Canucks fortsätter vinna trots ojämna prestationer
Här kommer en summering av en hittills intensiv roadtrip där matcherna duggat tätt och man har blandat och gett i sina prestationer men lyckats ta 6 av 8 poäng vilket landar i ett klart godkänt. Nedan kommer en genomgång av respektive match samt lite tankar kring resultaten och vart Canucks står.
Resultaten från de tre senaste matcherna är följande:
- 28/11 Pittsburgh - Vancouver 5-4
- 29/11 Buffalo - Vancouver 3-4
- 01/12 Detroit - Vancouver 4-5
Pittsburgh - Vancouver
Canucks stod för en blek insats och man förlorade rättvist med 5-4. Det såg lovande ut i inledningen av matchen trots tidigt 1-0 av Pittsburgh, man svarade på ett bra sätt och lyckades kvittera några minuter senare via Aatu Räty. Därefter fortsatte Canucks att trycka på men efter att Brian Rust trycker in 2-1 tappar man helt konceptet och ser ut som ett pojklag. 3-1 och 4-1 kommer tätt efter och man lämnar första perioden med en tung uppförsbacke att bestiga.
När man dessutom inleder andra perioden med att släppa in 5-1, återigen via Rust, förvandlas uppförsbacken till ett berg. Arturs Silovs hade verkligen ingen rolig kväll med 5 insläppta mål på 13 skott, siffror som sedan skulle putsas upp lite men det är tyvärr inte tillräckligt bra.
Man lyckades göra det lite spännande i tredje perioden där Canucks kom tillbaka och putsade till siffrorna. Suter, Hughes och Pettersson stod för varsitt mål och visade på Pittsburghs defensiva bräcklighet. Det var tyvärr lite för sent och i slutändan har man sig själva att skylla för 2 tappade poäng.
Den som förtjänar mest beröm från förlusten är Quinn Hughes som bär laget på sina axlar för tillfället. Dessutom stod han för ett otroligt solomål, fortsätter det såhär lär Norris Trophy ligga nära till hands i år igen.
Buffalo - Vancouver
Matchen var inte särskilt välspelad och det byttes en del chanser mellan allt hafsigt spel. Efter att ha släppt in första målet och gått tomhänta från första perioden lyckades Canucks komma ut bättre och ta tillvara på chanserna i andra och rycka ifrån lite. DeBrusk som varit stekhet under road trippen var givetvis med och bidrog med ett kvitteringsmål.
Efter kvitteringen fick man lite ny energi som man tog med sig in i tredje perioden. 2-1 och 3-1 kom tätt i följd där den stora förgrundsfiguren var Conor Garland som gjorde allt från mål i power play (2-1) till skottblockering som leder till ett snyggt mål av Pius Suter (3-1). Det var inte det sista vi såg av Garland då han blev hjälten i övertid och Canucks lyckas ta med sig två poäng.
Det var däremot synd att matchen ens gick till övertid då det kändes som Canucks hade bra koll på matchen men Buffalo tryckte på bra i matchens slutskede och det låg verkligen ett mål i luften när Cozens prickade in 3-2 med 7 minuter kvar att spela.Tätt efter slängde Alex Tuch in ett höstlöv som på något sätt lyckades hitta in. Hade knappt hämtat mig från skottet som klingade till i ribban sekunderna innan så det var inte helt oförtjänt att en kvittering tillslut kom. Det finns potential för förbättringar när det kommer till att stänga matcher i Vancouver om man säger så.
I övertidsperioden hade Quinn Hughes bestämt sig för att inte låna ut pucken till Buffalo.Tyvärr ledde inte Canucks innehav till särskilt mycket i chansväg under den långa perioden man hade pucken. Buffalo svarade istället med att var otroligt nära att avgöra när Tage Thompson hamnade själv mot Lankinen. Lankinen i sin tur stod för en grym räddning och Garland kunde avgöra när han i princip liggande tryckte in pucken efter fint förarbete av Hughes och Pettersson.
Detroit - Vancouver
Matchen började i Detroits favör och Canucks inledde svagt vilket tyvärr varit lite av en trend dessa matcher. Inte helt chockerande så lämnar man första perioden med underläge 1-0.
Betydligt piggare start i andra och DeBrusks fina bortaform håller i sig när han gör två snabba mål i powerplay i början på perioden. DeBrincat kvitterar för Detroit något senare men Suter prickar in 2-3 och man går in i tredje med en bra känsla.
I tredje perioden tappar man skärpan och tar en onödig utvisning som visar sig bli kostsam då Detroit kvitterar till 3-3 via Rasmussen. Dessutom hade man lite oflyt när Tocchet valde att utmana kvitteringsmålet för Goalie Interference, situationen kändes som att den kunde bedömts i Canucks favör men så blev inte utfallet och man fick köra ett till boxplay direkt efter. Man klarade av att städa av det men Detroit byggde upp momentum och Tarasenko lyckades pricka in 4-3 och efter det kändes det som att luften gick ur.
