Fiorentina - Parma 2-0
"The young ones" avgjorde för Viola på ett råkallt och glesbesatt Artemio Franchi. Resultatet bjuder in till en framtida superhet cupkvartsfinal mot Siena.
Sergio Busos "Fiorentina 2" gav glädjande besked på lördagseftermiddagen. Segern mot Parma är svår att diskutera. De lila hade full kontroll på händelserna och Parmas målvakt Berti kunde ha fått kröka rygg fler gånger om kylan hade varit större.
Men 2-0 att gå på från det första mötet (retur på Ennio Tardini den 12 januari) är mycket bra och vi kan redan börja ladda så smått inför en kvartsfinal som vilket motståndet än blir kommer att locka betydligt fler än de knappa 5000 personerna som tagit sig till stadion för att se Portillo och kompani mot Parma.
Den första halvleken höll medioker klass. Parma inledde matchen bäst och Fiorentina hade inledningsvis svårt att hitta positionerna.
Under de första 20 minuterna hade gästerna kopplat ett grepp om matchen men utan att kunna komma till riktigt farliga lägen. Ofta styrde det lila försvaret ut anfallen på kanterna och inläggen blev till allra största delen helt resultatlösa från Parmas sida.
Så kom målet som hela Florens och presskåren väntat länge på. Mirko Savini (för dagen en av de bättre på planen) bryter sig fram och får på ett perfekt inlägg från vänster som Portillo möter med skallen. För en riktig nick är det inte, det ser snarare ut som att inlägget träffar Portillo vars skalle styr in bollen som dalar in i det högra krysset bakom en chanslös Berti.
Fiorentina i ledning efter 27 minuter och Portillo springer ner till Curva Fiesole för att motta hyllningarna från de fans som hoppats så mycket på honom.
I halvtid fick vi höra Fabrizio Lucchesi säga den dogm som följt Portillo från Madrid till Florens; "Han har en exceptionell talang men han måste håller fortfarande på att vänja sig vid vårt spelsätt".
Nåväl, Portillo sprang som den bäste McManaman och jagade varenda boll efter paus. Gnistan hos spanjoren var oerhörd och med målet i fickan från den första halvleken visste han att detta var hans chans - kanske den sista - att bevisa sitt värde.
Han blev dock utbytt en kvart före slutet, till synes helt oförstående lämnade han planen och gjorde en sån där "alfa-beta-gamma-hälsning" med Di Livio med knyten näve. En underbar syn mellan 38-årige Angelo och den 16 år yngre Javier.
I den andra halvleken var det bara ett lag på planen. Parma tappade mark för varje minut som gick och medan kommentatorn på RAI berömde matchens fair-play registrerades matchens enda tre gula kort inom loppet av tre minuter.
Fiorentina ville uppenbarligen mer än Parma denna eftermiddag och såg utan tvekan ut som ett lag av en helt annan kaliber; utan att förta sig rullade man boll och de löpvilliga yttrarna Di Livio och Guigou plöjde sig fram på kanterna. Inläggen från "den gamle" höll dock betydligt högre klass medan Guigou verkade ha svårt att få rätt höjd på sina inspel.
På topp krigade Riganò i 64 minuter, i sin första match från start efter skadan, och utgjorde egentligen aldrig något större hot mot Parmas mål men han skapade chanser för övriga med sin tyngd och offervilja.
I den 75:e matchminuten ser vi ett av sommarens mest okända nyförvärv som för första gången presenterade sig. Di Livio driver upp bollen på högerkanten, stöter på patrull men spelar in i mitten där Fantini håller bort sin försvarare och med en lätt touch med utsidan passar han bollen bakåt till Jaime Valdes som får utmärkt träff med höger vrist och bollen letar sig in i nät via stolpen. Chilenaren behövde bara fyra minuter på sig för att visa vem han är, många menar att han kommer att bli något stort.
Parma segnade ihop mer och mer och Fiorentina tryckte på för ett tredje mål mot slutet. Fantini kom närmast i slutminuterna sedan Di Livio återigen brytit sig loss och slagit ett härligt inlägg som hittade den inbytte Fantini vid bortre stolpen. Sällsynt akobatik, volleyskott med högerfoten och bollen strax utanför mål.
Synd. Enrico Fantini hade verkligen behövt det målet.
Till sist några ord om Christian Maggio, som gjorde sin comeback med A-laget efter en lång tids skadefrånvaro. Maggio försökte på samma sätt som förra säsongen komma med i anfallen från sin högerbacksposition men visade upp en negativ sida, med dålig bollkontroll och ett steg som inte går att känna igen från ifjol. Att döma av lördagens prestation har en bit kvar innan han blir ordinarie igen men vi som följde Viola i Serie B vet att han har alla chanser att bli näste italienska storback.
Bilder från matchen på www.fiorentina.it
