SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 4. Boston Bruins
Sista chansen med gänget?
Säsongen 22/23 kommer bli en säsong där allting ställs på sin spets för Boston Bruins och dess supportrar. Det här kommer möjligtvis bli "sista natten med gänget" då spelare som Bergeron och Krejci funderat och kommer fundera på refrängen samtidigt som vi sedan tidigare tappat tongivande spelare och under ett antal år varit på väg in i okänt territorium kring vilken väg som ska stakas ut. Än är man inte redo för en rebuild från ledningen och känslan är att herrar Jacobs, Neely och Sweeney aldrig kommer vara det, man vill inte bli ett förlorande lag och trots att mycket har tytt på att det kommer bli så under flera år egentligen så har man på något sätt alltid fortsatt vara ett lag för den övre halvan i både divisionen och konferensen även fast man inte lyckats hålla hela vägen i slutspelen förutom 2019 när man var en hårsmån från Stanley Cup men blev snuvade av St Louis den gången.
Nu är man alltså ute på den sista eller en av dom sista resorna inom en överskådlig framtid där man satsar för att vinna bucklan och förutsättningarna finns möjligtvis där om alla stjärnor står rätt och dom bästa spelarna spelar på sin högsta nivå samtidigt som dom lite mer osäkra korten blir utropstecken.
Förra säsongen avslutades i moll, efter en grundserie där man hade problem inledningsvis med ett nytt målvaktspar (Tuukka Rasks comeback varade i knappt två veckor innan han fick ge upp karriären) och tappet av David Krejci vilket gjorde att man hade svårt att hitta ett vägvinnande spel. Men någonstans innan och efter jul kuggade man i och blev en kraft att räkna med där man vann mest hela tiden och säkrade sin plats i slutspelet långt innan grundserien var slut. Men gapet upp till Florida, Toronto och Tampa Bay var för stort vilket gjorde att man fick möta segraren av Metropolitan division i första rundan - Carolina Hurricanes.
Matchserien blev väldigt jämn även fast det hela tiden kändes som att Hurricanes var det bättre laget spelmässigt. Hemmaplan blev helt avgörande då lagen faktiskt körde över varandra sex gånger målmässigt men det avgjordes först i sjunde matchen där Carolina drog det längsta strået i den jämnaste matchen i serien. Siffrorna i serien skrevs till 5-1, 5-2, 2-4, 2-5, 5-1, 2-5 och 3-2 med Carolinas siffror först. Återigen var problemet för Boston att det levererades för dåligt bakom förstakedjan som sattes ihop igen i slutet på andra matchen och det var dom som var tongivande i alla tre segrar för Boston. Ullmark fick chansen från start i mål men tog den inte riktigt och Swayman stod från match tre till match sju och gav Boston chansen att vinna varje match i serien men det räckte alltså inte.
Istället blev det semester och mycket frågetecken kring Patrice Bergeron som blev en följetång hela sommaren. Väntan och tvivel var påtagligt när det handlade om vilket beslut kaptenen skulle ta. Efter att ha gjort sin bästa säsong någonsin och vunnit Selke Trophy tämligen överlägset så kände man hela tiden att det inte kan vara slutet på eran. När sedan beskedet kom i början på augusti att det blir en fortsättning så var det ett otroligt skönt besked. Inte nog med det, återvändare nummer två blev klar samma dag i form av David Krejci som efter ett år i tjeckiska ligan nu är tillbaka där han hör hemma och helt plötsligt ser Boston slagkraftigt ut i jämförelse med om ingen av dom två hade anslutit. Det är verkligen som natt och dag.
Den tredje stora förändringen och den som kom som en total överraskning var när Bruce Cassidy fick sparken och man efter en tids sökande ersatte honom med Jim Montgomery som ny tränare. Cassidy fick chansen omgående i Vegas och en ny värld är det som möter oss när den nya säsongen drar igång. Efter den initiala chocken och besvikelsen och upprördheten lagt sig så har jag nu mer landat i att det känns riktigt bra med Montgomery som ansvarig för det här laget. Han har ett rykte om sig att vara en "players coach" som kan få ut det bästa av spelares potential och det är verkligen något som vi behöver.
Cassidy har gjort ett fantastiskt jobb och det smärtade att få se honom lämna, men rykten har dykt upp där det pratats om att dom yngre spelarna inte fått ärliga chanser och att inte alla uppskattade stilen han hade och det heter ju att det inte blir någon rök utan eld. Ett återkommande problem har ju varit att man har haft svårt att leverera i skarpa lägen där dom flesta spelarna bakom förstakedjan försvunnit ur matchbilderna. Där ska ju dock kritik höjas mot Sweeney som inte ställt det mest konkurrenskraftiga laget på isen och Cassidy har gjort det bästa han kan under förutsättningarna. Men allt som allt såhär några månader efter beskeden så är känslan positiv och det ska bli väldigt spännande att se hur man levererar på isen och vilken skillnad det kommer vara i spelsätt med Montgomery vid rodret.
