SvenskaFans rankar: 3. Vancouver Canucks
SvenskaFans nedräkning inför säsongen fortsätter och turen har nu kommit till Vancouver, som ju förlorade Stanley Cup-finalen. På de senaste 30 åren har bara två lag lyckats ta sig tillbaka till finalen efter en förlust året innan – blir Canucks det tredje?
Den gångna säsongen slutade på det sämsta av sätt för Vancouver. En lång och framgångsrik grundserie kröntes med Presidents Trophy, men som vanligt under de senare åren följdes det inte upp med någon Stanley Cup-seger. Stanley Cup-final blev det dock, men där var det Boston som drog det längsta strået.
Slutspelsäventyren var på god väg att sluta redan i förstarundan. Vancouver hade då gått upp till en till synes säker 3-0-ledning i matcher över Chicago – men några dagar senare stod det 3-3 i matcher. Game 7 gick sedan till förlängning, men där lyckades Vancouver avgöra och avancera vidare.
Därefter väntade en jämn matchserie, där Vancouver gick vidare efter 4-2 i matcher. I Conferencefinalen avfärdades sedan San José med 4-1 i matcher och Canucks var i Stanley Cup-final för första gången på 17 år.
Finalserien inleddes också på bästa möjliga sätt och vis för Vancouver, som direkt gick upp till 2-0 i matcher. Hemma i Boston kom Bruins tillbaka till 2-2 och med ytterligare en seger vardera tvingades en Game 7 fram i Stanley Cup-finalen. Där blev Vancouver, på hemmaplan, brutalt överkörda av Boston – och fick lämna med en 0-4-förlust.
Efter finalförlusten handlade sommaren främst om två saker – vem av Kevin Bieksa och Christian Ehrhoff som skulle tvingas lämna på grund av lönetaket och skadeläget hos stjärnspelarna.
I försvarsbesättningen föll valet så småningom på Bieksa, som klart hade överglänst Ehrhoff i slutspelet. Bieksa hade klivit fram med några riktigt viktiga mål och var en kraft att räkna med över hela isen. Till Ehrhoffs försvar ska det sägas att en axelskada plågade honom i finalserien, men det förklarar inte den alldagliga insatsen i slutspelet i övrigt.
Strax efter Bieksas kontraktsförlängning valde Vancouvers general manager Mike Gillis att skeppa iväg Ehrhoffs rättigheter till New York Islanders för ett draftval. Tysken ville dock inte ha med Islanders att göra, utan Long Island-klubben fick skicka honom vidare till Buffalo, där ett kontrakt skrevs på.
Angående skadeläget kommer Vancouver få inleda säsongen utan två tunga pjäser. Ryan Kesler spelade skadad i slutspelet och tvingades operera sin högra höft under sommaren. 2007 tvingades han genomgå en liknande operation på den vänstra höften. 27-åringen förväntas nu inte vara aktuell för comeback förrän i november.
Keslers skada är dock inte den allvarligaste. I den sjätte finalmatchen skadade nämligen Mason Raymond ryggen allvarligt och kommer att vara borta i ytterligare några månader. Det spekuleras även i karriären kanske kan vara i farozonen.
Skadorna på Kesler och Raymond utarmar Vancouvers forwardsbesättning något, men Canucks har ett fortsatt starkt lagbygge – och lär husera i toppen av Western Conference även den här säsongen. Däremot brukar det sägas att det är otroligt svårt att ta sig till en andra raka Stanley Cup-final – och framför allt om man förlorade den första finalen. Sedan 1980 har det bara hänt vid två tillfällen att förlorarna i Stanley Cup-finalen vann året efter. Det rör sig om Edmonton i mitten av 80-talet och Pittsburgh häromåret.
Kan Vancouver bli det blott tredje laget på 30 år?
Målvakter:
Vancouver sitter på ett starkt målvaktspar, med den evigt kritiserade Roberto Luongo som förstaval. 32-åringen har ett rykte om sig att inte kunna kliva fram när laget behöver det som mest, och övertygade inte fullt ut i slutspelet.
I grundserien noterades han för finfina siffror och låg i toppskiktet bland de flesta målvaktskategorierna, men lyckades inte nå samma nivå i slutspelet. Han presterade stundtals så svagt i matchserien mot Chicago att han höll på att kosta avancemanget där. Mot Nashville och San José spelade han upp sig, men blev ånyo ifrågasatt i finalserien.
Bakom Luongo börjar Cory Schneider röra på sig. Han beskrivs av många som ligans bästa back-up och är utan tvekan en av de mest lovande målvakterna. Vid 25 års ålder börjar han nu så smått hota Luongo om startplatsen och Luongos långa kontrakt kan mycket väl ställa till problem för Canucks i framtiden.
Svenske Eddie Läck skötte sig väl i AHL under den gångna säsongen och lär vara förstaalternativet vid en skada på Luongo eller Schneider.
