SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 3. Chicago Blackhawks
Chicago har varit en stormakt i NHL. Hur länge håller det i sig?
Tre Stanley Cup-titlar på sju säsonger är inte bara otroligt imponerande under lönetakseran – det är dessutom det närmaste vi kommer en modern dynasti. Under Joel Quenneville har Chicago blivit en stormakt och ständig förhandsfavorit, men Blackhawks har också behövt offra spelare för att hålla sig under lönetaket.
Framgång föder framgång – men framgång skjuter också upp lönerna.
Genom åren har Stan Bowman & Co varit oerhört effektiva i att behålla laget slagkraftigt trots spelartapp. Namn som Dustin Byfuglien, Patrick Sharp, Andrew Ladd, Brian Campbell, Nick Leddy, Michael Frolik och Brandon Saad har alla tvingats lämna Blackhawks, men Chicagos core har hela tiden varit intakt.
Patrick Kane, Jonathan Toews, Marian Hossa, Duncan Keith och Brent Seabrook har varit med under alla tre Stanley Cup-segrarna, medan Blackhawks har haft en hög spelaromsättning på utfyllnadsspelarna – och ofta har kryddat laget med en äldre veteran på jakt efter en Stanley Cup-ring.
Den gångna säsongen spetsades laget till med Andrew Ladd, Dale Weise, Tomas Fleischmann och Christian Ehrhoff inför trade deadline, men det gav inte samma effekt som när Michal Handzus eller Kimmo Timonen anslöt 2013 respektive 2015.
Trots det fick Chicago offra spelare även den här sommaren. Den gångna säsongen gick Patrick Kane och Jonathan Toews in på sina första år på tioårskontrakten de signade 2014, vilket gjorde att Andrew Shaw fick flytta på sig när han skulle ha en löneförhöjning. 25-åringen skeppades helt enkelt till Montreal där han nästan fördubblade sin cap hit.
Men Blackhawks behövde även skaka loss Bryan Bickells kontrakt, med en cap hit på $4 miljoner. Det lyckades – men det blev kostsamt för Bowman. Han tvingades nämligen inkludera Teuvo Teräväinen i traden till Carolina.
När Chicago nu har säkrat upp sin core på dyra kontrakt börjar man märka en tydlig försvagning i djupet, vilket givetvis är en fullt logiskt utveckling – men kanske blir den också smärtsam för Blackhawks.
Den gångna säsongen gick inte lika smärtfri som tidigare och slutspelsäventyret tog slut redan i förstarundan, där St. Louis äntligen lyckades avancera förbi förstarundan. Men Blackhawks gav ett tufft motstånd. Vid underläge med 1-3 kom man tillbaka till 3-3 och skakade Blues, men i Game 7 fick man så småningom ge sig.
Nu märker vi av en tydlig försämring i Chicagos bottom-6. Djupet är inte lika imponerande som tidigare samtidigt som andra lag i Central Division ser allt mer spännande ut. Chicago kommer så klart alltjämt att vara en stor utmanare, men det skulle inte heller förvåna om vägen till slutspel blir lite mer problematisk.
Målvakter:
I Chicagos mål hittar vi Corey Crawford. 31-åringen är mitt inne på ett välbetalt sexårskontrakt och har vaktat Blackhawks mål under de två senaste Stanley Cup-titlarna. Han placerar sig strax bakom toppen när vi kikar på målvakter med bäst räddningsprocent i 5-mot-5-spelet, med minst 2000 minuter, och i Crawford har Chicago en pålitlig sista utpost.
Bakom Crawford har Scott Darling gjort stora – i dubbel bemärkelse – avtryck. Den väldige 27-åringen spelade i ECHL så sent som 13/14, men har varit en väldigt duktig backup för Chicago sedan han fick chansen. Under 14/15 hade han exempelvis en bättre räddningsprocent i 5-mot-5-spelet än Crawford och Darling har den så attraktiva styrkan att kunna gå in och stjäla en match här och där samtidigt som han håller en jämn nivå i övrigt.
Bakom Crawford och Darling ser det tunnare ut, men i Rockford Icehogs hittar vi bland annat Lars Johansson, SM-guldvinnare med Frölunda förra säsongen.
