SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 1. San José Sharks
Trots att det slutade på snöpligast möjliga sätt, innebar 2015-16 ett jättekliv framåt för San José Sharks. Det var få som trodde att ett ålderstiget lag, som dessutom hade en fiaskosäsong 14/15 bakom sig, skulle ta sig enda fram till sin första Stanley Cup-final någonsin. Nu är frågan; orkar hajarna ladda om och upprepa bedriften under 2016-17?
Som Sharks-anhängare har man med åren lärt sig att tygla sina förväntningar - inte minst när det nalkas slutspel. Det kan verka tröttsamt, men eftersom scenariot upprepat sig gång efter annan, har det känts berättigat när det gäller just San José. Under fjolåret slog laget för omväxlings skull ur underläge och med facit i hand tycks det ha passat spelarna mycket bättre.
Grundserien inleddes visserligen rätt mediokert. Särskilt hemma i Shark Tank hackade spelet betänkligt, men eftersom inget av de 7 lagen i Pacific Division övertygade, fanns slutspelsplatserna ständigt inom räckhåll. San José kom att varva upp ordentligt först runt jul och nyår. Efter en hård strid med rivalerna Anaheim och Los Angeles in på vårkanten fick man dock nöja sig med en tredjeplats i Pacific Division. Det innebar i sin tur att man skulle stöta på sitt verkliga boogie team LA Kings redan i förstarundan.
När Jake Muzzin nätade från en position nedanför rödlinjen ett par minuter in i game 1 var det nog många som tänkte oh, here the f we go again. Men den här gången var San José-spelarna fast beslutna om att visa att andra ordningar rådde. Los Angeles skulle så småningom besegras med klara 4-1, Nashville slogs ut i sjunde och avgörande nästa runda, och efter att också St. Louis fått ge sig, de i game 6, stod det klart att San José var bäst i väst 15/16.
Väl framme i finalen visade sig Pittsburgh vara alldeles för bra. De vann helt rättvist i en serie matcher som kunde varit över mycket snabbare än de i själva verket var. Samtidigt; OM San José hade fått till det hemma i game 6 och tvingat fram ett avgörande i sju, så HADE det kanske slutat annorlunda. Men det är att sukta alldeles i onödan förstås. Grattis Penguins, således!
Till 2016-17 är det mesta sig likt i Sharks. Man har ju knappt ändrat något ens när det gick trögt, så varför göra det nu? Peter DeBoer är förstås kvar i båset efter sitt framgångsrika förstaår. Samtliga nyckelspelare är kvar också dem och chanserna att gå långt igen bör vara goda. Hajarna kommer dock inte ha råd med att starta lika trögt som man gjorde förra säsongen. Arizona, Calgary och inte minst Edmonton utgör alla ett större hot än på länge, och även om paradigmskiftet lär dröja ett tag till, kan inget lag i Pacific känna sig helt säkra på en slutspelsplats. Det faktumet blir allt tydligare när uppstickarna sitter på en Connor McDavid, en Johnny Gaudreau eller en Max Domi. Vancouver känns till skillnad från tidigare nämnda trio för svaga för att kunna utmana, men man har i alla fall stoppat blödningen som Jim Benning & co själva orsakat.
San Josés två verkliga klubbikoner Patrick Marleau och Joe Thornton går båda in på sitt sista kontraktsår. Beroende på utgången av säsongen kan den mycket väl innebära slutet på en era i klubbens historia.
Training Camp är över, ett par träningsmatcher har spelats, och det finns en handfull spelare som på allvar knackar på dörren för att ta en ordinarie plats i NHL. Mycket talar för att samtliga prospects på backsidan inleder året i AHL eller i juniorligorna, men att någon forward kan slå sig in i laget direkt. Jag hade gärna sett att man skickat iväg Tommy Wingels. Det skulle öppna upp för någon av de yngre spelarna och frigöra $2.5m i cap space för potentiella deadline day-moves.
Målvakter:
Det tog ett par månader innan Martin Jones hittade stabiliteten, men från nyår och framåt växte Jones in i rollen som förstamålvakt på ett förträffligt sätt. Under slutspelet stod han på huvudet långa stunder i finalserien mot Pittsburgh, och hade det inte varit för Jones, kunde San José mycket väl blivit svepta med 4-0.
