkiv Berserkers tillsammans med våra ukrainska vänner är i Kharkov och kan inte tyst titta på all denna militära ockupation av främmande territorier. Vi vädjar till den ryska regeringen, president Putin och ryska soldater som kom till Ukraina med kriget. Stoppa aggressionen! Stoppa blodsutgjutelsen och kriget!
Dessa år har Ukraina blivit ett andra hem för oss hockeyspelare. Och trots Rysslands utdragna aggression mot Ukraina genom åren har vi aldrig känt oss illa behandlade. Nazisterna är inte här, nazisterna är i Kreml. Kära landsmän, bli inte deltagare i Putins brott, protestera mot den människofientliga Putinregimen! Vi står sida vid sida med ukrainare nu i försvar av den fria världen. Ära åt Ukraina, ära åt det fria Ryssland!”

"Jag vet att det ukrainska hockeyförbundet inte överger någon"

Den 22-årige ryske hockeyspelaren Igor Galigin, som spelade för Donetsk Donbas är en av många spelare som tvingats fly undan Ukraina. Först tog han sig till Kramatorsk i Donetsk-regionen. När han insåg att det var farligt att vara där tog han sig vidare till staden Lviv och flyttade sedan till Chernivtsi och korsade gränsen till Moldavien där han nu är i säkerhet. Under hela resan kunde han använda sitt ryska pass.

Till den ukrainska Telegram-kanalen Derzhi kommenterar han:
– Ingen av ukrainarna gjorde mig någon skada. Varken fysiskt eller psykiskt. Det var sneda blickar från folk, men det här är bagateller, och människor kan förstå skillnaderna. Jag träffade den ukrainska militären. Jag blev genomsökt, min telefon och korrespondens kontrollerades. De hittade ingenting så jag släpptes utan några problem.

Han fortsätter:

– Jag kan inte oroa mig för mitt liv eller vad man ska göra härnäst, återvända till Ryssland? Det är det minsta av problemen. Jag önskar alla utrikesfödda spelare som fortfarande vistas i olika delar av Ukraina lycka till. Jag är orolig för dem. Jag vet att det ukrainska hockeyförbundet inte överger någon, vakar över alla och väntar på möjligheten att skicka hem alla. Till hela världen.

Dmitri Khristich – ukrainsk hockeylegend krigar för Ukraina

Han föddes i Kiev 1952 och fostrades i den sovjetiska hockeyrörelsen genom Sokol Kiev fram till 1991. Samtidigt som Ukraina blev fritt reste Dmitri Khristich över till USA för att spela i NHL i Washington Capitals. Under hans första säsong 1991-92 i NHL gjorde Khristich 73 poäng på 80 matcher och han skulle bli kvar i NHL fram till 2002. Det blev totalt 811 matcher, 269 mål och 569 assist, och är därmed den största NHL-spelare någonsin bland ukrainskfödda hockeyspelare.

Som en av Ukrainas bästa forwards på sin tid var han också med och skrev den ukrainska hockeyhistorien i OS och VM 2002. Mellan 2002 – 2004 avslutade Khristich sin fantastiska karriär i Ryssland. Sedan dess flyttade han hem till Ukraina.

Den numera 52 årige ukrainske legendaren har valt att stanna i Ukraina för att hjälpa sitt hemland mot den ryska invasionen.

– Det handlar inte bara om vapen här. Det handlar om att människor hjälper människor hur de kan. Jag har aldrig sett Ukraina så enat, säger han till sportsajten ESPN.com

Ukrainska hockeyrörelsens framtid oviss

Ukraina har aldrig haft någon stor folklig hockeyrörelse. Men den har funnits utspridd över hela landet, särskilt i de större städerna – inte minst den östra sidan sedan Sovjetunionens tid. Det fanns stora planer på att Kiev skulle tillhöra den ryska ligan KHL som ville expandera i Ukraina. Diskussionerna var intensiva, inte minst 2011-2012, och även det ukrainska hockeyförbundet gjorde sig beredda på att Kiev skulle lämna den ukrainska ishockeyn. Men ekonomiska bekymmer i Kiev satte käppar i hjulet och den ukrainska ishockeyn förblev enat under ett och samma förbund.

Ukraina har cirka 5000 registrerade hockeyspelare idag. Som ett av Europas största länder med strax över 44 miljoner invånare går det att begripa att ishockeyn inte är någon extremt folkkär sport i Ukraina. Samtidigt har det ukrainska hockeyförbundet med stöd av IIHF försökt att expandera sporten runt om i landet med att rekrytera yngre generationer till sporten, och i takt med att korruptionerna lättade i landet blev det också bättre ordning i flera hockeyorganisationer.

Vanligtvis brukar jag i dessa texter klargöra ishockeyns möjligheter för framtiden i landet. Men på grund av Rysslands invasion av Ukraina är det idag omöjligt att veta hur den ukrainska ishockeyn kommer att stå sig för framtiden som ett eget förbund. Dess suveränitet är beroende av hur det går för Ukraina i kriget. Men den ukrainska hockeyrörelsen har genom historien bevisat att oavsett finns det tillräckligt med folkligt engagemang och stöd för ishockeyn att återuppstå så snart det blir fredligare tider.

Ukraina får starkt stöd av hockeyvärlden. Spelare lämnar KHL i protest mot Rysslands invasion samtidigt som det Internationella förbundet har uteslutit både Ryssland och Belarus från internationella mästerskap. Även de världsledande ligorna som NHL och vi i Sverige, SHL, har visat stöd för Ukraina. Den lilla hockeybubblan kan bara göra sitt yttersta i att stötta det ukrainska folket.

Vi kan bara tro och hoppas på att nästa gång Ukraina återupptar sin inhemska ishockey är det under det ukrainska hockeyförbundet och ingenting annat.

Låt oss tillsammans hjälpa de krigsdrabbade i Ukraina
SvenskaFans är en del av Everysport Media Group. Tillsammans har vi skapat initiativet Everysport for Ukraine som syftar till att stötta det krigsdrabbade Ukraina.

Vi donerar till UNHCR, gör det du också.

Hjälp Ukraina idag