SvenskaFans rankar: 7. Vancouver Canucks
På sjundeplatsen hittar vi Vancouver Canucks som efter en respektingivande fjolårssäsong nu återigen ses som en av favoriterna till att ta hem Western Conference.
Vancouver Canucks lyckades resa sig ordentligt under 2006-07 efter att man säsongen innan fallit ihop som en pannkaka och missat slutspel. Inför säsongen fick gamle coachen Marc Crawford foten och spelare som Todd Bertuzzi, Ed Jovanovski, Dan Cloutier, Bryan Allen och Anson Carter bytte klubbar. Crawfords ersättare var den då rätt så okände Alain Vigneault som hade en fantastisk utmaning framför sig. Inte nog med att han skulle få tillbaka laget som ett av de bästa i hela Western Conference, han skulle även få ihop ett helt nytt spelsystem med tyngd på defensiven, något som Vancouver inte direkt gjort sig kända över under Crawfords dagar, då det visserligen gjordes massor av mål men det släpptes in minst lika många bakåt. Kort och gott kan man säga att en ny era i Vancouver Canucks historia inleddes, och till sin hjälp fick laget fantommålvakten Roberto Luongo, som tradades till Vancouver från Florida Panthers tillsammans med Lukas Krajicek i utbyte mot Bertuzzi, Allen och Alex Auld – en av klubbens bästa trades någonsin. Luongo gav Canucks något man inte haft på över 10 år, nämligen tryggheten av att ha en förstamålvakt som tillhör ligans absolut bästa, och som dessutom kan spela nästan hela säsongen utan större krav på vila.
När väl grundserien började i oktober så dröjde det flera månader innan spelsystemet verkligen ”satt” i spelarna som ändå anpassade sig förvånansvärt snabbt. Efter en fruktansvärt stark period i december och januari så övertog Vancouver mot alla odds förstaplatsen i stenhårda Northwest Division, och när seriespelet var slut i april så stod Canucks återigen som divisionssegrare. Säsongen avslutades sedan i Conference-semifinalen efter förlust med 4-1 i matcher mot blivande Stanley Cup-mästarna Anaheim Ducks, och som kvitto för sitt utmärkta arbete i båset fick Vigneault utmärkelsen Årets Coach i NHL.
Inför den här säsongen har ledningen valt att inte göra några större förändringar, utan istället framförallt satsa på de spelare som redan finns i truppen. Bland lagets backar har man skrivit nytt kontrakt med Sami Salo, Kevin Bieksa och Lukas Krajicek, och på forwardssidan har man förlängt med Ryan Kesler, Taylor Pyatt, Jeff Cowan och Trevor Linden. Ett smart drag kan man tycka, för varför ändra ett fungerande koncept?
Faktum är dock att majoriteten av fansen är besvikna med hur ledningen agerat under sommaren, då man misslyckats med att plocka in en producerande forward till någon av lagets toppkedjor, trots att klubbens GM Dave Nonis själv påpekat behovet av en ny toppforward som stort. Problemen i offensiven blev tydliga i slutspelet då man mot Dallas och Anaheim hade enorma problem med att överhuvudtaget göra mål.
Så vad kan man förvänta sig av årets upplaga av Vancouver Canucks? Slutspel är definitivt något som laget måste sikta på och laget visade ju minst sagt under fjolåret att framgång går att uppnå trots medioker offensiv produktion om man bara har en stabil defensiv och ännu bättre målvakt.
Målvakter:
Lagets ohotade förstamålvakt och mest värdefulle spelare heter Roberto Luongo. Luongo kom till Canucks förra säsongen och gjorde under debutsäsongen i klubben stor succé när han bland annat var med och ledde Vancouver till divisionsseger och kvartsfinal i slutspelet. ”Bobby Luo”, som Luongo kallas av Canucks-fansen, slutade tvåa i omröstningen till Vezina Trophy, Hart Trophy och Lester B. Pearson Trophy under NHL-Awards. Den 28-årige kanadensaren stod för imponerande 47 vinster på 76 matcher under fjolårssäsongen, kombinerat med en räddningsprocent på 92.1 och ett snitt på blott 2.29 insläppta per match. I hans första slutspel i NHL-karriären blev det sammanlagt 12 matcher, där Luongo imponerade stort med en räddningsprocent på 94.1%.
