Blackhawks sommar
Som ny skribent för Chicago Blackhawks tänkte jag skriva lite om vad som hänt i Chicago så här långt under sommaren, kombinerat med lite egna funderingar om framtiden.
Jaha… ännu en offseason utan att någon av de stora drakarna har skrivit på för Blackhawks. Ingen Drury, Gomez eller Briere. Detta var väl egentligen aldrig att vänta heller. Ett stort problem som Chicago har haft på senare år är att de duktiga spelarna inte gärna söker sig till Blackhawks eftersom laget har gått så knackigt under en så lång tid. För att få något av de stora namnen att skriva på krävs då tyvärr att det tas fram den stora plånboken och överbetalas. Risken är då att laget sedan sitter fast med höga kontrakt som räknas mot lönetaket, exempelvis Adrian Aucoin och Jassen Cullimore.
Nu lyckades faktiskt General Manager Dale Tallon flytta på dessa kontrakt i början av sommaren och det tycker jag att han ska ha all heder för. Adrian Aucoin tradades till Calgary Flames mot Andrei Zyuzin. Kanske inte världens bästa back som kommer till Blackhawks, även om han en gång i tiden draftades som nr 2 i hela draften, men lönen var betydligt lägre. Något som är nog så viktigt i det ”nya” NHL. Jassen Cullimore och snabbskrinnande finländaren Tony Salmelainen skickades ett par dagar tidigare till Montreal i utbyte mot Sergei Samsonov. Detta är en i mina ögon intressant trade. Samsonov väntas gå in i någon av de två första femmorna och är antagligen revanschsugen efter det tunga året hos Canadiens. Med tanke på att han kommer få betydligt mer istid och att han är inne på sitt sista år på sitt kontrakt finns all anledning att tro att det kommer att bli ett bra år för den snabbe och målfarlige ryssen.
När det gäller free agents som Blackhawks signat så är de i skrivande stund Yanic Perreault och Robert Lang, två rutinerade centrar som bland annat ska hjälpa Blackhawks att förbättra sitt bedrövliga power play. Robert Lang hoppas få mer speltid i Chicago än han fick bakom Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk i Detroit. Det spekuleras redan friskt om att Lang kommer gå in i förstakedjan tillsammans med bland annat Martin Havlat. De två har dessutom spelat tillsammans tidigare i olika landslagsturneringar så förhoppningsvis finns det lite kemi där. Yanic Perreault kommer att bli värdefull, inte minst i tekningscirkeln och Blackhawks centeruppsättning ser betydligt bättre ut i år med Lang, Perreault och Toews, än vad den gjort på ett par år.
Något som gnager lite hos mig är dock att både Samsonov och Perreault hade chansen att komma till Chicago redan förra säsongen men tackade nej och skrev på för Canadiens och Coyotes i stället. Låt oss hoppas att de är mer villiga att dra på sig den vackraste tröjan i professionell idrott nu då.
När det gäller draften så verkar det som att en nästan enhetlig åsikt är att Chicago var ett av lagen som lyckades bäst i årets upplaga. Först av alla draftades Pat Kane. Kane väntas få alla chanser att gå rakt in i Blackhawks lag, antagligen bredvid ett annat stjärnskott i Jonathan Toews. Blackhawks ledning hoppas att dessa två ska kunna bli samma sorts radarpar som Jeremy Roenick och Tony Amonte formade ett par år i mitten på 90-talet. Jonathan Toews väntas bli en mycket bra spelare för Chicago under en lång tid framöver. Förra året vann han både J-20 VM och senior-VM med Kanada som 19 åring, så att han är en vinnare går inte att ta miste på. Den mentaliteten kan verkligen behövas i Chicago! Men det är inte bara Kane som är ett spännande prospect från årets draft. Årets ”stöld” kanske kom i andra rundan när Blackhawks valde Akim Aliu. Aliu härstammar från Nigeria och kan bli en riktig powerforward. Han har dock haft vissa disciplinsvårigheter men dessa hoppas Chicagos ledning att Dale Hunter ska få ordning på när Aliu spelar i OHL:s London Knights nästa säsong. Talangmässigt ansåg många scouter att Aliu var en spelare som borde väljas i första rundan av draften, kanske till och med topp 10, och med tanke på den revanschlust som han uppvisade efter att ha sjunkit långt ner i andra rundan ska i alla fall jag följa hans utveckling med stor nyfikenhet och förhoppning!
För övrigt kan jag bara notera att min gamla favoritspelare Jeremy Roenick i veckan beslutade att lägga skridskorna på hyllan. Några år för sent kan tyckas och han stannade på försmädliga 495 mål under sin karriär men jag hade gärna sett honom i Chicago en sista säsong. Nu väntar antagligen ett jobb som kommentator och det borde väl passa Jeremy ganska bra med tanke på att han aldrig varit rädd för att tala om vad han tyckt och tänkt under sina år som spelare.
Det var allt ifrån mig den här gången. Till nästa gång ”Bring back the roar!”
Johan ”Ale” Nilsson
