Matchrapport: San Jose - Vancouver 4-3
Sharks har denna morgon stått för något historiskt i klubben. För första gången har klubben lyckats vinna fyra raka matcher i slutspelet och med detta skickat ut Vancouver, det tog dock sin tid.
Första perioden
Sharks lyckades vinna den första tekningen i matchen och trycket mot Schneider började direkt, Vancouver kunde dock rida ut den första stormen någorlunda och de började tugga sig in i matchen. Sharks kändes dock fortfarande som det hetare laget och mycket riktigt, med lite mindre än tre minuter spelade av matchen jobbade Joe Thornton bra nere i sarghörnet och kunde få upp en puck till Scott Hannan som drog iväg ett skott från blålinjen som underbara Brent Burns kunde styra in till 1-0.
Vancouver och Schneider hade ännu en gång släppt in ett mål mot Sharks och om uppförsbacken var brant innan var den nu gigantisk. Vancouver gav dock inte upp och fortsatte att jobba och nu fick Sharks problem, flera gånger fick man slå ut pucken ur egen zon och puckbehandlingen var knappast exemplarisk av spelarna.
Detta skulle kosta på för Sharks skulle de visa sig som efter sju minuter spelade fick se Mason Raymond kvittera med mycket trafik framför Niemi och den där desperationen som man ser hos lag som är nära på att bli svepta kändes väldigt närvarande hos Vancouver.
Vancouver fortsatte sedan att pressa mot Niemi och när Sharks inte Matt Irwin hängde med drog han på sig Sharks första utvisning i matchen och Vancouver skulle få spela powerplay. Sharks är dock riktigt starka i boxplay denna säsong och Vancouver hade i stort sett bara en chans när målskytten Raymond fick ett jätteläge med i stort sett öppet mål från nära håll, Antti Niemi var dock där och stod för en fantastisk räddning och Sharks kunde döda utvisningen.
Detta gav Sharks ny energi och man började åter ta tag i taktpinnen när mannen som ofta kanske har det lite svårt med tänkandet, Derek Roy stegade fram och drog en vidrig tackling i huvudet på Brad Stuart framför Sharks-båset. Stuart blev liggande och fick sedan bege sig ner i omklädningsrummet, föga förvånande fick också Roy en rejäl rea på sin utvisning då det endast blev två minuter för boarding.
Att släppa in Sharks i powerplay ska man dock inte göra och bara sekunder efter att domaren släppt pucken kunde Joe Pavelski göra ett fantastiskt spin-o-rama mål när han snurrade upp hela Vancouver på läktaren. Roy tänker nog också till en extra gång nästa gång han funderar på att knocka en spelare i huvudet.
Stuart kom senare tillbaka och Sharks kunde gå till vila med 2-1 i ryggen.
Andra perioden
Direkt när andra perioden skulle ta sin början såg man att Raffi Torres var taggad till max och mycket riktigt, i hans första byte under andra perioden hade killen runt 3 klockrena tacklingar.
Vancouver verkade till en början vara med ganska bra i andra perioden och när Scott Gomez fick åka och sätta sig två minuter för en väldigt konstig slashing utvisning kändes det som att Canucks skulle ha en bra chans att kvittera. Detta visade sig vara falskt då Sharks mer eller mindre lekte bort Vancouver under deras powerplay och när väl Gomez var tillbaka ute på isen hade inte Canucks mäktat med ett enda skott på mål. Lite smått otroligt egentligen vad mycket Larry Robinson gjort för Sharks boxplay.
Några minuter senare är det dock Vancouver som får spela boxplay då Dan Hamhuis får en 2+2 för high sticking när han drar klubban rakt i ansiktet på Wingels som börjar blöda.
4 minuter powerplay för Sharks alltså och nu kändes det som att det fanns en möjlighet att döda denna matchserie en gång för alla, tre mål upp hade varit alldeles för tufft för Vancouver. Sharks fick det dock inte att stämma riktigt och de gånger det blev riktigt farligt var Schneider i vägen och stod faktiskt för en del riktigt fina räddningar och Vancouver kunde döda utvisningen.