Den sista händelsen inför säsongen var när free agency öppnade och man valde att trejda bort Erik Haula mot Pavel Zacha vilket är en intressant pusselbit att få in. Haula gjorde sin näst bästa säsong någonsin och kanske inte kommer nå upp i den nivån igen och istället får man in en spelare med stor potential som inte riktigt fått det att stämma under sin tid i Devils. Nu är tanken att han ska få chansen att bli en producerande spelare i en miljö där han kan blomstra.
Boston har ju legat otroligt tajt sett till lönetaket och att man ens lyckats få in dom här tre spelarna i sommar beror på att både Bergeron och Krejci tog rejäla rabatter på sina kontrakt. Sett till vad dom presterar och hur lönemarknaden ser ut så ska Bergeron ligga på runt 7-9 miljoner och Krejci på runt 4-6 miljoner. Deras kontrakt för den som missade det: Bergeron på 2,5 miljoner och Krejci på 1 miljon, sinnessjukt bra och såklart är anledningen till det att man vill vinna ihop en gång till.
Man kommer behöva mixtra lite med laget då man just nu ligger drygt 2,2 miljoner över lönetaket. Men det kommer man inte behöva innan man börjar få tillbaka sina långtidsskadade spelare på IR i form av Marchand, McAvoy och Grzelcyk. Min tanke när dom är tillbaka är att man kommer skicka ner Chris Wagner i AHL om man inte redan gjort det och därefter låta situationen med spelares löner i relation till deras prestationer på isen avgöra vem som får chansen i NHL på en veckobasis för att hålla sig under lönetaket. Kan bli en intressant sak att hålla ögonen på under hela säsongen för att se hur man löser det. Förhoppningsvis kommer Montgomery att se till spelares prestationer i första hand och inte titta på spelarens cap hit (host, host Nick Foligno, upp till bevis!) vilket varit känslan tidigare.
För att summera sommaren så har den varit väldigt bra sett till vilket lag som kunde ha ställts på benen om Bergeron tackat för sig och Krejci fortsatt i Tjeckien. Nu blir ingångsvärdet till den här säsongen att man ska hålla sig flytande under tiden som stöttepelarna Marchand, McAvoy och Grzelcyk är borta och när dom kommer tillbaka ska man gasa på och bli en contender innan fönstret stänger på allvar.
Målvakter:
Vi har samma underbara målvaktspar som förra säsongen. Det finns inget bättre än att se Jeremy Swayman och Linus Ullmark köra sin målvaktskram efter varje vinst och förhoppningen är att man ska få se den kramen väldigt många gånger även denna säsongen. Man lär splitta på matcherna även denna säsongen då båda målvakterna håller en hög nivå och förra säsongen var det verkligen bra uppdelat på dagsformen för vissa perioder var Ullmark bättre och då stod han ett gäng matcher innan han tappade lite och istället tog Swayman över och gjorde ett gäng riktigt bra matcher. Problemet med det är väl kanske att man inte har ett säkert förstaval i kassen inför ett eventuellt slutspel och det var en bidragande orsak till att det blev respass i första rundan under fjolåret.
Ullmark (29 år) går in på sitt andra år på det fyraårskontrakt han skrev som är värt 5 miljoner dollar per säsong. Så sett till cap hit så är det Ullmark som ska vara den uttalade förstamålvakten men här gäller det verkligen att prestera för att få spela mest. Förra säsongen stod han 41 matcher (startade 39) och hade en räddningsprocent på 91,7% innan han då stod två matcher i slutspelet där det blev mindre smickrande 86%.
Swayman (23) å sin sida går in på sista året på sitt entry level-kontrakt värt 925000 dollar, han stod också 41 matcher (och startade 39 då Tuukka stod i 4 matcher också) och hade en något lägre räddningsprocent på 91,4% men samtidigt hade han stabila 91,1% i slutspelet på fem matcher. Scenariot lär alltså bli liknande som förra året där man delar på sysslan men samtidigt vet man inte hur Montgomery tänker, han kanske har en annan filosofi och vill gå på en mer uttalad förstaspade, det återstår att se.
Skulle någon bli skadad eller sjuk så har man några intressanta prospects på AHL-nivå där Kyle Keyser och Brandon Bussi är ungtupparna på 23 och 24 år och dom kommer konkurrera med gamlingen i sällskapet Keith Kinkaid (33 år) som man tog in under sommaren för att säkra upp.
Backar:
Charlie McAvoy (24) är Bostons försvarsgeneral. Han kommer saknas i början på säsongen innan han är klar med rehabiliteringen efter sin operation han gjorde i somras. Man fixade till hans vänsteraxel och räknar med att han ska vara tillbaka någon gång runt månadsskiftet november/december. När han väl är tillbaka kommer han att logga in på runt 25 minuter per match om inte mer.
Är han skadefri är han med i diskussionen kring Norris Trophy och han hamnade precis utanför topp tre efter förra säsongen. Det är ingen tvekan om att McAvoy är en av världens bästa backar och han kommer man bygga kring under lång tid framöver vilket också är en anledning till att man inte vill göra en rebuild utan försöker fortsätta satsa för att vinna.
