Slutet för Sedinarna i Canucks?
Efter att Vancouver Canucks erbjöd bröderna Sedin ett varsitt ettårskontrakt värt 1.5 miljoner dollar måste man nu fråga sig; varför bara ett år, och vad händer efter det året?
Det känns som om ledningen börjat se slutet på tvillingarnas sejour i British Columbia. Förre general managern Brian Burke finns i Anaheim nu för att bygga upp ett slagkraftigt lag inför framtiden, så den enda som egentligen verkar ha trott på Daniel och Henrik är nu borta.
Med tanke på hur gamla de är (de fyller 25 i september) borde de, OM de nu ansågs vara Canucks framtid, naturligtvis ha blivit erbjudna ett fett kontrakt över en längre period. Att splittra på dem tycks uteslutet, vem vet hur de reagerar och spelar utan varandra? Så ledningen har i o m det senaste budet verkligen visat att; antingen producerar ni 70 poäng och blir skillnaden i viktiga matcher, eller så får ni se er om efter andra klubbar. Coach Marc Crawford har enligt vissa källor lovat mer istid, men det känns mer som ett desperat försök att mörka organisationens verkliga intentioner.
Faktum kvarstår; bröderna Sedin har inte direkt rosat marknaden under sina fyra säsonger i NHL. Henriks 44 mål på 318 matcher imponerar knappast på någon girig general manager som söker bygga upp en Stanley Cup-kandidat. Och Daniels fysiska spel lämnar mycket att önska. De har talang, i den bemärkelsen att de ser isen bra, vet att utnyttja ytorna och kan slå den avgörande passningen. Men de verkar inte ha begåvats med ett furiöst tempo, ”in-the-face”-mentalitet och utpräglad målkänsla. Med andra ord har de inte visat att de verkligen VILL vara top-sex forwards i ligan. Märkligt, då de faktiskt har fått chansen i match efter match, och lovordats inför varje säsong.
Kan det vara så, trots Brian Burkes lovord, att de helt enkelt inte är så bra som profetiorna lovade?
Kan det inte vara så enkelt att de inte riktigt har vad som krävs för att bli bland de bästa i ligan?
Alla i NHL kan spela ishockey, och vad som gör ligan så fascinerande är att alla slags spelartyper får plats, från den naturlige målskytten, till den finurlige playmakern och den defensivt starke centern till sluggern som stånkar framför mål och styr in en puck eller två.
Finns det då plats för bröderna Sedin? Vet de själva hur de vill spela och vilken roll de kan tänkas ha i ett framtida Canucks? Ska de spela i förstakedjan duger inte 40-45 poäng per säsong. Det är ett faktum. Även i en offensiv andrakedja förväntas man göra åtminstone tjugo mål per säsong; det är en fullträff var fjärde match. Kanske bröderna passar bättre i en avlastande tredjekedja med främst defensiva uppgifter?
Men skulle de verkligen njuta av att spela 10-12 minuter per match, och oftast i mitt- och egen zon? De blev inte draftade som nummer två och tre för att jobba in tio mål per säsong. Problemet är att de under fyra år aldrig hittat sin ”nisch”. De har då och då visat prov på fantastiskt spel, men har alldeles för ofta bara försvunnit ur längre sviter av säsongerna. Det har varken hjälpt eller stjälpt. Med andra ord varit s k ”non-factorts”.
Är det inte så att Canucks organisation för första gången tydligt visar vad de anser om bröderna Sedin? Och att Brian Burkes sorti var ett måste för att Canucks skulle få fria händer att göra det som hälften av fansen en längre tid krävt;
Antingen etablerar ni er som stjärnor och bär laget på era axlar, eller så får ni fortsätta ert harvande i hörnen i någon annan klubb.
För fansen i Vancouver har börjat tröttna på Daniel och Henrik Sedin.
