Truppen 23/24: Forwards

Anaheim har äntligen en förstakedja värd namnet, men hur kommer det se ut utöver den?

En förstakedja, äntligen

Det som händer när man plockar in en spelare som är bra nog att gå in i en första- eller andrakedja är att laget i sig jämnas ut. Den förra vänsterforwarden i förstakedjan kan istället gå ner och spela i andrakedjan, andrakedjans förra forward kan gå ner och spela i tredje- osv.
Åtminstone teoretiskt. Det måste finnas kemi och rollerna måste komplettera varandra och spelarna måste någonstans passa in i hur coachen önskar sina olika linor att spela eller åtminstone inte vara diametrala motsatser till den typ av spelare som coachen vill ha i sina kedjor…
Anaheim har gjort just detta.
Nu har man äntligen något som liknar en förstakedja efter att man fått in Alex Killorn. Killorn – Zegras – Terry borde rimligtvis vara en trio som kompletterar varandra bra, och Adam Henrique kan istället gå ner och antingen spela bredvid McTavish eller centra en tredjekedja. Det är precis en sån effekt som man önskar få av att ta in en ny spelare.
Nu ska det sägas att bara för att det ÄR en förstakedja så betyder inte det att det är en av ligans bästa förstakedjor, snarare tvärtom. Det går trots allt att argumentera för att man ändå tampas med San José om att undslippa sistaplatsen i The Pacific när det gäller såväl förstakedjor som tabellmässigt (lite beroende på vad som sker i Calgary med Elias Lindholm och om Huberdeau studsar tillbaka).
Men, potentialen finns för dem att åtminstone kunna spela bra och sevärd hockey ihop, skapa målchanser och driva spelet.
Mycket hänger helt klart på hur Zegras utvecklar sitt tvåvägsspel inför och under säsongen som kommer, och hur nye tränaren Greg Cronin får ordning på det kollektiva spelet.
I skrivande stund är både Terry och Zegras osignade. Terrys kontrakt kan, om det inte blir löst innan, bestämmas av en oberoende ”domstol” någon gång efter 20/7.

Henrique är inte en förstakedjespelare idag, men hans tvåvägsspel och smartness i offensiv zon borde passa in bra bredvid McTavish som till synes trivs att spela med andra spelsmarta spelare. Till höger går det att spela Ryan Strome, men också att peta upp Frank Vatrano för lite mer skottvillighet.
Strome har uttryckligen sagt sig föredra att spela center, men kommer förmodligen bli den som får flest matcher som högerforward i andra.
Också här hänger mycket av kedjans prestation på hur en annan ung spelare utvecklas; Mason McTavish. Den Schweizfödde kanadensaren är fortfarande bara 20 år och har mycket utveckling och acklimatisering kvar att göra även om han gjorde en helt okej debutsäsong. Hans 43 poäng på 80 matcher borde kunna gå upp ytterligare 10 – 12 poäng den här säsongen, och hans (för åldern) kloka tvåvägspel borde i sig tilta isen mer…eller kanske mindre till Anaheims nackdel än vad den gjorde föregående säsong.
Hursomhelst, utöver Strome och Vatrano tar det mer eller mindre stopp på spelare med en profil för topp 6.
Varken i NHL eller i AHL finns det någon som riktigt visat att han borde få en plats i topp 6.
Jones, Lundeström, Silfverberg, McGinn osv osv… Att peta upp någon därifrån för att spela tyngre minuter känns inte särskilt logiskt.
Nesterenko blandade och gav under sin korta audition och är inte redo för uppgiften, och blir det förmodligen aldrig heller.
En sån som Pavel Regenda, som fick NHL-spel förra året men sen petades ner till AHL, har inga uppenbara verktyg för att bli mer än en bottom 6-spelare.
Jacob Perrault och Brayden Tracy visade ingenting förra säsongen som får mig att tro att de skulle kunna slåss om den platsen heller.

Samma filosofi skulle gälla här; en ny/oväntad spelare som går in på den högerforwardsplatsen skulle få positiva konsekvenser för kedja tre och fyra.
Nu kommer förmodligen inte Anaheim vara särskilt aktiva på trademarknaden, även om det kom ut konkreta rykten om att man var med i jakten på DeBrincat, men tanken på vad spelare som haft det lite tufft de senaste säsongerna skulle kunna göra med större förtroende och i ett lag som spelar med mindre press på sig är kittlande. Tänk Jesse Puljujärvi och/eller Filip Zadina.
Puljujärvi, född -98, och Zadina, född -99, vore dessutom spelare i bra åldrar för att kunna vara med under hela uppbyggnadfasen och (förhoppningsvis!) också vara runt 27-28 när det är dags att pusha för slutspel.

Mer om detta kommer komma i en egen krönika där jag går igenom potentiella trader och free agent-signingar.

Kvar för tredje och fjärde är rutinerade herrar som McGinn, Carrick och Silfverberg, men även Lundeström, Leason och Jones, samt några av de lite yngre AHL-spelarna. Då tänker jag främst på Groulx (som jag först tyckte såg bra ut när han kom upp 21/22, till att HELT tappa det efter någon match) och Regenda.
Tracey och Perrault borde få en säsong till på sig och spela bra minuter i San Diego.
Noterbart, typ, är att man släppt Grant och Comtois.
Till saken hör att Jakob Silfverberg tyvärr inte längre visar några tecken på att ha fötterna för att spela i NHL. Hans bidrag till Anaheim sen han kom i Bobby Ryan-traden har varit ovärderligt, och mest noterbart är säsongerna med Kesler och Cogliano, men om han får spela i år så bör det bli i en ytterst begränsad roll. Därför väljer jag själv att sätta honom i en fjärdekedja, dock i kamp med Leason, i min uppställning.