Han går in på det första året på det åttaårskontrakt värt 9,5 miljoner dollar som han skrev på i oktober förra året. Det är det dyraste kontraktet i Boston och det är han såklart värd sett till vad han presterar. Förra säsongen blev det 56 poäng på 78 matcher vilket krossade hans tidigare högsta notering och det är där och kanske till och med ännu högre man förväntar sig att hans poängsnitt ska vara utöver hans i det närmaste perfekta defensiva spel. Han bemästrar alla aspekter av spelet och kommer vara en stöttepelare för Boston i många år framöver.
Charlie McAvoy sänker Sebastian Aho
Till vänster om McAvoy lär man placera svenske Hampus Lindholm (28) som man tog in innan trade deadline förra säsongen. En mycket smart värvning och en spelare som passar väldigt bra in i Boston. Fick tyvärr problem med flera skador och fick aldrig riktigt chansen att skina på allvar även om man såg vad han kan prestera när han väl spelade. Förhoppningsvis får han spela en hel säsong utan skador nu och visa för alla fans vilken bra spelare han är. Verkligen en allround back som både kan prestera offensivt som defensivt.
Skrev på ett åttaårskontrakt även han efter att vi plockat in honom och en stomme med dom här två backarna som topp är riktigt fint för ett lagbygge. Kontraktet är värt 6,5 miljoner och med en större roll och bättre spelare runt sig så lär han kunna leverera personligt poängrekord med vår tröja på sig. Hans tidigare bästa notering är 34 poäng från säsongen 14/15 så det är dags att bräcka det nu. Det är ingen omöjlighet att han kan komma över en halv poäng per match i snitt enligt min mening.
Brandon Carlo (25) hittar vi i andra backpar. Han står för ett solitt defensivt spel och kan med sin längd och räckvidd stoppa dom flesta forwards som kommer emot honom. Problemet han har haft är skridskoåkningen vilket är något han behöver jobba på och faktum är att förra säsongen inte var den bästa från hans sida. Har en historia med hjärnskakningar och det kan påverka även den stabilaste av spelare såklart.
Har fem år kvar på det sexårskontrakt han skrev på värt 4,1 miljoner och det är ett prisvärt kontrakt om han kommer tillbaka till det stabila defensiva spelet som han visat under stora delar av sin karriär. Har själv velat förbättra sitt offensiva spel och möjligtvis kanske han får lite friare tyglar under en ny tränare som gör att han kan slå sitt personliga rekord på 19 poäng från säsongen 19/20.
Jämte honom kommer vi att få se Matt Grzelcyk (28) när han är tillbaka från sin rehabperiod. Han opererade sin högra axel i somras och förväntas vara tillbaka i november någon gång om allt går som det ska. Här har vi en skridskovirtuos som kan lura vilken spelare som helst med sin härliga spelstil där snabba vändingar är en specialitet. Offensiven är hans styrka och många gånger har han fått kritik för sitt defensiva spel men det är något han i mina ögon förbättrat och han är en viktig pjäs för det här laget.
Han har två år kvar på ett fyraårskontrakt värt 3,6875000 miljoner. Han hamnar i facket som kanske inte riktigt haft förtroendet från Cassidy under hans år i klubben så det ska bli spännande att se vilken utveckling han kommer få nu. Potentialen till att göra mycket poäng finns där men faktum är att hans bästa notering "bara" är 24 poäng från fjolåret vilket borde kunna förbättras avsevärt. Större förtroende ger ett bättre resultat kanske?
Efter den här kvartetten är det mer öppet om platserna i backlinjen. Derek Forbort (30) fick mycket beröm för sitt uppoffrande spel förra säsongen och backar med hans mentalitet är alltid användbara i ett lag. Ger allt och lite till för att hålla motståndarna borta från eget mål och lyckas han med det får man vara nöjd då offensiven inte är den starka sidan direkt. Går in på andra året på det treårskontrakt han skrev inför säsongen 21/22 värt 3 miljoner.
Ett särskilt fint minne från förra säsongen är från en av matcherna mot Carolina i slutspelet där han blockade säkert 4-5 skott i ett och samma boxplay i en match vi till slut vann. Det är sånt som "bygger" en spelare av den här sorten och som kan göra dom omåttligt populära, vem kommer inte ihåg Gregory Campbell när han blockade skott från Malkin vilket gjorde att Campbell bröt ett ben i foten men han spelade klart och blockade ett skott till innan han kröp mot avbytarbåset? Den mentaliteten hos spelare är underbar och under den kategorin placerar jag Forbort.
