SvenskaFans rankar NHL - Central Division: 7. Chicago Blackhawks
Om 2010-talet var dynastins årtionde för Hawks så kommer 20-talet främst förknippas med den smärtsamma renoveringen av organisationen.
För ungefär ett år sen klev Chicago Blackhawks in i säsongen med uttalade ambitioner att nå slutspelet. GM Stan Bowman hade försett huvudtränare Jeremy Colliton med en ny förstemålvakt i Marc-André Fleury, en tilltänkt försvarsgeneral i Seth Jones samt tagit en chansning på att Tyler Johnson skulle återfinna sin storform i den vindpinade staden. Samtidigt hoppades man att lagkapten Jonathan Toews skulle vara som pånyttfödd efter ett års paus från hockeyn och att talangen Kirby Dach äntligen skulle blomma ut efter några halvdana säsonger.
Några månader senare hade Bowmans lagbygge imploderat fullständigt samtidigt som Hawks genomgick ett moraliskt stålbad då det avslöjades att man tystat ner sexuella övergrepp inom organisationen ett drygt årtionde tidigare. Med de tre cuperna på sex år för evigt nedsolkade av dåvarande ledningens förkastliga icke-hanterande av Kyle Beach-skandalen tog organisationen det enda rimliga beslutet man kunde göra och klippte banden med Stan Bowman och bestämde sig, några år för sent, för att överge drömmen på en sista cuputmaning framburna av Patrick Kane och Jonathan Toews.
När säsongen summerades hade Blackhawks haltat sig fram till ligans sjätte sämsta resultatrad (68 poäng) och skickat Fleury till Wild samt Hagel till Tampa, men det var under draften 2022 som den nye GMn Kyle Davidson verkligen stakade ut organisationens nya riktning. Då man ånyo saknade ett eget förstaval i draften - en sista gåva från Stan Bowman till…. well, Columbus - så tog man det impopulära beslutet att trejda Alex DeBrincat till Ottawa för möjligheten att kunna välja Kevin Korchinski som sjunde spelare totalt.
Davidson fortsatte sedan på den inslagna vägen och gav upp på projektet Kirby Dach (#3 i draften 2019) samtidigt som man plockade in Petr Mrazek(s lön) för att säkra sammanlagt tre val i draftens förstarunda. Några veckor senare valde man dessutom att låta både Dominik Kubalik och Dylan Strome lämna för den öppna marknaden. Dynastiåren var därmed officiellt över och Chicago vände nu blad för att påbörja det smärtsamma projektet att bygga upp organisationens rykte både på och utanför isen.
Som sin förste (permanenta) huvudtränare valde Davidson att anställa Luke Richardson som tidigare varit assisterande i Ottawa, Rangers och Montréal. Richardson har även varit huvudtränare på AHL-nivå samt arbetat för Hockey Canada. De tidiga rapporterna från campen säger att Richardson premierar en nord-sydhockey där pucken ska flyttas snabbt och det faller nu på Richardsons axlar att balansera mellan att bygga ett konkurrenskraftigt lag på sikt samtidigt som man är tillräckligt dåliga för att säkra en VIP-biljett till Connor Bedard-lotteriet i sommar.
———
Målvakter:
Chicago kommer att falla så lågt som Petr Mrázek tillåter. Den 30-åriga tjecken kommer närmast från en direkt usel säsong i Toronto där han, vid sidan av sina allt mer frekventa skador, spelade 20 matcher och levererade .888 Sv% samt en GSAE på -12,9. Mrázek var helt enkelt så dålig så att Leafs kände sig nödgade att betala för att bli med hans kontrakt redan efter en säsong. Det bör dock sägas att Mrázek visat sig vara en habil NHL-målvakt förr, och att det även finns en viss höjd när det klaffar för tjecken. Hawks hoppas nog att Mrazek ska tillåta laget att vara konkurrenskraftiga med sitt målvaktsspel, men att det gärna får sluta med förlust i slutändan.
Bakom Mrázek är det skralt. I skrivande stund förväntas veteranen Alex Stalock få rollen som backup och även om det värmer att Stalock hittat tillbaka till NHL efter sina hälsoproblem så pratar vi trots allt om en målvakt som vid 35 års ålder står noterad för sammanlagt 153 NHL-matcher, men bara en de senaste två säsongerna.
Skulle Mrázek och/eller Stalock saknas verkar svensken Arvid Söderblom ha innerspåret som tredjemålvakt. 23-åringen fick testa på NHL-spel redan förra säsongen till halvdana recensioner (tre matcher, .863 Sv%) men var desto vassare i AHL där han också förväntas spendera säsongen. På sikt hoppas man mycket på Drew Commesso som går in i sin tredje säsong för Boston University. Amerikanen var med i OS-laget i Peking men är knappast tilltänkt för NHL-spel redan under 2022-23.