Som andremålvakt så har Vancouver plockat in Curtis Sanford, senast i St. Louis Blues. Sanford kommer, såvida Luongo inte skadar sig eller plötsligt börjar spela mediokert, max spela 15 matcher den här säsongen, och nog känns Sanford som en liten uppgradering över Dany Sabourin.
Under sommaren blev även jättetalangen Cory Schneider äntligen officiellt klar för Vancouver Canucks efter flera års spel vid College. Schneider klassas av många som organisationens bästa prospect och har onekligen en ljus framtid för sig. Först väntar dock spel i AHL för Manitoba Moose, där Schneider får slåss om förstaspaden med Drew MacIntyre.
Backar:
Vancouvers imponerande backuppsättning var en stor del i det mycket framgångsrika defensiva spelet som Canucks lirade under fjolårssäsongen. Mattias Öhlund framstår fortfarande som den mest namnkunnige i en annars mycket jämn backtrupp. Öhlund har utmärkta kvalitéer som back över hela banan, och var den som genom hela säsongen fick mest istid av Alain Vigneault. På minuskontot märks framförallt att 31-åringens snabbhet på skridskorna försämrats, något som troligtvis återkommande skador har bidragit mycket kraftigt till.
Öhlunds backpartner, Sami Salo, skrev ett nytt fyraårskontrakt med Canucks i somras vilket kommer att ge honom ungefär 3,5 miljoner dollar per säsong fram tills 2011. Salo har precis som Öhlund mycket goda kvalitéer över hela banan, och om han får vara skadefri den kommande säsongen så ska inte 40 poäng vara någon omöjlighet, inte minst med tanke på att han gjorde 37 poäng på blott 67 matcher ifjol. Styrkorna ligger framförallt i uppspelen och spelförståelse, medan det fysiska spelet och skadeproblemen är ett minus.
Willie Mitchell anlände till Vancouver förra sommarn och blev snabbt en stor favorit bland fansen. Mitchell har utmärkta kvalitéer i egen zon där han kombinerar sin stora kroppshydda med en fantastisk mobilitet, något som gjort honom till en av ligans bästa defensiva backar. Kevin Bieksa hade ett stort genombrott under fjolåret när han mycket överraskande blev den back i Canucks som stod för flest poäng (12 mål+30 assist). 26-åringen har i övrigt ett mycket välutvecklat fysiskt spel kombinerat med ett stabilt försvarsspel.
I det tredje backparet hittar vi Lukas Krajicek och Aaron Miller. Krajicek och Miller balanserar ut varandra bra med helt olika kvalitéer. Krajiceks bästa kvalitéer sitter i det offensiva spelet medan Millers styrkor framförallt ligger i egen zon där han är mycket bra på att hjälpa målvakten med att ta bort spelare framför målet.
Bakom de backarna som väntas vara ordinarie den kommande säsongen så har Vancouver bland annat de två jättetalangerna Alexander Edler och Luc Bourdon. Framförallt svensken Edler väntas få mycket speltid i NHL även den kommande säsongen vid skador i den ordinarie backuppsättningen.
Forwards:
Tvillingbröderna Henrik och Daniel Sedin är de två lysande stjärnorna i offensiven, och båda har skyhöga förväntningar på sig inför den stundande säsongen. Tillsammans utgör de ett av de bästa radarparen i ligan, kanske inte så konstigt då dem spelat tillsammans hela sina respektive hockeykarriärer. Duon stod för 81 (10+71) respektive 84 (36+48) poäng under fjolåret, och kommer säkerligen upp i samma nivå även kommande säsong. Brödernas kedjekamrat var under större delen av säsongen storväxte Taylor Pyatt. Pyatt hade en klart godkänd säsong i Canucks, och stod sammanlagt för 23 mål på 76 matcher – en produktion som han dock måste förbättra om han vill fortsätta att logga mycket speltid i en förstakedja.