Jämte honom placerar jag i nuläget Mike Reilly (29) som även han har ett exakt likadant kontrakt som Forbort värt 3 miljoner och på tre år vilket han då såklart går in på andra året på nu. En helt annan form av spelare som har offensiven som sin bästa sida men kan ses som en tvåvägsback som presterar ett stabilt spel allt som oftast. Har aldrig riktigt etablerat sig som en stabil NHL-back innan han tradades till Bruins säsongen 20/21. Förra säsongen blev det 70 matcher vilket var 13 fler än hans toppnotering från tiden i Montreal. Kanske också kan ta kliv under en ny tränare och det kan ju verkligen vara en nystart för många spelare som inte riktigt fått chansen tidigare att nu visa upp sig och förtjäna en plats på ett annat sätt jämfört med tidigare då man kanske mer gått på det som funkat innan.
Jakub Zboril (25) håller jag just nu precis utanför topp sex, men kul nog så spelade han till sig en plats i backuppsättningen förra säsongen innan han tyvärr åkte på en oturlig skada som gjorde att han missade hela säsongen efter att bara ha fått spela 10 matcher innan dess. Nu är det tillbaka lite till ruta ett och försöka slå sig in till en kontinuerlig plats bland sex backar.
Förutsättningarna är ju dock som jag nämnt annorlunda och det ska bli spännande att se vad tjecken kan prestera nu efter att ha haft höga förväntningar på sig sen draften 2015 där han valdes som en av tre i den mytomspunna misslyckade draften för Bruins. Vore kul om han kunde spela till sig en plats och därav också kanske frigöra utrymme under lönetaket med tanke på att hans cap hit ligger på 1,137500 miljon med två år kvar på det.
Som back nummer åtta hittar vi Connor Clifton (27) som går in på det sista året på sitt treårskontrakt värt en miljon. Här har vi en riktig favorit som alltid gör allt för laget och trots sin ringa storlek tacklas väldigt mycket och därav har vunnit Bostonpubliken. Har aldrig riktigt lyckats slå sig in i laget på heltid och lär väl få svårt att göra det i fortsättningen också. Förtjänar en ärlig NHL-chans och har sakta men säkert fått spela mer och mer matcher i Boston sedan debuten 18/19. Förra året blev det 60 matcher och tio poäng. Kommer få chanser och om han gör det bra finns alla möjligheter att konkurrera om en plats bland sex backar.
Detta är dom åtta backar som har NHL-kontrakt. På AHL-nivå har vi framförallt Jack Ahcan som står och knackar på dörren till NHL. Han är en Torey Krug-lookalike både sett till storlek och spelstil och dom få framträdanden han gjort på den stora scenen har bådat gott. I övrigt om det blir skador kan spelare som Kai Wissman (ny från tyska ligan), Daniel Renouf, Victor Berglund, Nick Wolff och Connor Carrick nämnas.
Forwards:
Här börjar man såklart med lagets motor och hjärta - Patrice Bergeron (37). Kommer alltså från karriärens bästa säsong sett till framförallt Selke Trophy-värderingarna. Trots åldern så är han en av NHLs allra bästa tvåvägsforwards och håller yppersta världsklass på varenda parameter som går att mäta inom hockey av värde. Betyder allt och lite till för det här laget och kommer leda på allra bästa sätt som han alltid har gjort.
Förra säsongen hamnade han på 65 poäng på 73 matcher och är nära på att snitta en poäng per match vilket såklart är galet bra. Kan säkerligen fortsätta hålla det snittet även om det ju äldre han blir kommer vara svårare, men med kedjekamraterna han har i både sin kedja och i powerplay så underlättar det såklart i jämförelse om han hade fått dra lasset helt själv. Kommer ha en given plats i taket på TD Garden och som en medlem i Hockey Hall of Fame efter karriären, men den hoppas jag kommer pågå minst några år till.
På hans vänstra sida kommer som vanligt parhästen, retstickan, storstjärnan och favoriten Brad Marchand (34) husera. Han har opererat båda höfterna under sommaren och kommer likt McAvoy vara borta fram till månadsskiftet november/december. Förhoppningen är att han kommer tillbaka i minst samma slag som innan operationen. Gör han det är han en av NHLs allra bästa vänsterforwards och är fruktansvärt nyttig för laget. Har under många år putsat sitt dåliga rykte men föll tillbaka lite i gamla vanor under förra säsongen med två avstängningar där båda var onödiga.
Han är för viktig för att hålla på med sånt och det säger hans poängantal minst sagt eller vad sägs om att han gjort 506 poäng på 420 matcher sen säsongen 16/17? Han har dessutom ett av hela NHLs mest prisvärda kontrakt som han har tre år kvar på med en cap hit på 6,125 miljoner. Med tanke på vad man får ut av honom så är det helt sinnessjukt bra för Bostons del. Ska kunna fortsätta hålla minst en poäng per match i snitt under återstoden av kontraktet och förhoppningsvis kan han få fira en till Stanley Cup innan det gått ut och framtiden ska funderas över.
Brad Marchand slår motståndarmålvakten i huvudet
Till höger om den dynamiska duon kommer en kontroversiell spelare att infinna sig förmodligen. Inte kontroversiell som man tänker traditionellt kanske utan mer alla turer som varit kring honom sedan han blev draftad 2015 och vad som hände under säsongen som gick framförallt. Jag pratar såklart om Jake DeBrusk (25). Han bad om en trade när speltiden minskade och han kände att han stod stilla i utvecklingen. Först fick han en ännu mindre roll av Cassidy innan man satte upp honom i förstakedjan för att öka hans värde i en eventuell trade innan deadline. Han producerade ganska bra till och från men har alltid haft problem med kontinuiteten under hela karriären. Det finns mycket kunnande där men lite för ofta får han inte ut det man vet att han kan.