Backar:
Vancouver har ett imponerande djup i sin försvarsbesättning. Den där riktiga förstabacken a la Nicklas Lidström, Zdeno Chara, Duncan Keith eller Shea Weber saknas förvisso, men Canucks har en handfull försvarare som alla kan logga tunga minuter utan problem.
Lagets kanske främsta försvarare är Dan Hamhuis. 28-åringen skrev på för Vancouver förra sommaren och visade omgående sin betydelse. Poängskörden är kanske inte den största, men hans förmåga som shut down-försvarare håller högsta klass. En skada gjorde att han missade i praktiken hela finalserien, vilket var ett oerhört tungt avbräck för Canucks.
Vid sin sida kommer Hamhuis, precis som vanligt, att ha Kevin Bieksa. 30-åringen starka slutspel gav honom ett nytt välbetalt kontrakt i somras, och Vancouver valde att förlänga med Bieksa före de senaste årens poängmaskin Christian Ehrhoff. Bieksa har numera utvecklats till en defensivt pålitlig och fysiskt spelande försvarare som utan problem loggar tunga minuter.
I andraparet hittar vi Alexander Edler. Den svenske försvararen har utvecklats väl och hans namn nämns nu med respekt över hela ligan. Tvåvägsspelet håller en god klass och den starka skridskoåkningen ger honom en fördel. Missade slutet av grundserien på grund av en ryggskada, men kom tillbaka lagom till slutspelet. Med Ehrhoff i Buffalo kommer Edler få en ännu större offensiv roll den här säsongen.
Jämte Edler kommer Sami Salo, den finländske veteranen, att husera. 37-åringen har haft enorma skadeproblem under sin karriär och spelade bara 27 matcher i grundserien i fjol. I slutspelet blev det dock 21 av 25 matcher, vilket får ses som en framgång. Håller sig Salo bara frisk är han fortfarande duktig och har ett ruggigt skott.
Tredjeparet kommer, i alla fall inledningsvis, att bestå av Keith Ballard och Chris Tanev. Ballard plockades in förra sommaren men har inte varit lyckosam i Vancouver och hans väldiga kontrakt måste numera vara en nagel i ögat på Mike Gillis. 21-årige Tanev debuterade i NHL under den gångna säsongen och har goda förutsättningar för att bli en nyttig offensiv försvarare.
Aaron Rome har brutit ett finger och kommer att missa säsongsinledningen, men lär gå i som ordinarie när han väl blir spelklar igen. Även Andrew Alberts och Alexander Sulzer finns tillgängliga för försvarsbesättningen.
Forwards:
Två tunga skador på Ryan Kesler och Mason Raymond har utarmat Vancouvers forwardsbesättning något, utan att för den delen göra den dålig på något sätt. Förstakedjan leds alltjämt av tvillingarna Daniel och Henrik Sedin, som har blivit några rejäla poängmaskiner numera.
Daniel vann NHL:s poängliga med 104 poäng, fördelat på 41 mål och 63 assist. Han blev därmed tilldelad Art Ross Trophy efter säsongen, och fick även Ted Lindsay Award. Brorsan Henrik blev ligans bästa framspelare med 75 assist och placerade sig på fjärde plats i poängligan, med totalt 94 poäng.
Duon fick i slutspelet en hel del kritik, trots en godkänd poängproduktion. De försvann dock i finalserien, där de tillsammans bara gjorde två mål – men framför allt var en rejäl besvikelse i spelet i stort och en stor anledning till att Canucks inte lyckades vinna. Att de kommer vräka in poäng under grundserien kan vi dock räkna med.
Tredjelänken i förstakedjan blir Alexandre Burrows, en hårt arbetande tvåvägsforward. Han har visat sig vara god för 30-talet mål och med en härlig skridskoåkning och bra attityd kompletterar han tvillingarna Sedin bra.
I Keslers frånvaro förväntas Cody Hodgson få ett rejält test som andracenter. 21-åringen gjorde bara åtta matcher i grundserien i fjol, i februari, men fick spela tolv slutspelsmatcher. Han har ännu inte börjat producera på NHL-nivå, men har goda förutsättningar för att göra det så småningom.
Hodgson kommer att få två veteraner som kedjekamrater, nämligen det tyska nyförvärvet Marco Sturm och svenske Mikael Samuelsson. Sturm missade större delen av den gångna säsongen, som spenderades i Boston och Los Angeles, på grund av skador och får ses som en chansning av Vancouver. Får han bara ordning på kroppen igen borde han kunna vara god för 20 mål.
Samuelsson har på ålderns höst blivit en pålitlig tvåvägsforward som avlastar en del i målprotokollet. 34-åringen har fortfarande ett ruggigt skott och hans skadefrånvaro i slutspelet var ett tungt avbräck för Canucks.