Den sekundära produktionen kommer framförallt Markus Näslund ha ett mycket tungt ansvar över. Näslund har varit på rejäl dekis de senaste säsongerna, men en säsong på runt 70 poäng med 30 mål är faktiskt ett krav som lagkaptenen kan klara av, om han får hålla sig skadefri såklart. Center i andrakedjan blir troligtvis Brendan Morrison, som liksom Näslund var hårt kritiserad under fjolåret för sin avsaknad av nämnvärd produktion. Vem som kommer att gå in som högerforward i kedjan går bara spekulera i. Ettrige Matt Cooke har stundtals visat okej kemi med ”Nazzie” och ”Mo” innan, men han saknar egentligen tillräckliga offensiva kvalitéer för att spela i en andrakedja och får ses som ett alternativ om andra alternativ floppar. Alternativ som högerforward i kedjan kan exempelvis vara de unga spelarna Ryan Shannon, Jozef Balej, Jannik Hansen, och Mason Raymond.
Som center i tredjekedjan hittar vi lovande Ryan Kesler, som under fjolåret åkte på en kraftig höftskada, vilket stoppade han från spel den ena halvan av säsongen. Kesler är bara 23 år men har redan 158 grundseriematchers rutin med sig, och han kan mycket väl gå in och ta över centerrollen i andrakedjan inom något år om han får vara utan skador. De 16 poäng på 48 matcher som han producerade ifjol bör kunna bli runt 35-40 om han får vara frisk hela säsongen. Veteranforwarden Trevor Linden går in i sin 19:e NHL-säsong men håller fortfarande måttet för att vara en klart duglig spelare för tredje eller fjärdekedjan i stort sett vilket lag som helst i ligan. 12 mål och 13 assist under fjolårssäsongen är klart godkänt och förmodligen mer än vad många förväntat sig. Dessutom hade Linden ett mycket bra slutspel där han stod för 2 mål och 5 assist på 12 matcher.
De andra spelarna som konkurrerar om platserna i de undre kedjorna är framförallt grovjobbarna Jeff Cowan, Alexandre Burrows, samt nyförvärvade Byron Ritchie och Brad Isbister. Fyra spelare som bidrar med ordentligt fysiskt och energifullt spel, men inte mycket offensiv produktion. Isbister, ny från NY Rangers, känns som en chansning av ledningen, som hoppas på ett genombrott för powerforwarden som tidigare i karriären visade prov på hygglig produktion.
Från Manitoba Moose kan Canucks bortsett från talangerna Hansen, Balej, Raymond och Grabner även plocka in mer rutinerade Jason Jaffray, Brad Moran och Rick Rypien.
Nyckelspelare:
Roberto Luongo, Daniel Sedin, Henrik Sedin
Nyförvärv:
Ryan Shannon – ny från Anaheim Ducks
Brad Isbister – Free Agent från New York Rangers
Curtis Sanford – Free Agent från St. Louis Blues
Aaron Miller – Free Agent från Los Angeles Kings
Byron Ritchie – Free Agent från Calgary Flames
Dan McGillis – Free Agent från New Jersey Devils
Jozef Balej – från Fribourg
Cory Schneider – från Boston College
Zack Fitzgerald – ny från St.Louis Blues
Jimmy Sharrow – ny från Atlanta Thrashers
Mario Bliznak – ny från Vancouver Giants
Förluster:
Dany Sabourin – Free Agent till Pittsburgh Penguins
Marc Chouinard – Free Agent till Fribourg
Yannick Tremblay – Free Agent till HC Lugano
Wade Flaherty – Free Agent till Chicago Blackhawks
Bryan Smolinski – Free Agent till Montreal Canadiens
Brent Sopel – Free Agent till Detroit Red Wings (try-out)
Jan Bulis – Free Agent till Khimik Mytischy
Rory Fitzpatrick – Free Agent till Philadelphia Flyers (try-out)
Josh Green – Free Agent till Red Bulls Salzburg