Backar:
Seth Jones har på senare år blivit en riktig vattendelare i hockeyvärlden. Hans anhängare ser en etablerad förstaback med hög uppsida som är god för uppemot 50 poäng och ett bra tvåvägsspel, medan hans kritiker ser en medioker förstaback som avlönas som en elitback trots tydliga brister i framförallt det defensiva spelet. Sanningen ligger, som oftast, någonstans i mitten av de två narrativen. Jones är onekligen en av Blackhawks bästa spelare och tveklöst lagets bästa back, men samtidigt är han inte en spelare som ensam höjer lagets nivå till respektabla nivåer.
Oavsett vart man landar i diskussionen kring Jones som spelare är nog alla rörande överens om att han säkerligen ångrar att han skrev på ett åttaårskontrakt efter trejden från Columbus. Det skulle inte förvåna undertecknad om det trots det långa och dyra kontraktet kommer florera en hel del trejdrykten kring Jones under säsongen.
Näst på lönelistan bland backarna hittar vi veteranen Connor Murphy som på senare år faktiskt varit en habil topp 4-back för Hawks. Jämför man amerikanens siffror med lagkamraternas är han en av få spelare som har positiv inverkan på spelet. Tyvärr säger detta mer om Chicagos förfall än om Murphys storhet och även om han inte är ett problem för Hawks så är han knappast heller en del av lösningen på sikt. På grund av hans kontraktsstatus så kan vi nog räkna med att han förblir en byggsten framöver då det rimligtvis inte finns ett särskilt stort intresse för hans tjänster runtom ligan.
En annan veteran som placeras i samma fack som Murphy är Jake McCabe. Den hårdföre veteranen har haft problem med skador sedan han skrev på för Blackhawks och inleder därmed årets säsong vid sidlinjen. I vilket skick McCabe kommer vara när han återvänder är svårt att sia om, men spelare runt 30-strecket med ett bagage av knä- och ryggskador brukar sällan flyga särskilt högt.
Efter de tre “toppnamnen” är det svårt att med säkerhet peka ut vilka backar som kommer skrinna ut till premiären, men en veteran som plockades in under sommaren är Jack Johnson. Den nyblivne Stanley Cup-mästaren går in på år 16 av sin NHL-karriär och i ärlighetens namn är det närmast chockerande att han fortfarande ses som en NHL-spelare. För att uttrycka sig milt så backar Johnsons siffror inte riktigt upp den tesen, men lyckas man skrapa ihop 74 grundseriematcher för Stanley Cup-mästaren får man väl anses ha åtminstone ‘intangibles’ så det räcker och blir över.
Blackhaws använde sig av inte mindre än 14 backar under säsongen 2021-22 så vilka som fyller ut rostern kommer avgöras under försäsongen. Men att Seths lillebror Caleb Jones tar en tröja känns trots allt ganska sannolikt. Även Riley Stillman noterades för över 50 matcher och bör därmed ha goda chanser att slå sig in i laget även den här säsongen.
Desto mer intressant blir det att se vem, eller vilka, av Alex Vlasic, Alec Regula, Ian Mitchell (skadad under försäsongen) och Jakub Galvas som tar det slutliga klivet och blir NHL-spelare på heltid. Alla har, i olika grad, testat på hetluften förut och då alla är 23 år eller yngre är det inom den här gruppen man får hoppas hitta framtida byggstenar för nästa generation av Chicago Blackhawks. Bäst chanser på förhand bör Vlasic och Galvas ha då båda imponerade under sina gästspel 2021-22.
Kyle Davidsons första draftval som GM var som bekant Kevin Korchinski, och med tanke på att man gav upp Alex DeBrincat för möjligheten att välja den unge kanadensaren så är förväntningarna skyhöga. På sikt ser man den offensivt begåvade försvararen som lagets förstaback men den här säsongen kommer Korchinski rimligen spendera i Seattle Thunderbirds (WHL). Andra framtidsnamn inkluderar Ethan Del Mastro och Sam Rinzel så återväxten - åtminstone kvantitativt - är god.
Forwards:
Chicago Blackhawks anno 2022-23 har exakt en elitspelare. Patrick Kane må fylla 34 i november men är fortsatt en av ligans bästa offensiva spelare. Kane stod för hela 92 poäng förra säsongen och precis allt tyder på att han även fortsatt kommer bära lagets offensiv på sina axlar. Kane har blivit av med båda sina vapendragare från de senaste säsongerna i DeBrincat och Strome men kommer rimligtvis prestera ändå.