Den avancerade statistiken tyder faktiskt inte på att Jones med all säkerhet är en målvakt precis bakom ligans 2-3 bästa. En säsong är också för lite för att avgöra saken, men fortsätter bara Jones i samma stil som han avslutade fjolåret, är chansen stor att målvaktsplatsen i Sharks är säkrad för lång tid framöver. Det är två år kvar på Jones kontrakt ($3m/säsong).
James Reimer lämnade som väntat under off season. Reimer plockades in från Toronto för att stärka upp inför slutspelet och han gjorde verkligen ingen besviken. 28-åringen var enastående de 8 grundseriematcher han fick stå, men det gick sen inte att behålla honom ur cap-synpunkt. Anslöt via free agent-marknaden till Florida där han blir andraaval bakom Roberto Luongo.
I motsatt riktning mot Reimer skickades den tidigare hypade Alex Stalock. Inför säsongen sågs han ha en liten chans att utmana Jones om förstaspaden, men den möjligheten försvann illa kvickt. Ett par matcher där Peter DeBoer valt att ställa Stalock mellan stolparna blev smått farsartade och räddningsprocenten 88.4% - bland de sämsta i ligan – talar sitt tydliga språk. Lite överraskande signade han nytt med Minnesota inför säsongen.
Sharks valde att inte signa någon nytt backup-alternativ, utan istället ges 27-årige Aaron Dell chansen. Dell kommer från en godkänd säsong i ett annars svagt San José Barraduda, men han har ingen som helst erfarenhet från tidigare NHL-spel. Det kan hur som helst inte bli sämre än det var med Stalock som backup förra säsongen, och om det inte skulle fungera finns det fler alternativ bakom.
Bland dem har svenskbekantingen Mantas Armalis (f.d. Djurgårdens IF) har plockats in på ett år. Till att börja med bör han kunna sno åt sig förstaspaden i San José Barracuda. Främste utmanaren där, Troy Groesnick, var nämligen blek i AHL under fjolårssäsongen och har mycket att bevisa för att stärka sina aktier i organisationen.
Backar:
San José har, trots att man draftat undermåligt på försvarssidan en tid, en riktigt gedigen backuppsättning. Sedan 2007 har endast två av de spelare man valt i draften gjort större avtryck i ligan. På den fronten finns alltså mycket att önska, men för ett lag som befinner sig i win now-mode är man annars tillfreds med situationen bland backarna.
Marc-Edouard Vlasic får sällan de stora rubrikerna fastän han tillhört toppskiktet bland shut down-försvarare i många år. I fjol bidrog Vlasic dessutom i större grad i offensiven – 39 poäng på 67 matcher har han inte varit i närheten av tidigare – och kontraktet (2 år kvar på $4.25M/säsong) är bland de bästa i ligan. Det enda man saknar hos den snart 30 år fyllda kanadensaren är att han ska kunna dominera ett power play från blålinjen. I övrigt osar Vlasic klass rakt igenom.
En som har åtnjutit betydligt större uppmärksamhet under det gångna året är skäggprydde Brent Burns. Den högerfattade försvararen, som tidigare spelats i forwardsposition, kan dominera byten helt på egen hand. På grund av en viss Erik Karlsson tvingas Burns dock nöja sig med att vara näst bäste offensive back i världen. Visst – ibland gör han huvudlösa saker på isen, men överlag tog han stora kliv defensivt under den senaste säsongen. Endast Alex Ovechkin sköt fler skott på mål än Sharks #88. Lossar från alla håll – inte minst i power play, där han är oersättlig på pointen i förstauppställningen.
Rutinerade Paul Martin visade sig vara en perfekt motpol till sin betydligt mer flashige backkollega, Burns. Martin, som passerat 35-årsstrecket, är inte rapp på rören men kompenserar det med att hålla någon meter till godo mot snabba motståndaranfallare. Han är också skicklig på att läsa av spelet och bidrar fulldugligt i uppspelsfasen. Viss oro ska hysas över kontraktslängden (hela 3 år kvar). I finalen mot Pittsburgh gick det lite väl fort för att Martin skulle hänga med, men det ska inte överskugga hans annars riktigt stabila debutsäsong i Sharks-tröjan.