Det blev ingen trade som alla vet och han tog officiellt tillbaka sin begäran om en flytt när det stod klart att Cassidy lämnade och Montgomery kom in istället. Därför kommer den här säsongen bli otroligt spännande att se med blickfånget fäst på den unge kanadensaren. Han skrev på ett kontrakt på två år värt 4 miljoner med baktanken att det skulle bli enklare att trada honom då andra lag skulle veta vad man behövde frigöra för att få in honom, men istället är han kvar och ska försöka göra den bästa säsongen någonsin på högerkanten i förstakedjan vilket åtminstone är tanken på förhand som jag förstår det. Var faktiskt nära att slå sitt egna poäng (en poäng ifrån) och målrekord (två mål ifrån) förra säsongen vilket ändå får ses som positivt inför vad som komma skall. Kan han prestera på en jämn nivå och inte vara så streaky så har han alla förutsättningar för att komma över 60 poäng.
Center i andrakedjan kommer vi återigen hitta en av NHLs mest underskattade spelare i form av David Krejci (36). Tjecken som tog ett år i hemlandet är nu tillbaka för en sista sväng med grabbarna för att plocka hem Lord Stanley till Boston. Kommer betyda oerhört mycket för laget med sitt smarta spel där han förmodligen kommer göra över 60 poäng sin vana trogen. Kontraktet han har är galet sett till vad man får för pengarna men återigen är det något speciellt med Boston och dess långvariga spelare som hellre tar mycket mindre pengar för chansen att få ett slagkraftigt lag än att bara spela för att tjäna pengar.
Krejci har genom åren alltid haft en otacksam roll där han fått spela med massvis av olika spelare på sina kanter. Trots det har han alltid levererat mycket poäng och ett väldigt ansvarsfullt spel i defensiven. Nu kommer han att ges dom bästa förutsättningarna han haft med två förmodligen bombsäkra vingar jämte sig och det borgar för en succésäsong för den förlorade sonen. Ska sägas att enligt honom själv hade beslutet att komma tillbaka ingenting med Cassidys sparkning att göra, men man vet ju aldrig.
Till vänster i andrakedjan kommer med största sannolikhet Taylor Hall (30) att spela. Han har verkligen hittat hem i Boston efter att ha varit väldigt kritiserad under sina år i Edmonton och efter hans succé i Devils där han vann Hart Trophy som ligans mest värdefulla spelare. Efter en halv säsong i Arizona och en halv säsong i Buffalo kom han till Boston säsongen 20/21 och det kändes verkligen som en perfekt matchning. Har på sina 97 matcher gjort 75 poäng och kemin han hittade under dom fåtalet matcher han hann spela med Krejci lovar väldigt gott inför säsongen. Sägas ska att han kan få chansen i förstakedjan innan Marchand är tillbaka från sin rehab, men tanken är förmodligen att han ska spela jämte Krejci efter det. I vilket fall som helst kommer han ha grymma förutsättningar att göra en riktigt bra säsong och i den bästa av världar skulle han kunna slå sitt eget rekord från säsongen i Devils där det blev 93 poäng. Potentialen finns självklart där för den före detta ettan i draften från 2010 och skulle han nå dom nivåerna så är kontraktet på 6 miljoner verkligen ett fynd med tre år kvar på det.
För till höger om dom här två hittar vi en av ligans mest underbara spelare sett till hur han är både på och utanför isen. Jag pratar förstås om David Pastrnak (26) som numera är en av dom bästa skarpskyttarna i hela NHL. Förra säsongen blev en speciell sådan efter att han och hans svenska flickvän förlorat sitt nyfödda barn som bara blev sex dagar gammal. Det påverkade honom otroligt mycket under hela säsongen och det syntes tydligt dom första månaderna då han inte alls gick att känna igen. Trots det slutade han på 40 mål och 77 poäng på 72 matcher vilket är en enastående bedrift med tanke på omständigheterna. Förhopningsvis har såret läkt tillräckligt mycket för att han ska kunna prestera från start och återigen hota i toppen av hela NHLs målliga, för är det något han kan så är det att göra mål. Totalt har det blivit 240 mål på 510 matcher och jag tror att han kommer nå 50-målsplatån minst tre gånger under karriären.