Tommi Santala – Free Agent till Jokerit
Lee Goren – Free Agent till Skellefteå AIK
Brandon Reid – Free Agent till DEG Metro Stars
Nathan Smith – Free Agent till Pittsburgh Penguins
Francois-Pierre Guenette – till St.Louis Blues
Jesse Schultz – till Atlanta Thrashers
Svenskar:
Markus Näslund, Henrik Sedin, Daniel Sedin, Mattias Öhlund, Alexander Edler, Daniel Rahimi
Coach:
Alain Vigneault
Preliminär laguppställning
Daniel Sedin - Henrik Sedin – Taylor Pyatt
Markus Näslund – Brendan Morrison – Ryan Shannon
Jeff Cowan - Ryan Kesler – Matt Cooke
Trevor Linden – Byron Ritchie – Alexandre Burrows
Brad Isbister
Mattias Öhlund – Sami Salo
Willie Mitchell – Kevin Bieksa
Aaron Miller – Lukas Krajicek
Dan McGillis
Roberto Luongo
Curtis Sanford
Andra notabla spelare i truppen: Cory Schneider, Alexander Edler, Luc Bourdon, Jannik Hansen, Mason Raymond, Jozef Balej, Michael Grabner
Bästa nyförvärv: Ryan Shannon
Ett svårt val med tanke på dem anonyma nyförvärven som klubben gjort, men Ryan Shannon känns defintivt som ett intressant namn. Den 24-årige amerikanen spelade under fjolårssäsongen för Anaheim Ducks där han vann Stanley Cup. På totalt 53 grundseriematcher med Ducks blev det 'bara' 2 mål och 9 assist, men där ska man komma ihåg att Anaheim knappast är det lättaste laget att slå sig in i som rookie. Säsongen dessförinnan hade Shannon producerat imponerande 27 mål och 59 assist för Portland Pirates i AHL, så visst finns det mycket potential i den 178 cm långe forwarden.
Värsta förlust: Jan Bulis
Personligheten Jan Bulis kommer förmodligen inte saknas av många i Canucks, men däremot kommer man definitivt sakna den hyggliga produktionen från den 29-årige tjecken som under fjolåret producerade 12 mål och 11 assist, vilket är betydligt mer än övriga spelare som lämnat den här försäsongen.
Årets poängkung: Daniel Sedin
Daniel Sedin var den bästa offensiva spelaren i Vancouver från första matchen hela vägen genom grundserien och svarade för 36 mål och 48 assist på 81 matcher, vilket innebar en delad 19: e plats i poängligan. Den här säsongen kan vi nog räkna med runt 90 poäng från 27-åringen, som tillsammans med tvillingbrorsan Henrik nu tystat kritikerna som menade att dem aldrig skulle slå igenom i NHL på riktigt.
Årets nykomling: Alexander Edler
Om Alex Edler fortfarande får klassas som en nykomling efter fjolårets 22 grundserie- och sex slutspelsmatcher går väl att diskutera, men jag tror att 21-åringens stora genombrott kommer den här säsongen. Edler har haft ett mycket bra träningsläger och har hela tiden visat att han inom kort tid är mogen för spel som ordinarie back på NHL-nivå. Bubblare till titeln "Årets Nykomling" är de unga anfallarna Mason Raymond och Jannik Hansen som båda imponerat på ledningen och väntas få chansen i NHL.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Vancouver Canucks
8. New Jersey Devils
9. Calgary Flames
10. Colorado Avalanche
11. Dallas Stars
12. Buffalo Sabres
13. Philadelphia Flyers
14. Tampa Bay Lightning
15. Minnesota Wild
16. Atlanta Thrashers
17. St. Louis Blues
18. Toronto Maple Leafs
19. Carolina Hurricanes
20. Montreal Canadiens
21. Nashville Predators
22. Los Angeles Kings
23. Washington Capitals
24. Edmonton Oilers
25. Boston Bruins
26. Florida Panthers
27. Chicago Blackhawks
28. Columbus Blue Jackets
29. New York Islanders
30. Phoenix Coyotes