Justin Braun, Brenden Dillon och nyförvärvet David Schlemko rundar av sextetten som väntas ingå i premiäruppställningen på backsidan. Braun är fortfarande något av en vattendelare, men fler och fler verkar uppskatta hans förmåga att stänga ned motståndarforwards. Han bidrar inte mycket offensivt, men det ingår heller inte i hans roll. Brenden Dillon fick utstå mycket kritik under året, bl.a. för sina brister med puck. Det var dock otacksamt att bilda backpar med Romak Polak och det bör i alla fall gå bättre när han får en skicklig puck mover som Schlemko vid sin sida. Schlemko – närmast från New Jersey – väntas, förutom att få ordning på Dillon, kunna bistå San Josés andraformation i PP. Det hade varit önskvärt, då det faktiskt saknats ett klockrent alternativ där.
Utöver de 6 mer eller mindre givna försvararna hittar vi främst Dylan DeMelo och Mirco Mueller. DeMelo imponerade stort när han fick chansen i NHL förra året och det var få som begrep varför oduglige Polak gick före honom i startuppställningen. Mueller, 27:a totalt i draften 2014, har å andra sidan varit en stor besvikelse så här långt. En del menar att man bör minimera skadan och skeppa honom medan det ännu går att få någonting i utbyte, men det känns fortfarande för tidigt att ge upp den blott 21-årige schweizaren. Det blir DeMelo som inleder som 7:e back uppe i Sharks. Mueller får i sin tur fortsätta bida sin tid med Barracuda i AHL.
I pipelinen finns bl.a. den 21-årige svensken Julius Bergman och den, jämfört med honom, två år yngre kanadensaren Jeremy Roy. Ingen av dem kommer att vara aktuella redan i år, men framförallt Jeremy Roy spås ha en ljus framtid i NHL.
Forwards:
Sharks var ett av ligans mest frejdiga lag förra säsongen. Nu ska lagets forwards visa att man kan leverera i minst ett år till. För ett tag verkade det som att kedjorna i princip var spikade, men i skrivande stund går buden isär en aning.
Joe Thornton är fortfarande central för hela lagets offensiv. Den nu 37 år fyllda centern besitter ett spelsinne som gör honom mer eller mindre unik i sin generation. Smått oförskämt dikterar han tempot i matcherna så att det passar honom och laget. Imponerande nog snittar Thornton fortfarande en poäng per match, och såväl i 5 mot 5 som i power play tillhör han de bästa i ligan. Om det inte blir en riktig störtdykning i år gör Doug Wilson bäst i att förlänga med Thornton, vars kontrakt går ut efter säsongen. Är en ledare och förebild för de yngre.
Till skillnad från Jumbo Joe, har lagets andre trotjänare Patrick Marleau visat tydliga tecken på att han är på nedgång. Framförallt är det produktionen i 5 mot 5 - endast 21 poäng på 82 matcher - som sviktar. Dock är hans 25 mål ett fullt godkänt facit, efter den med hans mått mätt svaga noteringen på 19 mål 14/15. Patty går in på sin 19:e säsong i San José och om han inte skulle få nytt kontrakt, känns det nära till hands att han lägger skridskorna på hyllan och avslutar sin fina karriär. Kan spelas en del som center också i år, men det är troligare att han spelar ytter antingen i andra eller tredjekedjan.
Ett tag såg det ut som att Logan Coutures utvecklingskurva planat ut helt. Men så drog slutspelet 15-16 igång och helt plötsligt sköt den kurvan iväg spikrakt uppåt. Han var poängbäst av alla med 30p på 24 matcher och för det belönades med att kallas in till Kanadas World Cup-trupp som första reserv. Att Couture ska producera i närheten av samma nivå han kom upp i under playoffs är otroligt, men det ska bli intressent och se om han kan hålla point per game under en hel säsong. Han är fortsatt helt given i första PP, och likväl är han en nyckelspelare i boxplay.
