Ducks att vakna!
En vecka av hockey är avklarad för Ducks och vilken vecka det varit. Jag och många andra har Ducks som favoriter att vinna Stanley Cup detta år, men just nu känns det långt borta. För tillfället är Ducks NHLs sämsta lag skulle jag vilja säga (eller Columbus). Fyra förluster på lika många matcher är en riktig katastrof. Man skulle dock kunna poängtera att om ett lag förlorar fyra raka mitt i säsongen så skulle inte någon kalla det för katastrof.
Det som oroar mig allra mest just nu är sättet man förlorat, främst de senaste två matcherna. Offensiven fungerar inte alls, vilket blir tydligt när man inser att Ducks endast gjort ett mål på dessa fyra första matcherna. Näst sämst på att göra mål än så länge är Kings, och de har gjort 4… Bäst är Winnipeg och de har gjort 18 (förvisso en match mer spelad, men ändå). Jag vill dock inte dra allt för stora slutsatser redan nu, det återstår ju faktiskt 78 matcher av grundserien, så låt oss lite kort gå igenom matcherna.
Ducks @ Sharks. 0-2
Kort och gott: rätt lag vann. Sharks var det bättre laget och vann skotten med 44-27. Martin Jones fick en fantastisk start som keeper i Sharks och Marleau blev välförtjänt utnämnd till matchens första stjärna efter att ha gjort båda målen för Sharks. Jag tycker dock inte att Ducks var dåliga i denna match, utan, som vanligt, blev de utspelade av Sharks (förra säsongen vann Sharks 4 av 5 matcher mellan lagen).
Canucks @ Ducks. 2-1 (efter straffar)
En match som Ducks borde ha vunnit. Man vann skotten och var i många stunder det bättre laget, men väldigt ineffektiva i de avgörande ögonblicken. Man ska även ge en eloge till Ryan Miller som inlett säsongen väldigt starkt, och som rånade Perry på hans straff – vilket avgjorde straffläggningen. Så här i efterhand känns det här som en väldigt avgörande match. Om Ducks hade vunnit så hade man haft ett helt annat flyt med sig in i nästa match.
Coyotes @ Ducks. 4-0
En match som jag, och Khudobin, helst vill glömma. Finns inte så mycket att säga egentligen. Efter 12:53 i första perioden blev Khudobin utbytt efter att ha släppt in tre mål på 8 skott. Andersen klev in och skapade ett visst lugn, men med tanke på hur dåliga Ducks är på att göra mål just nu så var gapet alldeles för stort – och man blev nollad i ännu en match.
Avalanche @ Ducks. 3-0
Nu kan vi börja prata om kris. Nollade för tredje gången på fyra matcher, trots att man vann skotten med 35-25. Själva matchen var hyggligt jämn och sista målet kom i tom kasse. Det enda positiva är att Ducks börjat lägga puckarna mot mål istället för att försöka spela sig hela vägen in i mål. Bara i denna match sköt man hela 92 skott (inräknat skott som missade mål och skott som blockerades), men man måste börja göra mål! Hagelin sa efter matchen att han räknar med att det blir en ketchup-effekt när man väl gör ett mål.
Jag tror att det här kommer vända inom kort, Ducks ska vara oerhört mycket bättre än så här. Det som oroar är att man redan från start hamnar efter. Om vi tittar på förra säsongen så skilde det endast 16 poäng mellan Rangers som vann grundserien och Flames som var det lag med minst poäng av alla lag som gick till slutspel. Tittar vi nu på hur det ser ut i Pacific Division så ligger Ducks redan 7 poäng efter Sharks och 6 poäng efter Canucks. Det är dags att vakna nu!
Veckans tre stjärnor:
1. Frederik Andersen. Den enda i Ducks som faktiskt varit bra i varje match. Den store dansken kan inte lastas för någon förlust utan han har snarare hållit nere siffrorna och gett laget chansen att vinna varje match.
2. Shawn Horcoff. Gammal är äldst, och bäst bland forwards. Han har tekat bra och är en av tre som inte har minus vad gäller +/-.
3. Sami Vatanen. Leder den interna skytteligan som back… Skämt åsido, Vatanen har sett pigg ut, visat prov på bra spelsinne och är en av de som skjutit flest skott (många har dock blockerats av försvarare).
Veckans Buuu!:
Anton Khudobin. Släppte in tre relativt lätta mål mot Arizona på under 13 minuter och blev utbytt. Inte den start som någon hoppats på, och Khudobin såg riktigt dålig ut.