Faktum är att han går in i sin prime nu och dessutom kommer han gå in på sista året på kontraktet hans skrev inför säsongen 17/18 där cap hiten är på 6,666667 miljoner och det har börjat pratas om ett nytt kontrakt vilket måste vara prioritet ett, två och tre för Sweeney att få till. Förhoppningsvis kommer det inför eller under säsongen lösa sig, men innan dess kommer man absolut att vara lite orolig innan man får det officiellt att han skrivit på ett nytt kontrakt. Pastrnak ska vara en Bruins for life och har man en stomme med Swayman, Ullmark, McAvoy, Lindholm, Carlo, Hall och Pastrnak så kan man definitivt utmana och inte behöva göra en rebuild som många ser som oundviklig inom dom närmsta åren. Potentialen finns att "Pasta" når 100 poäng och det här är en säsong där det kan bli verklighet.
Tredjekedjan kommer centras av Charlie Coyle (30) som vi hade haft som förstacenter om inte Bergeron och Krejci kommit tillbaka, då hade det inte känts lika bra. Coyle är nämligen en perfekt center för en tredjekedja som ska kunna producera framåt och vara duktiga bakåt. En kedja som ska kunna vara tungan på vågen i ett slutspel likt Tampa Bays tidigare så framgångsrika tredjekedjor på deras väg fram till cupen.
Coyle är en helt okej spelare framåt och kan med sitt driv skydda pucken i evigheter är känslan, men behöver få ut mer av sitt spel sett till produktiviteten. Går in på tredje året på det sexårskontrakt värt 5,25 miljoner han skrev inför säsongen 20/21. Gjorde sin näst bästa säsong förra året poängmässigt med 44 pinnar på 82 matcher. Det är också runt 50 poäng man kan förvänta sig att han ska ligga och det är ju faktiskt en väldigt bra nivå för en tredjecenter. Kan han hitta kemi med sina kedjekamrater så är det ingen omöjlighet att vara en av dom viktigaste nycklarna i Bostons iver att hitta dom rätta ingredienserna för att få tillräckligt bra secondary scoring.
För att få en framgångsrik tredjekedja behöver högerlänken i kedjan Craig Smith (32) göra en väldigt mycket bättre säsong nu än hans andra säsong sedan han signade i Boston. Det blev 36 poäng på 74 matcher men säsongen innan blev det 32 poäng på 54 matcher vilket är ett steg i fel riktning naturligtvis. Nu hoppas jag att han kan leverera bättre i ett lite nytt spelsystem med ny tränare och dessutom går han in på sista året på kontraktet värt 3,1 miljoner. Det brukar allt som oftast vara en väldigt bra motivator för en spelare som haft en lite tyngre period och helt plötsligt gör man en väldigt bra sådan istället, vilket är förhoppningen med Smith. Han har aldrig varit en poängspruta men har ändå nått över 50-poängsplatån två gånger i karriären. Man får dock alltid ett hårt och uppoffrande jobb av honom och han får anses vara mer av en grovjobbare som oftast gör sina mål i tumultet framför kassen snarare än via kontringar eller frukten av fint spel. Han borde dock försöka skjuta mer för han har ett bra skott och borde kunna nå upp till 30 mål på en säsong.
Jag tror att ett nyförvärv kommer att spela tillsammans med dom här när laget är helt friskt. Möjligheten finns ju dock till en "Tjecking Line" med Zacha, Krejci och Pastrnak vilket är lockande. Men jag tror som sagt att Pavel Zacha (25) kommer spendera mesta delen av sin tid till vänster i tredjekedjan där han kan få ett litet genombrott om allting klaffar som jag tänker mig i mitt huvud. Man hann att komma överens om ett kontrakt innan en skiljedomstol skulle avgöra det och man landade på ett år och 3,5 miljoner.
Nu är det tid för honom att bevisa varför Devils valde honom som nummer sex i draften 2015. Under sina sex år i ligan har han sakta men säkert förbättrat sig poängmässigt varje säsong, med betoning på sakta eller vad sägs om raden 24, 25, 25, 32, 35 och 36? Dock var det en tillbakagång under fjolåret då han gjorde 36 poäng på 70 matcher och året innan blev det 35 poäng på 50 matcher. Det är bara att hoppas att han tar ett kliv uppåt och börjar leverera enligt dom högt ställda förväntningarna sett till hur tidigt han valdes.
Fjärdekedjan kommer vi nog få se skiftningar i mest hela säsongen beroende på vilka som presterar. Men en sak lär vara bestående och det är att Tomas Nosek (30) kommer centra den under största delen av säsongen. Han är en väldigt pålitlig spelare som alltid gör jobbet och i och med det passar som handen i handsken för vad som förväntas av en spelare i en fjärdekedja i NHL. Går även han in på det sista året på det tvåårskontrakt han skrev inför förra säsongen värt 1,75 miljoner. Kommer göra mellan 10-20 poäng och förhoppningen är att han tillsammans med sina kedjekamrater ska kunna stänga ner motståndarna och vara en avlastning för dom mer offensiva spelarna man har i laguppställningen och lär ha en stor roll i numerärt underläge.
Till höger om honom lär Nick Foligno (34) spela. Allting har nog sagts om den käre Nick under förra säsongen. Förväntningarna var relativt höga ändå men oj vilken besvikelse han var under hela debutsäsongen i Bruins. Uträttade ingenting av värde, var inte jobbig att möta och producerade inte ens i närheten av det som man tänkte att han skulle kunna göra inför säsongen.
