StartnhlNHLNHL-podcastNHL:s bästa GM

NHL:s bästa GM

Branschorganet The Hockey News (THN) har gjort en rankinglista över ligans GMs och det bjuder på en hel del överraskningar.

Den största överraskningen måste vara att man ger så pass mycket credit till Garth Snow i New York Islanders. Snow var en habil målvakt i NHL men att han skulle lyckas få ordningen på kaoset i Long Island var det få som trodde.

Största anledningen till detta enligt THN är att Snow lyckades trada til sig ex-Oilers Ryan Smyth för i princip peanuts, då de två talangerna Robert Nilsson och Ryan O'Marra inte tillskrivs en ljus framtid - enda smolken menar THN var att man fick ge upp ett förstaval. Förvisso finns risken att Smyth lämnar som free agent i sommar men det är risk man får ta.

Snow ska också ha beröm för att han lyckades skeppa iväg överbetalda spelare som Mike York och Alexei Zhitnik samtidigt som han håller masken och inte kritiserar en spelare offentligt för lönekrav (läs: Jason Blake). Snow hamnar på 16:e plats i rankingen, undertecknad trodde han skulle hamna på nedre tredjedelen.

Vilka kriterier använde då THN? Följande:

Forna framgångar, det vill säga Stanley Cups.
Insatser på sistone, det vill säga anställningar och avsked.
Succé med draften.
Free agent-förvärv.
Aktioner vid senaste trading deadline.

Så hur blev listan?

1. Ken Holland, Detroit.
Holland har lyckats göra Detroit till en maktfaktor i NHL under de senaste femton åren. Laget har vunnit tre Stanley Cups under hans era och trots att NHL i sin nytappning skulle omöjliggöra Detroit till en stark klubb på grund av lönetaket så är man i toppen år efter år. En nyckel till det är att han som gammal scout fortfarande kan spotta talang i lägre divisioner.

2. Lou Lamoriello, New Jersey.
Kritikerna var överförtjusta när Lamoriello och New Jersey hade problem med lönetaket men än en gång lurade han dem alla. Lamoriello är den bäste när det gäller att värdera spelare och inte vika en tum.

3. Bryan Burke, Anaheim.
Burke har byggt ett topplag men skillnaden mellan honom, Holland och Lamoriello är att han inte har någon slutspelssuccé och framförallt inga Stanley Cups. Dock en av ligans bästa lagbyggare då han gjorde succé i Vancouver och nu har gjort Anaheim till en contender på allvar.

4. Darcy Regier, Buffalo.
Regier har gamle Detroit-GMen Jim Devellano att tacka för mycket. Regier har fått lära sig allt från grunden och det har inneburit att Buffalo har ligans bästa scoutingverksamhet. Inte alltid de största profilerna men väldigt bra spelare. Förespråkare säger att han är skapt för nya NHL medan kritikerna säger att han hade tur med spelare när nya NHL körde igång. Vad säger ni? Diskutera!

5. Jim Rutherford, Carolina.
Rutherford gjorde många tabbar när han inledde sin karriär för tio år sedan, men har för varje år arbetat mödosamt framåt med trades och draft. Grädde på moset blev ifjol Stanley Cup-segern. Är en underskattad GM som dock kan vara alltför riskbenägen, som till exempel i fallet med backtalangen Jack Johnson till Los Angeles - boom or bust?

6. Jay Feaster, Tampa Bay.
7. David Poile, Nashville.
8. Darryl Sutter, Calgary.
9. Doug Risebrough, Minnesota.
10. Doug Wilson, San Jose.

11. Kevin Lowe, Edmonton.
12. Paul Holmgren, Philadelphia.
13. Dave Nonis, Los Angeles.
14. John Muckler, Ottawa.
15. Bob Gainey, Montreal.

16. Garth Snow, New York Islanders.
17. Ray Shero, Pittsburgh.
18. Dale Tallon, Chicago.
19. Don Waddell, Atlanta.
20. Doug Armstrong, Dallas.

21. Dean Lombardi, Los Angeles.
22. John Ferguson, Toronto.
23. George McPhee, Washington.
24. Glen Sather, New York Rangers.
25. Peter Chiarelli, Boston.

26. Jaques Martin, Florida.
27. Francois Giguere, Colorado.
28. Mike Barnett, Phoenix.
29. Doug McLean, Columbus.
30. Larry Pleau, St. Louis.

Personligen kan jag tycka att THN har begått tjänstefel när de anser att Feaster i Tampa Bay är förtjänt av en sjätteplats. Feaster agerar som gamle ex-Blues Ron Caron och det kan aldrig ses som beröm. Istället borde Darryl Sutter i Calgary få sjätteplatsen då han oerhört duktig på att få spelare som passar in i Calgarys struktur, så även i år med flertalet trades.

Kul att Doug Risebrough får lite beröm då många ansåg att han aldrig skulle få chansen i NHL igen efter vad han gjorde med Calgary - bland annat att han bytte bort Doug Gilmour till Toronto mot Gary Leeman (även om ett axplock skräpspelare också ingick i den traden). Kevin Lowe å sin sida får alldeles för mycket beröm för fjolårets fluke-säsong och borde falla långt ner på listan. Har också svårt att se att Paul Holmgren förtjänar sin position även om han har gjort ett bra jobb rensa ut dyra kontrakt - minns dock vad han gjorde i Hartford Whalers under 90-talet och det ger mig fortfarande skrämselhicka.

Dallas Doug Armstrong har väl inte imponerat på någon? Tog över 2002 och sedan dess är laget slutspelsfacit oerhört blekt - överlevt första omgången en gång. Är en risktagare vilket årets trading deadline med nyförvärv av Ladislav Nagy och Mattias Norström för förstaval väl visar. Armstrong borde vara längre ner på listan. Å andra sidan har Los Angeles Dean Lombardi hamnat alldeles för långt ner i rankingen. Att skaffa in Dan Cloutier som förstamålvakt var dumt, väldigt dumt, men i övrigt har hans renovering av Los Angeles börjat bra. Han förtjänar mer respekt än vad han får Lombardi.

Att John Ferguson i Toronto inte delar bottenplatsen med St. Louis Larry Pleau är ett skämt. Ferguson har inte lyckats med ett enda nyförvärv i Toronto och det är därför han får förlita sig till spelare som John Pohl att skjuta Toronto till slutspel. Till hans försvar ska dock sägas att scoutingverksamheten verkligen har förbättras under hans styre. Övriga i botten är inget att säga om då de inte har lyckats med mycket, dock ett hedersomnämnande till Larry Pleau. St. Louis har bytt spelare och tränare med mera men en man står stadigt kvar, Larry Pleau. Kanske hade varit bättre att byta ut Pleau och få in en ordentlig hockeyhjärna.

Diskutera gärna denna lista på forumet då den inbjuder till spännande tankar och åsikter.