Lagen byter sedan chanser med varandra lite, men på något sätt känns det lite som att Sharks är ganska nöjda med 2-1 medan Vancouver inte riktigt tror på det. Sharks skulle dock få ännu en chans i powerplay när Adam Burish är på väg mot ett friläge och Alexander Edler inte ser någon annan utväg än att dra en slashing på Burish. Två minuter till för Sharks alltså och trots bra spel vill det sig inte riktigt. Schneider gör det bra och strax efter det att Vancouver är fulltaliga ljuder signalen som säger att andra perioden är till ända.
Tredje perioden
Jösses, detta var inte särskilt bra för hjärtat mitt. Vancouver kommer ut till sista perioden med en galen energi och desperation och Sharks får försvara sitt mål med både näbbar och klor.
Sharks kan dock hålla undan ända tills Adam Desjardins tar en horribel roughing utvisning i mitten av perioden efter en avblåsning. Vancouver sätter sedan tryck direkt och får också utdelning när bröderna Sedin hittar Alexandre Burrows framför Niemi som kan kvittera till 2-2 och nu kändes det som att Vancouver tagit över matchen helt.
Känslan av detta blev inte direkt mindre av att Vancouver bara några 110 sekunder senare också tog ledning på ett fint direktskott av Alexander Edler. Konstigt nog så kändes det som att den nervositet som börjat infinna sig i Sharks nu rann av dem och man började spela ut igen och då fick Vancouver problem. Sharks pressade nu hårt för en kvittering och när Kevin Bieksa som till vardags mest står och gråter ut i olika medier åker ut två minuter för en mycket ful crosschecking i ryggen på Tommy Wingels kom så den chansen Sharks letat efter.
Sharks drog igång sitt powerplay direkt och skapade tidigt tryck mot Schneider som nu var rejält tillbaka pressade, så kom då läget. Logan Couture hittade Joe Pavelski framför mål och 3-3 var ett faktum. Sharks fortsatte sedan att trycka på för ett vinstmål, men Vancouver stod pall och förlängning väntade.
Övertid
Att försöka få ner de känslorna man har nu, det funkar nog inte så bra, men jag ska göra ett försök.
Vancouver kom ut till övertiden ännu en gång med ett rejält go i laget och de första minuterna var det väldigt mycket Vancouver, men Sharks tuggade sig tillbaka och tog över. Vancouver fick nu verkligen slå ifrån sig rejält och det såg riktigt segt ut på många ställen hos Canucks.
Sen så hände något, Daniel Sedin åker mycket tveksamt ut för en boarding på Tommy Wingels och han är förståligt väldigt förbannad när han skrinnar till utvisningsbåset. Sharks hade nu ett gyllene läge att avgöra matchen och för första gången någonsin i klubbens historia slå ut ett lag i fyra raka matcher. Det gjorde man också. Galet underbara Patrick Marleau som spelat otroligt bra under matchen får avgöra efter underbart förarbete av Jumbo och Boyle och med detta är alltså Vancouver ett minne blott.
En längre sammanfattning av känslorna och tankarna inför nästa runda kommer under eftermiddagen, men just nu tror jag inte att jag kan sätta ord på det, att komma tillbaka från underläge, gå till övertid och sedan skicka hem Bieksa och co, det är bara för mycket.
San Jose Sharks - Vancouver Canucks 4-3 (OT)
Första perioden
1-0 Brent Burns (Hannan, Thornton)
1-1 Mason Raymond (Hamhuis)
2-1 PPG Joe Pavelski (Couture, Marleau)
Andra Perioden
Inga mål gjorda
Tredje perioden
2-2 PPG Alexandre Burrows (D.Sedin, H.Sedin)
2-3 Alexander Edler (Burrows, Raymond)
3-3 PPG Joe Pavelski (Couture, Thornton)
Övertid
4-3 PPG Patrick Marleau (Thornton, Boyle)
Skott
San Jose: 47
Vancouver: 35