Han är helt fantastisk utanför planen och är verkligen en människa som höjer stämningen i ett lag men det är trots allt en prestationsbaserad sport dom utövar och där var han inte ens i närheten av vad en spelare som har en cap hit på 3,8 miljoner ska kunna leverera. Sista året nu och det får man hoppas motiverar honom tillräckligt mycket för att göra mer än dom futtiga två målen han stod för förra säsongen. Tyvärr skadade han laget mer än vad han hjälpte det och det måste förändras till denna säsongen annars ser jag gärna att någon annan får chansen istället.
Till vänster lär det bli Trent Frederic (24) som får starta säsongen. Han kom in som en frisk fläkt med sin orädda spelstil säsongen 18/19 men det var först förrförra och förra säsongen som han tagit en mer ordinarie plats i laget. Kommer för alltid minnas när han retade upp Tom Wilson så mycket så han slängde handskarna och matade slag mot en hånleende yngling. Det är så man vinner supportrars hjärtan på ett effektivt sätt. Sedan dess har det dock inte hänt så mycket i utvecklingen och nu finns det ett gäng som kommer kunna utmana och till och med gå förbi i hierarkin om inte Frederic hittar mer rätt. Han är en duglig spelare för fjärdekedjan men jag är rädd att det är taket för honom också. Men som med så mycket annat är det en nystart i Boston med ny tränare så det gäller att imponera på rätt sätt för den nya tränaren.
Utöver dom här tolv så finns det en svensk som imponerade rejält förra säsongen innan han skickades ner till AHL igen trots att han presterade bättre än en spelare som Foligno till exempel. Det är Oskar Steen (24) som i mina ögon förtjänade en plats i NHL med tanke på hur bra han ändå var under dom 20 matcher han fick göra. Där talar ju mitt Färjestadshjärta en del också men jag vet att det var många med mig som tyckte samma sak. Han blev också belönad med ett nytt envägskontrakt på två år värt 800000 som han nu går in på och det förbättrar ju möjligheterna att han ska få mer chanser att spela till sig en plats i jämförelse med om han haft ett tvåvägskontrakt. Chris Wagner har även han ett envägskontrakt men kommer att spela i AHL om inget oväntat händer. En veteran som man kan kalla upp om det blir skador och man vet vad man får av honom helt enkelt.
Dom mest spännande namnen som kan få chansen i övrigt är John Beecher, Fabian Lysell, Marc McLaughlin, Jack Studnicka och Jakub Lauko.
Tre styrkor:
Nya förutsättningar och kontraktssituationen
Med en ny tränare vid rodret så kan det innebära en nytändning för dom flesta och förhoppningsvis kommer alla dra åt samma håll och hitta rätt i det nya spelsättet man kommer att sätta igång med i samband med att säsongen drar igång om bara några dagar. Dessutom har man hela 9 av 14 forwards med utgående kontrakt vilket oftast betyder att en spelare gör en riktigt bra säsong inför vad som komma skall med antingen en förlängning i det befintliga laget eller för att visa framfötterna för ett annat lag som vill ta del av ens tjänster i fortsättningen.
Grundpelarna
Boston har några spelare som nästan garanterar att man kommer att ta sig till slutspel varje säsong och det är målvaktsparet som har fått ta över facklan från Tuukka Rask, det är McAvoy, Lindholm och Carlo på backsidan och det är Bergeron, Pastrnak, Marchand, Krejci och Hall på forwardssidan. Med sådana spelare på isen så har man det väl ställt jämfört med konkurrenterna i divisionen som man ska ha bakom sig i tabellen i kampen om slutspelsplatserna vilka är Buffalo, Montreal, Ottawa och Detroit. Det är en styrka att ha det så gott ställt i jämförelse med dom.
Ledarskapet
Det är få lag i NHL som har samma kaliber på sina ledande spelare som Boston. Patrice Bergeron är i mina och många andras ögon den bästa kaptenen man kan ha i världen. Han kommer inte tillåta att Boston blir ett förlorande lag så länge han finns med i bilden. Charlie McAvoy är en general på ett annat sätt, han visar på isen hela tiden vad det är som gäller när man representerar Boston. David Krejci betyder mer än vad man kan förstå som utomstående. David Pastrnak kommer mer och mer bli influerad av ledarna som finns och funnits i laget. Brad Marchand har gått från en renodlad retsticka till en elitspelare i ligan som dessutom kan vara en ledare i det här laget. Det är få förunnat att ha den här sortens spelare i sitt lag.
Tre svagheter:
Nya förutsättningar
Det går ju faktiskt att vända på det från en styrka till en svaghet. Det är alltid ett frågetecken när man får in något helt nytt. Bruce Cassidy tog över manteln från Claude Julien med den äran och gjorde att Boston var ett konkurrenskraftigt lag under alla sina sex säsonger i Boston. Nu är det dags för Jim Montgomery att föra facklan vidare och hitta ett vägvinnande spel även han. Innan man vet så kan man absolut sätta ett nytt ledarskap som en svaghet, speciellt med tanke på var man kommer ifrån under Cassidys år med framförallt framgångsrika grundserier.