Joe Pavelski kan se tillbaka på ett bra förstaår som Sharks lagkapten. Spelmässigt levererade han över 70 poäng och runt 40 mål för tredje säsongen i rad, så på den fronten var det inget märkvärdigt med hans prestation. Däremot var det glädjande att se hur Pavelski fick med sig laget när det blev skarpt läge – särskilt eftersom man ett antal gånger vikt ned sig i liknande situationer. Säga vad man vill om hur organisationen tidigare skött kaptensfrågan - den här gången träffade man rätt. Tillsammans med Thornton utgör han ett av NHLs vassaste radarpar.
Ännu en veteran som kommer från en bra säsong är Joel Ward. Big game Joe, som hunnit bli 36 år, kom upp i 21 mål och 43 poäng under 15/16 - hans näst bästa notering i karriären. Precis som smeknamnet antyder hittade han nätet i ett par matcher i slutspelet. Det var endast mot Pittsburgh, där det gick för fort, han inte kom upp i nivå riktigt. Hans +/- statistiken på -15 är mindre smickrande, men en del av den skadan kom från när Ward var inne på för många bakåtmål när han spelade i samma kedja som Patrick Marleau. Det fungerade betydligt bättre på Coutures vinge, så förhoppningsvis blir han kvar där.
Från UFA-marknaden har San José plockat in den 26-årige dansken Mikkel Boedker. Den forne Coyoten (Arizona och dessförinnan Phoenix), som kritat på för 4 år x $4m/säsong, väntas tillföra laget ytterligare speed på kanten och produktion på runt 20 mål/45 poäng. Värvningen är en liten chansning och Boedker måste bevisa att han dels höjer sig i en bättre omgivning, men också att han faktiskt inte är en så svag possession spelare som siffrorna från Arizona-tiden antyder.
Att hela Sharks framtid hänger på ett högerknä är givetvis att ta i, men Tomas Hertl förblir fortfarande lagets mest lovande unga spelare. Den snart 23-årige tjecken skrev i somras på ett brokontrakt värt $3m per säsong, vilket sträcker sig till slutet av 2017-18. Personligen tror jag att det kan ha varit en missräkning av lagledningen, särskilt om Hertl faktiskt börjar sätta fler av de chanser han kommer till. Vid sidan av Thornton och Pavelski kom han igång ordentligt, men det är redan dags att vänja sig vid att inte längre spela ytter bredvid Thornton. Är intressant nog i topp i antal individual high danger scoring chances. Startar säsongen som tredjecenter – om knät är fit for fight?
Chris Tierney har liksom Hertl visat att han kommer ha en viktig roll i San José framigenom. Den 22-årige kanadensaren saknar en del tyngd, men han väger upp det sin spelförståelse och ett fint passningsspel. Tierney behöver något år till eller två som lagets fjärdecenter men sen ska han vara redo för en större roll. Var godkänd i grundserien men växlade upp ett hack i slutspelet. Blir RFA efter säsongen och får sedan en bridge deal?
San José har varit framgångsrika med att hämta hem spelare från de europeiska ligorna. Till starten på 2015-16 kom Joonas Donskoi från finska Kerpät. Året dessförinnan var det Melker Karlsson som plockades in från Skellefteå. Donskoi, som till en början hoppade runt en del bland kedjorna, hittade efterhand rätt bredvid Couture i andralinan. Den finske liraren har vassa handleder och ovanligt goda playmaker-egenskaper för att vara en ytter. Karlsson, i sin tur, testades under 14/15 med Joe & Joe, men återfinns nu i fjärdekedjan där han gör ett fullgott jobb. Han blixtrade dessutom till i finalserien med mål i två av matcherna.
Så, vem blev då årets Europafynd? 24-årige Marcus Sörensen från Djurgården är svaret. Enligt personer som följt lagets training camp har den snabbe yttern imponerat stort. Det är inte jättetroligt, men chansen finns att han går rätt in i NHL. 15+19 på 47 matcher förra säsongen i SHL är fullt godkänt.