Ett annat tungt avbräck i slutspelet var Manny Malhotra. Veterancentern drabbades av en olycklig men allvarlig ögonskada strax innan slutspelet, men lyckades göra comeback i finalserien. Han har sina stora styrkor i det defensiva spelet, där han håller högsta klass, men kan även bidra med 10-15 mål.
På vänsterkanten får Malhotra en hårt arbetande Chris Higgins. Ett framgångsrikt slutspel, där tre av hans fyra mål till exempel var matchvinnande, gav honom ett nytt tvåårskontrakt i somras och 28-åringens arbetsvilja, tvåvägsspel och mångsidighet blir en viktig tillgång för Vancouver. Jannik Hansen, den 25-årige dansken, förväntas runda av Vancouvers topp-9.
Fjärdekedjan centras, precis som tidigare, av superpesten Maxim Lapierre. 26-åringen inledde den gångna säsongen i Montreal, blev sedan bortbytt till Anaheim och plockades in till Vancouver vid trading deadline. Han sköter sig bra i alla tre zoner och retar upp motståndarna, men kan även dra på sig en hel del dumma utvisningar.
Som wingers får Lapierre inledningsvis två orutinerade spelare, dels den väldige Victor Oreskovich, dels Aaron Volpatti. När de skadade spelarna kommer tillbaka – när det nu blir – lär dock Oreskovich och Volpatti få flytta på sig. Även Andrew Ebbett och Byron Bitz finns tillgängliga.
Nyckelspelare:
Daniel Sedin, Henrik Sedin, Ryan Kesler, Roberto Luongo
Nyförvärv:
Mark Mancari – från Buffalo – free agent
Marco Sturm – från Washington – free agent
Andrew Ebbett – från Phoenix – free agent
Alexander Sulzer – från Florida – free agent
Byron Bitz – från Florida – free agent
Förluster:
Christian Ehrhoff – till New York Islanders – trade
Raffi Torres – till Phoenix – free agent
Tanner Glass – till Winnipeg – free agent
Jeff Tambellini – till ZSC – free agent
Svenskar:
Daniel Sedin, Henrik Sedin, Mikael Samuelsson, Alexander Edler, Eddie Läck
Coach:
Alain Vigneault
Preliminär laguppställning:
Daniel Sedin – Henrik Sedin – Alexandre Burrows
Marco Sturm – Cody Hodgson – Mikael Samuelsson
Chris Higgins – Manny Malhotra – Jannik Hansen
Aaron Volpatti – Maxim Lapierre – Victor Oreskovich
Dan Hamhuis – Kevin Bieksa
Alexander Edler – Sami Salo
Keith Ballard – Chris Tanev
Roberto Luongo (Cory Schneider)
Andra notabla spelare: Ryan Kesler, Mason Raymond, Andrew Ebbett, Byron Bitz, Andrew Alberts, Aaron Rome, Alexander Sulzer, Eddie Läck
---
Bästa nyförvärvet: Marco Sturm
Värvningen av Marco Sturm är något av en chansning, men den kan mycket väl falla väl ut. Han har en bra skridskoåkning och puckkontroll, men skadeproblem är ett frågetecken. Får han spela hela säsongen är 20 mål och lika många assist en rimlig förväntan.
Värsta förlusten: Christian Ehrhoff
Christian Ehrhoff var med sina 79 matcher den enda försvararen som var i närheten av att spela hela säsongen. Hans 50 poäng och säkra spel på blålinjen i powerplay kommer att saknas hos Vancouver.
Årets poängkung: Henrik Sedin
Vem av tvillingarna Sedin kan det tänkas bli? Valet faller på Henrik, tack vare hans många assist.
Årets nykomling: Cody Hodgson
Det blev bara åtta grundseriematcher och tolv slutspelsmatcher för 21-åringen, men han visade då vad framtiden har att vänta. Han kan både passa och göra mål själv och i Ryan Keslers frånvaro förväntas han få ett stort förtroende inledningsvis.
Årets genombrott: Jannik Hansen
Dansken har gjort närmare 200 NHL-matcher, men har inte lyckats blomma ut ännu – kanske blir är det dags nu? Han är en klart kompetent playmaker och kan få lite mer utrymme än vanligt i och med Mason Raymonds skada.
###
1.
2.
3. Vancouver Canucks
4. Pittsburgh Penguins
5. Boston Bruins
6. Los Angeles Kings
7. Chicago Blackhakws
8. Detroit Red Wings
9. Philadelphia Flyers
10. Tampa Bay Lightning
11. Buffalo Sabres
12. Anaheim Ducks
13. New York Rangers
14. Montreal Canadiens
15. Nashville Predators
16. New Jersey Devils
17. Columbus Blue Jackets
18. Calgary Flames
19. St. Louis Blues
20. Carolina Hurricanes
21. Toronto Maple Leafs
22. Phoenix Coyotes
23. Minnesota Wild
24. Colorado Avalanche
25. Florida Panthers
26. Dallas Stars
27. Edmonton Oilers
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Ottawa Senators