Om jag nu ska gissa på hur Anaheim väljer att ställa upp, utifrån dagsläget:
Killorn – Zegras – Terry
Henrique – McTavish – Strome
Vatrano – Lundeström – McGinn (alternativt att man byter plats på Vatrano och McGinn)
Jones – Carrick – Silfverberg/Leason

Alternativt:
Killorn - Zegras - Terry
Vatrano - McTavish - Strome
Lundeström/Henrique - Henrique/Lundeström - Jones
McGinn - Carrick - Silfverberg/Leason

Det är inte direkt ett frejdigt gäng, och utan ett riktigt bra spelsystem är det risk att man återigen är kvar i den absoluta botten av tabellen även i år. Den individuella kvalitén är helt enkelt inte tillräckligt bra för att i sig bära laget till någon form av ”framgång”.

Men jaha, Leo Carlsson då? Vad händer om han nu visar sig vara bra nog för att spela i NHL i år?
Då blir det såklart annorlunda. Oavsett om man genast väljer att spela honom som center eller om han får gå ut och spela ytterforward och på så vis få en lite enklare resa in i NHL så bör det förhoppningsvis bli i en tredjekedja och inte i en fjärde.

Jag. Kan. Inte. Hålla. Mig.

Carlsson
McTavish
Gaucher

Säsongen 25/26 är det potentiellt sett Anaheims första-, andra- och tredjecentrar. I den ordningen.
Kittlande tanke med en så välbalanserad centeruppsättning.

En joker är Nathan Gaucher. Med sin fysik och inställning samt redan mogna tvåvägsspel är han som klippt och skuren för att bli lagets kommande tredjecenter. Han är också ”gritty” och orädd och var en av QMJHL:s bästa tekare föregående säsong med en tekniksprocent på 59,4. Att han dessutom var assisterande kapten i såväl Quebec Remparts som för Kanadas U20-VM-vinnande lag är såklart inte heller negativt.
Rapporter från ”development camps” ska man vara försiktig med att dra några växlar kring, men det som sagts och skrivits från journalister som bevakar nämnda camp är att han verkar ha bättrat på sitt spel med puck avsevsärt mot för förra campen.
En 191 cm lång, högerfattad, tvåvägsspelare med ledareegenskaper och välutvecklat defensivt spel, som kan teka, kan komma in under skinnet på motståndarna, gillar att sätta tacklingar och spelar ett hårt och drivet forecheckspel, och som dessutom kan spela både boxplay och framför mål i PP2… det är Gaucher, och att följa hans spel, oavsett vart det blir, den här säsongen ska bli riktigt spännande.

Sen är det relativt tunt med spelare som kan anses vara nära att ta kliv in i NHL.
Perrault och Tracey måste som sagt ta kliv i AHL och börja bli poängproducenter (igen).
Connor Hvidston har fått många goda vitsord för sin utveckling och med lite tur kan man ha en ytterforward för tredjekedjan i honom.
Sasha Pastujov ska ha rundat av sitt spel och bättrat på skridskoåkningen, och poängmässigt gjorde han stora framsteg efter att ha blivit tradad från Guelph Storm till Sarnia Sting. Han har topp 6-kvalitéer i skott, spelsinne och puckskicklighet, så det återstår att se hur han rundar av sina brister de kommande säsongerna. I år bör det bli AHL för den unge amerikanen.
Kyle Kukkonen, som tog klivet in i collegehockeyn förra säsongen och gjorde det relativt bra, är också en spelare värd att följa närmare.
Annars är det många spelare som passar in i samma form; om de utvecklas bra kan de bli nyttiga spelare för en fjärdekedja. Sundsvik, Wiebe, Caulfield, Galimov, Colangelo – samtliga har den profilen.
Som svensk tycker jag att man bör se till att hålla ögonen på Albin Sundsviks kommande utveckling efter att ha bytt från Skellefteå till Rögle. Han kommer aldrig att bli en poängproducerande spelare, varken på NHL- eller AHL-nivå, men det kommer finnas platser att slåss om i fjärdekedjan framöver. Och ja, jag inser att kanske inte de nordamerikanska fansen är lika ivriga på att följa honom som mig/oss här hemma...

Forwardssidan stärktes, trots allt, upp i senaste draften.
Utöver Leo valde man även, i turordning, Nico Myatovic, Carey Terrance, Coulson Pitre och Yegor Sidorov.
Det är en mix av grit och offensiv uppsida och mer ingående tankar kommer att komma i en framtida draftgenomgång.

Kommentar:
Anaheims forwardssida sprudlar inte av kvalité och uppsida, men den ser ändå bättre ut än förra säsongen. Som jag nämnde ovan så tycker jag att man borde chansa på spelare med ouppfylld potential, så som Puljujärvi och/eller Zadina, men gör man inte det så är det heller inte hela världen.
Zegras och McTavish utveckling kommer att bli det mest uppenbara att hålla ögonen på under säsongen och ihop med hur Cronin sätter spelsystemet också det viktigaste när det kommer till Anaheims prestation.

TV: Höjdpunkter: Anaheim säsongen 2022-2023