Spelet lyfte för Canucks del i slutminuterna och Quinn Hughes malde på och skapa läge efter läge. Men det blev tillslut Erik Brännström som kunde skjuta in 4-4 efter fint förarbete av Pettersson. Kul att Brännström fortsätter producera, var en del tveksamheter kring honom när han anlände och med visst fog då det inte alltid såg toppen ut i Ottawa. Han har lyckats motbevisa farhågor om hans bristande defensiv och verkligen hittat en plats i Tocchets spelsystem.
Återigen avgörs matchen på övertid där Canucks med Hughes i spetsen dominerade till stora delar och DeBrusk snärtar in pucken via ribban efter en fin droppass av Pettersson och får kröna sin kväll med ett hattrick.
Vad lärde vi oss av de senaste matcherna?
Spelet på bortais fortsätter att imponera, även om man inte mött de bästa lagen i ligan har man ett starkt facit hittills och då har man inte spelat på den nivå som jag tror laget är kapabelt till. Det finns många förbättringsområden och spelare som kan vässa till sina prestationer men man har en bra inställning och krigar på för att få med sig resultaten vilket känns positivt. Man klarar av att vinna trots att man inte är bäst för kvällen.
Det som oroar mig lite är att spelet just nu inte är särskilt hållbart, man släpper trots allt in första målet i samtliga tre matcher och måste kriga sig tillbaka.Utmattande sätt att spela matcher på och sällan ett framgångsrecept i längden.
Filip Hroneks skada i matchen mot Pittsburgh ställer till det lite och sätter ytterligare press på Hughes som redan spelar otroliga minuter varje kväll. Eftersom Hronek beräknas vara borta en längre tid är backsidan något som jag tror GM Patrik Allvin behöver adressera inom kort. Man har tyvärr inte det bästa materialet att hämta från AHL-laget Abbotsford i dagsläget, Mark Friedman som man tagit upp nu är habil men håller inte riktigt NHL-nivå och Tyler Myers som för närvarande huserar med Hughes i första backpar är inte en optimal lösning.
Efter sista bortamatchen mot Minnesota i veckan väntar några matcher hemma i Rogers Arena och då är det hög tid att städa upp den stökiga hemmaformen. Ska man vara med och slåss om slutspelsplatser samt göra ett avtryck behöver man vara betydligt bättre hemma. Jag vet att säsongen är lång och mycket kan hända men det känns viktigt att Canucks vänder på trenden och börjar vinna fler matcher, framförallt dominera spelet lite mer och bli lika svåra att möta hemma som borta.
För närvarande ligger man på en 3:e plats i Pacific Division med två matcher tillgodo, man har ett stekhett Edmonton efter sig i tabellen som bara har en match mer spelad så man har inte råd att slarva bort hemmamatcher särskilt länge till om man ska vara med i toppen av divisionen och härja. Men jag har stor tilltro till att Tocchet och hans stab får ordning på spelet, får man dessutom tillbaka lite spelare från frånvarolistan kommer det förhoppningsvis bidra till att man vänder på trenden.
Avslutningsvis vill jag belysa några spelare lite extra från de senaste matcherna:
Quinn Hughes - Som nämnt tidigare bär han laget på sina axlar och driver på i både defensiven och offensiven. Snittar ca 25 minuter istid per match och leder laget på ett föredömligt sätt under en prövande roadtrip. Om det är någon spelare som Canucks inte har råd att tappa för tillfället är det honom.
Kevin Lankinen - vägrar förlora på bortaplan och står för många viktiga räddningar, ibland helt matchavgörande. Han har nu 10 raka vinster på bortais vilket är ett NHL-rekord. Man kan säga att Allvin och gänget fick en riktig jackpot när man plockade in honom i och med Demkos skada. Ingen tvekan om att han är en stor anledning till att man är med i toppen av divisionen.
Jake DeBrusk - Stekhet för tillfället och kan inte sluta göra mål på bortaplan. Var lite ifrågasatt i början av säsongen då mål och assist uteblev. Nu leder han interna målligan tillsammans med Pius Suter och är en stor faktor till att Canucks kunnat hålla i sin fina bortaform. Gör dessutom ett gediget arbete över hela isen.
Pius Suter - Fortsätter vara lagets schweiziska armékniv och gör stor nytta oavsett vilket kedja han blir placerad i för kvällen. Att han delar ledningen i den interna skytteligan med 9 mål var det nog ingen som förväntade sig i början av säsongen.
