Trenden är vänd

Trenden är vänd

Inför matchen mot unga och talangfulla Chicago var förväntningarna stora. Blackhawks hade inte förlorat mot ett Kandensiskt lag på hela säsongen och hade 2-0 i inbördes möten på Canucks.

Dessutom kom de direkt från en vinst i Calgary. Vancouver hade haft tre vilodagar sen vinsten mot Carolina vilket var den första vinsten på tio matcher. Många spelare hade uttryckt att de hellre hade velat fortsätta spela o jobba vidare på den vinsten än att gå till vila och behöva ladda om för ännu en match hemma i en arena som inte varit snälla mot dem under säsongen.

Mot Carolina låg de aldrig under men det var nära att matchen gick till övertid då Canucks tappat en 3-1 ledning till 3-3 vilket var ställningen med två minuter kvar i den tredje perioden.
Frågorna inför nattens match var huruvida Canucks äntligen vänt trenden och hittat en väg ur eländet eller om Alex Burrows räddning i sista minuten var en tillfällighet. Skulle det bli dags att sparka Alain Vigneault från tränarjobbet och skulle Mats Sundin trivas bättre i andrakedjan tillsammans med Ryan Kessler och Pavol Demitra?

Det kändes direkt att Canuckslirarna fått sig en utskällning och dessutom både hunnit träna och sova på det, för efter 53 sekunder var det Henrik till Daniel och 1-0 Canucks. Vancouver spelade som de gör när de gör de det som bäst, en stark defensiv gjorde att Chicago inte gavs några lägen i offensiv zon. Det var Canucks som styrde tillställningen med ett fysiskt spel och en behärskad puckkontroll. På passning av Kesler satte Mats 2-0 efter tre minuters spel.
Chicago drog på sig utvisningar i försöken att ta sig igenom Vancouvers försvar och med sju minuter kvar av öppningsakten gjorde Sundin Kesler en gentjänst när han assisterade till 3-0.

Canuck fansen kunde le stort i första vilan efter att Canucks totalt dominerat de första 20, de enda man undrade var varför de inte alltid spelar så. Steve Bernier inledde målskyttet i andra och efter två minuter var det 4-0. Daniel Sedin och Alex Edler skulle fortsätta innan Kris Wersteeg fick sätta en puck i friläge mot Luongo. Med 6-1 efter två kändes det som en omöjlig uppgift för Blackhawks men med tio minuter kvar av matchen var ställningen 6-3 och matchen hade fått nytt liv. Glädjen hade förvandlats till nervöst nagelbitande, men med 7 minuter kvar av tredje studsade pucken för Chicago på offensiv blå vilket gav Ryan Kesler fri väg. Han satte 7-3 och det var spiken i kistan.

Är det verkligen så att en ny tränare inte är lösningen på allt, kanske är det bara naturligt att falla i svackor ibland. Jag måste erkänna att även jag hoppats att Alain skulle få gå för att låta en ny röst komma in och få fart på laget men efter nattens match vet jag återigen vad laget är kapabla till.
Mats Sundin gjorde sin bästa match med laget och Roberto Luongo spelade bra, men har en bit kvar till storformen.

Robert Datmo2009-02-08 16:17:00
Author

Fler artiklar om Vancouver