Skadesituationen
Det är ju verkligen ingen perfekt inledning man kommer få med den bästa forwarden (Marchand) och den bästa backen (McAvoy) borta till i värsta fall mitten på december. Dessutom kommer man sakna Matt Grzelcyk till mitten av november i värsta fall. Så det är en faktor som kan avgöra mycket. Hur mycket kommer man ha tappat innan dom här spelarna är tillbaka? Kommer man hålla jämna steg med konkurrenterna för att sen accelerera när dom är tillbaka? Det blir en spännande resa med en hel del grus i maskineriet om det nya spelsättet inte fungerar som man vill och man inte får leverans av spelarna som kommer in som ersättning för dom skadade spelarna. Definitivt är det en sak att ta med i beräkningen som ingångsvärde inför säsongen.
Konkurrensen i divisionen
På förhand är det en väldigt tuff division vi spelar i. Florida, Toronto och Tampa Bay är en ganska given topp tre i mina ögon och bakom dom är det relativt öppet på förhand och det handlar bara om en eller två platser där bakom. Lagen som hamnade bakom Boston förra säsongen har definitivt förbättrat sig på pappret med både Ottawa och Detroit som tagit in ett gäng bra spelare som kommer göra dom bättre. Förra säsongen skiljde det otroligt mycket ner till Buffalo, Detroit och Ottawa som hamnade 32, 33 och 34 poäng bakom oss. Om man tar skräckscenariot att skadorna påverkar för mycket hos oss samtidigt som det inte riktigt fungerar med Montgomery och lagen bakom dessutom tar stora steg framåt så kan det där avståndet från förra säsongen snabbt bli någonting annat.
Preliminär laguppställning:
Brad Marchand - Patrice Bergeron - Jake DeBrusk
Taylor Hall - David Krejci - David Pastrnak
Pavel Zacha - Charlie Coyle - Craig Smith
Trent Frederic - Tomas Nosek - Nick Foligno
Hampus Lindholm - Charlie McAvoy
Matt Grzelcyk - Brandon Carlo
Mike Reilly - Derek Forbort
Jakub Zboril - Connor Clifton
Linus Ullmark
Jeremy Swayman
Säsongens poängkung: David Pastrnak
Med tanke på att Marchand kommer missa en stor del av säsongen så väljer jag "Pasta" här. Han kommer få alla möjligheter att lyckas med sin polare Krejci och Hall i samma kedja och kommer vara lika giftig som alltid från sin position till vänster i powerplay där det kommer smälla ett gäng gånger bakom målvakterna i vinter. Vi siktar på att han når 100-poängsplatån för första men inte sista gången i karriären.
Säsongens viktigaste spelare: Patrice Bergeron
Det går inte komma ifrån att Patrice är den absolut viktigaste spelaren i den här klubben. Hålet han kommer lämna efter sig när han lägger skridskorna på hyllan kommer vara omöjligt att fylla. Det gäller att bara njuta så mycket det går av honom innan dess helt enkelt så passa på rejält den här säsongen i varje match att kolla på honom lite extra hela tiden för man vet inte hur länge till det kommer att vara. Kommer leda laget både på och utanför isen på allra bästa sätt.
Säsongens unga spelare: Oskar Steen
Steen placeras in här efter hans lovande fjolår där han imponerade rejält. Faktum är att han är 24 år gammal men det finns inte så mycket unga spelare som är på väg att slå sig in i laget redan nu. Fabian Lysell skulle absolut kunna knacka på dörren men förmodligen kommer det dröja ett tag till innan han intar den stora scenen. Men Steen har möjligheten att slå sig in bland tolv forwards och ingen vore gladare än jag om det skulle hända. Vi håller tummarna här helt enkelt!
Säsongens doldis: Jakub Zboril
Det vore väldigt kul om tjecken kan slå sig in i laget i år igen med tanke på hur lovande det såg ut i början på förra säsongen innan skadan spolierade allting. Det vore bra både sett till lönetaket och till laget för Zboril är "bara" 25 år och har en lägre lön än hans största konkurrenter i Forbort och Reilly. Potentialen för att bli en ordinarie back på NHL-nivå finns där och förhoppningen är att han kan nå dit redan denna säsongen.
Säsongens besvikelse: Nick Foligno
Ett självklart val här tyvärr. Samtidigt är det i princip omöjligt att vara en större besvikelse än vad han var förra säsongen. Så det är ju det som är positivt att det kan egentligen bara bli bättre. Jag tycker om Nick som människa men han måste verkligen spela bättre för att inte bli säsongens besvikelse i år igen.
---
SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division:
1.
2.
3.
4. Boston Bruins
5. Detroit Red Wings
6. Ottawa Senators
7. Montreal Canadiens
8. Buffalo Sabres
NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
Erik HanssonErikhanzzon@hotmail.se@Hanzzzon2022-09-10 13:00:00