Det bör dock sägas att man kan utläsa en nedåtgående trend kring att Kane gör allt färre poäng i 5 mot 5-spelet men trots detta så talar det mesta för att Kane kommer vara lagets bästa spelare även i år. Den stora frågan är snarare huruvida han faktiskt avslutar säsongen som en Blackhawk eller inte. Kane går in på sista året av sitt kontrakt och även om han sägs vara sugen på att befästa sin plats i klubbens historieböcker så är det svårt att se Kane vara en del av lagets rebuild.
Kane med fem assist mot Anaheim
En annan ikon med utgående kontrakt är lagets kapten Jonathan Toews. Till skillnad från Kane så har Toews tydligt gått ner sig de senaste åren men centern är trots allt fortfarande en spelare som tillför värde på isen. Kaptenen är inte värd sin cap hit på $10.5M längre men konstigare saker har hänt än att en trefaldig cupvinnare med ‘intangibles’ trejdas kring deadline om man säger så. Precis som för Kane så kommer Toews tvingas besvara frågor om sin framtid hela säsongen och även i Toews fall är det svårt att se honom förbli en Blackhawk förbi den här säsongen. Kane och Toews är de enda bestående hörnstenarna från dynastiåren och Chicago gör bäst i att passa på och njuta av duon medan man fortfarande har möjlighet.
Två spelare som hämtats in på identiska kontrakt (1 x $3M) är antagonisten Max Domi och speedkulan Andreas Athanasiou. Båda är intressanta restoreringsprojekt med några fina säsonger på meritlistan, om än med betydligt fler mediokra säsonger än bra diton på senare tid. Här känns planen självklar: tvångsmata båda med istid, en plats powerplay och byten jämte Patrick Kane för att dopa deras marknadsvärde lagom till trade deadline.
Under campen har framförallt Domi varit fastlimmad vid höften på Kane och där verkar tredjehjulet i skrivande stund vara Taylor Raddish som var en del av Hagel-trejden i fjol. Den 24-åriga kanadensaren visade därefter tillräcklig uppsida för att nu eventuellt belönas med att dela isen med Kane. Här finns det med andra ord möjligheter för ett litet genombrott.
Colin Blackwell är ännu ett nytt ansikte, och till skillnad från Domi och Athanasiou så har han ett tvåårskontrakt vilket tyder på att han ingår även i de något mer långsiktiga planerna, och han har spenderat campen i en kedja med Toews och Tyler Johnson. Den sistnämnde brukade vara en mycket bra andracenter i Tampa men det var några år sedan nu. I fjol stod Johnson för likbleka sju poäng på 26 matcher och nu hoppas Blackhawks att han ska hitta tillbaka till någon form av respektabel produktion.
Luke Richardson har, tacksamt nog, varit ganska entydig hittills under campen och i dagsläget verkar tredjekedjan ledas av Philipp Kurashev. Den alltjämt 22-åriga schweizaren är förmodligen ingen framtida storspelare men i ett rebuildande lag bör de yngre spelarna premieras då det åtminstone finns en möjlighet att de tar ett kliv, så även i Kurashevs fall. Han flankeras av Jujhar Khaira som fick senaste säsongen spolierad av skador och Mackenzie Entwistle som är en typiskt rivig energispelare utan någon större slutprodukt.
Andra spelare som har goda möjligheter att spela NHL-matcher inkluderar Sam Lafferty, Boris Katchouk och Reese Johnson. Ovanstående är alla typiska ‘tweeners’ där uppsidan är relativt begränsad men där antingen energin eller fysiken är desto mer imponerande. Det är inte svårt att se tanken kring lagets bottom 6, man ska helt enkelt vara väldigt jobbiga att möta.
Ett betydligt mer spännande namn att följa är Lukas Reichel. Tysken stod för en mycket lovande första säsong i Nordamerika där han snittade strax över en poäng per match för Rockford i AHL. Hans audition i NHL gick sämre med endast en poäng på 11 matcher men med tanke på hur grå hans konkurrens är så bör det finnas goda möjligheter för Reichel att slå sig in i laget redan till premiären.
Frågan är om man som organisation anser att Reichel gynnas mer av att spela en ledande roll i AHL än som komplementspelare i NHL. Lösningen bör kunna bli att Reichel ges chansen att spela högt upp i hierarkin även i Hawks, då bristen på spelare med hög uppsida som bekant är markant.
I systemet hittar vi framförallt Frank Nazar som man offrade Kirby Dach för att kunna välja i draften i somras. Nazar är en typisk modern center som kompenserar för det han saknar i storlek med snabbhet och det finns dem som håller honom som en större talang än Kevin Korchinski. Andra som förtjänar ett omnämnande är Ryan Greene, ännu en spelare från draftklassen 2022, och Colton Dach som likt sin bror är en storvuxen center med både spännande verktyg och tydliga brister, men som olikt sin bror inte valdes topp 3 i draften.