De enda av (ordinarie) forwards som inte kom upp i nivå under fjolårssäsongen är Tommy Wingels och Matt Nieto. Båda två kommer få slita ordentligt för att få speltid i år. Wingels erbjuder en del rivighet och grit jämfört med sina lagkamrater, men det är egenskaper som blir alltmer överskattade. Han borde vid det här laget vara en 20-målsskytt och ha en mer tongivande roll, men hans utveckling tycks ha stannat upp. Samma kan sägas om Nieto, vars oförmåga att avsluta blir alltmer uppenbar, men han sitter åtminstone på ett fördelaktigt kontrakt på under miljonen. Samtidigt är han en tillgång defensivt och är förmodligen lagets snabbaste spelare.
Med ovanstående sagt är det svårt att försvara att någon av Wingels eller Nieto ska uppta en plats till förmån för 9:e valet totalt i draften 2015, Timo Meier. Den storväxte schweizaren, född 1996, är en allround-spelare med potential att bli en av ligans verkligt fruktade power forwards. Sjukdom har visserligen rört till det för honom på försäsongen, men det fortfarande möjligt att Meier får chansen direkt i NHL. Han utgör tillsammans med bl.a. Hertl och Donskoi ljuset i mörkret efter Thornton-eran.
I San Jose Barracudas AHL-trupp ska vi främst nämna Nikolay Goldobin (enorm offensiv uppsida men stora brister bakåt), Kevin Labanc, (öst in mål och poäng i OHL), Barclay Goodrow, (gedigen räcker inte till i konkurrensen) och Ryan Carpenter (poängbäst förra säsongen med 55p på 66 matcher).
---
Nyckelspelare:
Martin Jones, Brent Burns och Joe Thornton
Nyförvärv:
Mikkel Boedker – från Colorado Avalanche – free agent
David Schlemko – från New Jersey Devils – free agent
Förluster:
Roman Polak – till Toronto Maple Leafs – free agent
James Reimer – till Toronto Maple Leafs – free agent
Nick Spalling – till Geneve-Servette HC (NLA, Schweiz) – free agent
Dainus Zubrus – slutar
Svenskar:
Julius Bergman, Tim Heed, Melker Karlsson och Marcus Sörensen
Coach:
Peter DeBoer
Preliminär laguppställning:
Timo Meier – Joe Thornton – Joe Pavelski
Joel Ward – Logan Couture – Joonas Donskoi
Patrick Marleau – Tomas Hertl – Mikkel Boedker
Matt Nieto – Chris Tierney – Melker Karlsson
Marc-Edouard Vlasic – Justin Braun
Paul Martin – Brent Burns
Brenden Dillon – David Schlemko
Martin Jones (Aaron Dell)
Andra notabla spelare: Kevin Labanc, Ryan Carpenter, Dylan DeMelo, Nikolay Goldobin, Barclay Goodrow, Troy Groesnick, Michael Haley, Adam Helewka, Jeremy Roy
---
Bästa nyförvärvet: Mikkel Boedker
Borde gynnas av att få spela med betydligt bättre spelare än han tidigare gjort. Hamnar Boedker i förstakedjan kan det lossna rejält.
Värsta förlusten: James Reimer
Reimer var strålande de matcher han fick täcka upp under våren och Sharks har inte fyllt tomrummet efter honom. Är för bra för att bara agera backup. Närmast blir han nr. 2 bakom Roberto Luongo i Florida.
Årets poängkung: Joe Pavelski
Det är många om budet – förutom Pavelski lär Thornton, Burns och Couture alla vara med frame I poängligan – men Pavs får tipset. Spränger 40-målsgränsen igen?
Årets nykomling: Timo Meier
Förväntningarna är höga och det är inte ens säkert att det blir speltid I NHL för Meier, men om det blir det, kommer det gnistra om den kraftfulle anfallaren.
Årets genombrott: Chris Tierney
Det går att hävda att Tierney slog igenom redan förra säsongen, men nu ska han ta ytterligare kliv såväl sett till produktion som possession.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Pacific Division:
1. San José Sharks
2. Los Angeles Kings
3. Anaheim Ducks
4. Calgary Flames
5. Edmonton Oilers
6. Arizona Coyotes
7. Vancouver Canucks
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
