Hawks tar kliv framåt efter sina förehavanden på FA
2024-07-03 11:47:35 - Henrik Jitelius Järnbrand
2024-07-03 11:47:35 - Henrik Jitelius Järnbrand
2024-06-24 10:51:00 - Henrik Jitelius Järnbrand
2023-10-19 10:31:00 - Henrik Jitelius Järnbrand
2023-09-26 12:13:58 - Henrik Jitelius Järnbrand
2023-09-26 11:55:00 - Henrik Jitelius Järnbrand
2023-08-11 11:32:31 - Henrik Jitelius Järnbrand
2023-07-28 23:21:00 - Henrik Jitelius Järnbrand
2023-07-23 23:26:00 - Henrik Jitelius Järnbrand
2023-07-06 09:36:00 - Henrik Jitelius Järnbrand
Om 2010-talet var dynastins årtionde för Hawks så kommer 20-talet främst förknippas med den smärtsamma renoveringen av organisationen.
För ungefär ett år sen klev Chicago Blackhawks in i säsongen med uttalade ambitioner att nå slutspelet. GM Stan Bowman hade försett huvudtränare Jeremy Colliton med en ny förstemålvakt i Marc-André Fleury, en tilltänkt försvarsgeneral i Seth Jones samt tagit en chansning på att Tyler Johnson skulle återfinna sin storform i den vindpinade staden. Samtidigt hoppades man att lagkapten Jonathan Toews skulle vara som pånyttfödd efter ett års paus från hockeyn och att talangen Kirby Dach äntligen skulle blomma ut efter några halvdana säsonger.
Några månader senare hade Bowmans lagbygge imploderat fullständigt samtidigt som Hawks genomgick ett moraliskt stålbad då det avslöjades att man tystat ner sexuella övergrepp inom organisationen ett drygt årtionde tidigare. Med de tre cuperna på sex år för evigt nedsolkade av dåvarande ledningens förkastliga icke-hanterande av Kyle Beach-skandalen tog organisationen det enda rimliga beslutet man kunde göra och klippte banden med Stan Bowman och bestämde sig, några år för sent, för att överge drömmen på en sista cuputmaning framburna av Patrick Kane och Jonathan Toews.
När säsongen summerades hade Blackhawks haltat sig fram till ligans sjätte sämsta resultatrad (68 poäng) och skickat Fleury till Wild samt Hagel till Tampa, men det var under draften 2022 som den nye GMn Kyle Davidson verkligen stakade ut organisationens nya riktning. Då man ånyo saknade ett eget förstaval i draften - en sista gåva från Stan Bowman till…. well, Columbus - så tog man det impopulära beslutet att trejda Alex DeBrincat till Ottawa för möjligheten att kunna välja Kevin Korchinski som sjunde spelare totalt.
Davidson fortsatte sedan på den inslagna vägen och gav upp på projektet Kirby Dach (#3 i draften 2019) samtidigt som man plockade in Petr Mrazek(s lön) för att säkra sammanlagt tre val i draftens förstarunda. Några veckor senare valde man dessutom att låta både Dominik Kubalik och Dylan Strome lämna för den öppna marknaden. Dynastiåren var därmed officiellt över och Chicago vände nu blad för att påbörja det smärtsamma projektet att bygga upp organisationens rykte både på och utanför isen.
Som sin förste (permanenta) huvudtränare valde Davidson att anställa Luke Richardson som tidigare varit assisterande i Ottawa, Rangers och Montréal. Richardson har även varit huvudtränare på AHL-nivå samt arbetat för Hockey Canada. De tidiga rapporterna från campen säger att Richardson premierar en nord-sydhockey där pucken ska flyttas snabbt och det faller nu på Richardsons axlar att balansera mellan att bygga ett konkurrenskraftigt lag på sikt samtidigt som man är tillräckligt dåliga för att säkra en VIP-biljett till Connor Bedard-lotteriet i sommar.