Backar:
I försvaret kretsar det mesta kring Duncan Keith. Även om han passerade 30-årsstrecket för några år sedan så håller han fortfarande en hög nivå och lär fortsätta göra så de närmsta åren. Keith brukar landa kring 40-talet poäng och sätter stora avtryck i slutspelet. Med honom som sin förstaback står Chicago väl rustade, även om kontraktet – som sträcker sig till 2023 – givetvis är mindre gynnsamt på sikt.
På tal om gynnsamma kontrakt så går nu Brent Seabrook in på det första året på sitt åttaårskontrakt. 31-åringen har varit instrumental under Chicagos storhetstid, men att krita upp honom på ett långtidskontrakt med en cap hit på drygt $6,8 miljoner kommer nog inte anses vara Stan Bowmans smartaste beslut. Han börjar redan bli till åren, har en slitsam spelstil och var Blackhawks sämsta possession-back den gångna säsongen. 50-talet poäng kompenserar för mycket, men Seabrook är ett orosmoln inför framtiden.
Även Niklas Hjalmarsson har varit mot om alla tre Stanley Cup-segrar och svensken är fortfarande en väldigt duktig tvåvägsback. Defensiven står ut, men Hjalmarsson är även en fullt kompetent passningsspelare och skridskoåkare. Bakom de mer namnkunniga medspelarna är Hjalmarsson ett viktigt inslag i Blackhawks.
I Brian Campbell kan Chicago mycket väl ha gjort ett fynd. 37-åringen må vara gammal, men han har åldrats på ett bra sätt och är fortfarande en väldigt effektiv försvarare. Han har bra possession-siffror, kommer upp i en god poängskörd och var väldigt viktig för Aaron Ekblads utveckling i Florida. För $1,5 miljoner, plus bonusar, har Chicago gjort en finfin värvning.
Chicagos topp-4 imponerar, men – precis som vanligt de senaste åren – finns det lite frågetecken kring tredjeparet. Trevor van Riemsdyk har gått och blivit ett bra alternativ, men är lite för ensam. Michal Rozsival är gammal och stabbig, medan såväl Erik Gustafsson som Viktor Svedberg har mer att bevisa. Kanske kan Michal Kempny bli ett vettigt alternativ efter en stark säsong i Europa.
På prospect-sidan är Ville Pokka högintressant, men man kan också undra varför finländaren inte redan har fått chansen under två fina AHL-säsonger.
Forwards:
Det är framför allt på forwardssidan som man märker av lönetaksproblematiken i Chicago. Det en gång så fantastiskt fina djupet har över tid utarmats, vilket blev än tydligare efter sommarens förluster.
Toppspelarna håller däremot fortfarande en bra nivå. Patrick Kane är en suspekt person, men en enastående hockeyspelare och plockade hem poängligan i överlägsen stil. Vid 27 års ålder har han redan åstadkommit väldigt mycket – och allt tyder på att han har flera finfina år kvar också. Hans 46 mål, 60 assist och 106 poäng var karriärsbästa och Kane inledde det nya monsterkontraktet på bästa sätt.
Kane var huvudpersonen i en av ligans bästa kedjor. Rookiesensationen Artemi Panarin huserade på vänsterkanten medan den pålitliga tvåvägscentern Artem Anisimov säkrade upp mellan duon. Panarin kom nästan upp i point-per-game och trots en poängstark kedjekamrat så red han inte med på massa gratispoäng. Anisimov var inte lika framträdande i sin produktion, men hade en viktig roll mellan sina wingers.
Andrakedjan är alltjämt en stark sådan, men både Jonathan Toews och Marian Hossa börjar gå nedåt. Toews produktion var den sämsta på några år och han har aldrig gjort så få 5-mot-5-poäng sedan sin rookiesäsong. Hans P/60 har gått stadigt nedåt och var den sämsta noteringen under karriären. Även hans possession-siffror har sjunkit anmärkningsvärt.
Det är inte rader man vill se efter det första året på ett åttaårskontrakt värt $10,5 miljoner per säsong.
Hossa har blivit gammal på riktigt, vilket också börjat synas. Vid 37 års ålder är han inte riktigt vad han en gång var, men slovaken är fortfarande effektiv. Poängskörden sköt i botten den gångna säsongen men han var trots allt Chicagos bästa possession-forward.
Till vänster om den duon är det inte alls omöjligt att Richard Panik återfinns. 25-åringen var lovande för några år sedan, men utvecklades aldrig till något speciellt. Om han skulle härja i topp-6 – vilket vissa spekulationer hävdar – vore det ett svaghetstecken.
