Veckan som gått - ur ett blågrönt perspektiv
Canucks besegrade Phoenix Coyotes efter ett övertidsmål från Chris Higgins.

Veckan som gått - ur ett blågrönt perspektiv

Den gångna veckan har varit positiv för Vancouver Canucks; man har vunnit alla sina matcher, och är mitt uppe i en fem matcher lång ”winstreak”. Målvaktsspelet har varit strålande, ifall en hockeymatch varit åtta sekunder kortare hade Luongo bara varit en nolla ifrån Patrick Roy på marathonlistan över flest hållna nollor i karriären. Eddie Läck hade dock mer tur och fick hålla sin första NHL-nolla. Dessutom verkar sista (?) kapitlet i feel-good-historian om Emily verkar vara skrivet.

Om man letar problem kan man (alltid) hitta dem. Canucks har haft väldiga problem med att hålla fokus uppe i tredje perioden, speciellt när man leder matchen. Detta kan illustreras med målet med sju och en halv sekund kvar av matchen mot Colorado, men även i matchen innan mot divisionsrivalen Phoenix. I den matchen ledde Vancouver med 2-0 inför tredje och allt såg bra ut, men när matchen började igen efter pausen tappade Canucks allt; Coyotes sköt 18 skott på Roberto Luongo i Vancouvermålet och hemmalaget mäktade bara med åtta. Phoenix lyckades också kvittera med drygt sju minuter kvar av matchen. Canucks lyckades avgöra, genom Chris Higgins på övertid, men känslan var att det hela var väldigt onödigt.

Phoenix fick med sig en poäng från Rogers, och de ligger för tillfället precis bakom Vancouver i poängtabellen med 39 poäng mot Vancouvers 41. Laget från öknen har dock tre matcher mindre spelade. Nu när Canucks inte längre spelar i en division med Minnesota, Colorado, Edmonton och Calgary är varje poäng livsviktig, och då kan man inte ge bort dem hur som helst.

***

En riktig ljusglimt är dock Mike Santorelli. Sidan CapGeek.com, där det mesta som har med NHL-spelares löner att göra finns, rankar NHL:s bästa ”klipp”, det vill säga de spelare som gör flest mål/assist/poäng/istid i förhållande till sin lön. På den listan ligger Santorelli etta. (På tolfte plats finner vi Ryan Stanton, två platser före ex-Canucken Mason Raymond.)

Santorelli har verkligen spelat bra hela året, som Kevin Bieksa sa ”han är en viktig del av vårt lag, [...] kom till träningslägret i jättebra fysisk form och klev in och förtjänade sin plats på det gamla hederliga sättet, det måste man respektera. Han är inte den största eller snabbaste killen, men han är riktigt smart spelare, gör mål, dödar utvisningar - han gör allt vi vill att han ska göra.”

27-åringen som är född i Vancouver inledde året i lagets tredjekedjan, men har sedan dess spelat upp sig till andraformationen där han numera spelar högerytter med Ryan Kesler och Chris Higgins. Fortsätter han såhär kommer han sluta säsongen med drygt 50 poäng, och +24 i +/-. Inte så dåligt för en kille som har ligans minimilön.

Santorelli är ett klassiskt ”Gillis-projekt”; en spelare som inte levt upp till sin potential som får ett billigt ettårskontrakt och en möjlighet att börja om. Lyckas det ser det ut om ett genidrag, lyckas det inte är det ingen som riktigt bryr sig. Ett exempel på ett försök som inte blev lika lyckat är Cam Barker från ifjol. Drafttrean från 2004 lyckades aldrig spela till sig en plats i laget och numera spelar han i AHL.

Mike Santorelli har nog spelat till sig ett envägskontrakt i NHL nästa säsong, och kommer med största sannolikhet får en rejäl lönehöjning.

***

Eddie Läcks första ”shutout” kom alltså igår i hans åttonde match. Svensken har spelat riktigt bra hela säsongen, när han väl getts chansen. Luongo har spelat bra mycket mer i år än han gjort de två föregående säsongerna när Cory Schneider funnits som backup (?). Men när Läck väl fått spela har det inte funnits något att klaga på. Han statistik är faktiskt bättre än Luongos (92,5 mot 91,8 i räddningsprocent och 2,08 mot 2,28 i insläppta mål) men Luongo har som sagt spelat bra mycket mer.

Däremot har Läcks fina spel gjort att de flesta redan glömt Cory Schneider, och många frågar sig nu: får vi en till målvaktskontrovers om några år? Nja, vi är verkligen inte där än, men vem vet? Läck har verkligen potential, och bakom honom i AHL finns ju Skellefteås guldkeeper Joacim Eriksson...

***

Ingen har väl missat historian om Emily? Åttaåringen som var hur glad som helst över att få se sitt favoritlag spela stod längt nere vid isen under uppvärmningen iförd Canucks-mössa och tröja. När Jason Garrison såg henne tog han en puck och slängde den över plexiglaset som en souvenir. Hon lyckades dock inte fånga den, och skickade ett jättegulligt brev till Canucks. När detta kom fram svarade Garrison så här. Nu har alltså brevet kommit fram och så här glad blev Emily. Hon skrev också ett tackbrev och ritade en bild. Det hela är verkligen jättegulligt och man blir riktigt glad av det.

V. E. Nilsson2013-12-11 17:53:00
Author

Fler artiklar om Vancouver

Nu räcker det!
Orca's Corner: #12 - A Tale of Two Months