———
Tre styrkor:
Patrick Kane
En av ligans mest sevärda spelare gör förmodligen sin sista säsong i Chicago. Förvänta er show av hög klass.
Tålamodet
Blackhawks har varit tydliga med att man gått in i en rebuild och bytt ut både GM, huvudtränare och flera andra tunga poster (om än av andra skäl än sportsliga i de flesta fall). Det har gett organisationen välbehövlig arbetsro inför vad som lovar att bli en tuff säsong på isen.
Hungern
Många spelare i Blackhawks spelar för sin egen heder den här säsongen. Kane vill avsluta snyggt, Toews vill bevisa tvivlarna att han visst kan tillföra något till en contender, Seth Jones vill leva upp till sitt kontrakt och Domi med flera vill visa att man är värda de större och längre kontrakten igen. Resten av laget spelar för större roller i ligan eller för att etablera sig i densamma. Hawks kommer sakna mycket den här säsongen, men motivation bör inte saknas.
Tre svagheter:
Spetsen
Kanske motsägelsefullt med tanke på motiveringen ovan, men i ärlighetens namn innehåller truppen endast en spelare som tillhör toppskiktet på sin position. NHL är en jämn liga och det är elitspelarna som vinner matcher, och där står sig Chicago slätt. Som tur är ju målet som bekant att förlora fler matcher än man vinner, och det med råge.
Målvakterna
Petr Mrázek är en habil NHL-målvakt men som gör sig bäst i ett tandem. När han varit tilltänkt etta har han antingen fallerat eller gått sönder, och när ens backup heter Alex Stalock och har gjort en NHL-match på två år så är det skäl för oro. Om man nu hade tänkt sig vinna matcher då.
Målskyttet
Vem ska göra målen i Blackhawks? Patrick Kane gör mycket poäng men är en utpräglad playmaker och Toews har aldrig haft målskytte som sitt signum och har det definitivt inte 2022. Athanasiou gjorde 30 mål 2018-19 men har gjort 32 mål sedan dess. Hawks kommer ha svårt att näta helt enkelt.
Preliminär laguppställning:
Taylor Raddish - Max Domi - Patrick Kane
Andreas Athanasiou - Jonathan Toews - Tyler Johnson
Philipp Kurashev - Colin Blackwell - Mackenzie Entwistle
Boris Katchouk - Jujhar Khaira - Sam Lafferty
(Lukas Reichel, Reese Johnson, Mike Hardman)
Alex Vlasic - Seth Jones
Caleb Jones - Connor Murphy
Jack Johnson - Alec Regula
(Jake McCabe (IR), Riley Stillman)
Petr Mrázek
(Alex Stalock)
Säsongens poängkung: Patrick Kane
Det känns närmast överflödigt att motivera varför Kane kommer göra flest poäng i Hawks. Så länge Kane spelar för Hawks fram till deadline så vinner han den interna poängligan.
Säsongens viktigaste spelare: Petr Mrázek
Målvakten är i stort sett alltid den enskilt viktigaste spelaren i ett lag. Mrázek har ett otacksamt uppdrag framför sig då det är viktigt för lagets självförtroende att han håller laget flytande, samtidigt som ledningen nog hoppas att han inte är för bra.
Säsongens unga spelare: Lukas Reichel
Då Stan Bowman vägrade att omfamna en rebuild alldeles för länge så är framtidens (tilltänkta) stjärnor fortfarande några år bort. Reichel är en av få unga spelare som verkar vara redo redan till årets säsong. Tar han en plats i laget så vinner han därmed nästan per automatik, även om Alex Vlasic kan utmana.
Säsongens doldis: Sam Lafferty
Lafferty är egentligen inget speciellt men han verkar hållas högt av Richardson som talat sig varm om en möjlig energikedja bestående av Lafferty, Athanasiou och Blackwell att matcha mot lag som Oilers och Avs toppkedjor. Detta lovar gott för Laffertys chanser att etablera sig på riktigt och bli en publikfavorit.
Säsongens besvikelse: Max Domi
Senast Max Domi spelade “för” Luke Richardson var han en center god för 72 poäng. Det är i alla fall vad man valt att lyfta fram hittills under försäsongen. Att Domi sen dess inte varit i närheten att tangera den säsongen - inklusive året därpå i Habs - glöms gärna bort. När Domi trejdas för ett tredjeval på nytt vid deadline kommer därför en del supportrar bli besvikna. Tyler Johnson utmanar, men förväntningarna på honom är betydligt lägre.
———
SvenskaFans rankar NHL – Central Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Chicago Blackhawks
8. Arizona Coyotes
NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
BM@betygskonsulten2022-10-01 13:00:00