Ett annat intressant alternativ är Nick Schmaltz, en av få prospects av värde i Chicagos organisation. 20-åringen ansluter nu från NCCA och respekterade University of North Dakota. Han gör sig bäst som center eller right winger, men har en potential som gör att man kanske borde testa honom med sina bästa spelare. Ryan Hartman är en annan prospect som bör få chansen i NHL nu. Högerforwarden har gjort två bra säsonger i AHL nu och skulle vara intressant att se.
Det är nu dags för Marcus Krüger att ta en större roll – och försöka göra något vettigt av den. Efter att ha etablerat sig som en av ligans mest effektiva fjärdecentrar får han nu betalt för att vara något mer. Klarar 25-åringen av att ta det steget? Med tanke på osäkerheten kring Blackhawks bottom-6 är det nog ett måste. Andrew Desjardins är likt Krüger en klart kompetent spelare för bottom-6, men även han bör kanske behöva ta ett litet steg till.
Jordin Tootto är det enda nyförvärvet av värde bland forwardsbesättningen och 33-åringen, som fick fart på sin karriär i New Jersey, kommer slänga handskarna här och där.
Hur Chicago väljer att formera sin bottom-6 avgörs under training camp, men spelare som Tanner Kero, Vincent Hinostroza, Dennis Rasmussen och Brandon Mashinter bör alla kunna utmana om en plats.
---
Nyckelspelare:
Patrick Kane, Duncan Keith, Jonathan Toews
Nyförvärv:
Michal Kempny – från Avangard Omsk – free agent
Brian Campbell – från Florida Panthers – free agent
Jordin Tootoo – från New Jersey Devils – free agent
Förluster:
Teuvo Teräväinen – till Carolina Hurricanes – trade
Bryan Bickell – till Carolina Hurricanes – trade
Andrew Shaw – till Montreal Canadiens – trade
Andrew Ladd – till New York Islanders – free agent
Dale Weise – till Philadelphia Flyers – free agent
David Rundblad – till ZSC Lions – utköpt
Tomas Fleischmann – ny klubb ej klar – free agent
Christian Ehrhoff – ny klubb ej klar – free agent
Svenskar:
Erik Gustafsson, Niklas Hjalmarsson, Viktor Svedberg, Marcus Krüger, Dennis Rasmussen
Coach:
Joel Quenneville
Preliminär laguppställning:
Artemi Panarin – Artem Anisimov – Patrick Kane
Richard Panik – Jonathan Toews – Marian Hossa
Andrew Desjardins – Marcus Krüger – Ryan Hartman
Dennis Rasmussen – Nick Schmaltz – Jordin Tootoo
Duncan Keith – Niklas Hjalmarsson
Brian Campbell – Brent Seabrook
Michal Kempny – Trevor van Riemsdyk
Corey Crawford (Scott Darling)
Andra notabla spelare: Erik Gustafsson, Ville Pokka, Michal Rozsival, Viktor Svedberg, Vincent Hinostroza, Tanner Kero, Brandon Mashinter
---
Bästa nyförvärvet: Brian Campbell
Det finns ingen vidare konkurrens i den här kategorin, men Brian Campbell har alla möjligheter för att bli en alldeles utmärkt värvning. Han må vara gammal, men är fortfarande väldigt effektiv och spetsar till Chicagos backbesättning.
Värsta förlusten: Teuvo Teräväinen
Chicago tvingades offra Teuvo Teräväinen för att bli av med Bryan Bickell och underlätta lönetakssituationen. Finländaren har inte lyft som man trodde att han skulle göra när han slog igenom, men talangen är obestridbar.
Årets poängkung: Patrick Kane
Överlägsen poängligavinnare och allt talar för att Patrick Kane tar hem den interna poängligan ännu en gång.
Årets nykomling: Michal Kempny
Det blir alltid intressant när duktiga spelare från KHL kliver in i NHL. Kanske får vi en försmak av vad Michal Kempny klarar av under World Cup.
Årets genombrott: Nick Schmaltz
Förhoppningsvis väljer Chicago att satsa på Nick Schmaltz, och vill det sig väl blir succén omedelbar.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3. Chicago Blackhawks
4. St. Louis Blues
5. Winnipeg Jets
6. Minnesota Wild
7. Colorado Avalanche
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
