Real Zaragoza 3-0 Rayo Vallecano
Zaragoza lyfta sig över strecket med årets andra vinst.
(Jag vill i förväg be om ursäkt för hur texten ser ut, den är inte enhetlig och det verkar inte finnas något verktyg för att åtgärda det problemet heller. Ni får försöka stå ut med det.)
Ni minns väl att vi klagat en del på domarna här under säsongen (vissa har räknat och menar att vi förlorat runt tio poäng på grund av dem)? Nu börjar det äntligen bära frukt. Skämt åsido, Teixeira Vitienes var inte vidare rolig idag. Han såg en straff som ingen av alla trettio tusen andra närvarande kunde uppfatta. Mest på grund av att bollen tog på innersidan mittbacken Figueras LÅR och ingen annanstans. Trots att kommentatorn ganska irriterande verkade föredra att kommentera den situationen över resten av halvlekens händelser måste jag hålla med honom: Att domaren hittar en förseelse som inte finns (som idag) är värre än ett missat regelbrott.
Apoño tog hand om straffen och gjorde som han brukar, det vill säga, mål. 1-0 till Zaragoza. Även om det inte går att beskylla Zaragoza för målet (ingen spelare “krävde” straff av domaren), så ska det också sägas att hemmalaget hade haft övertaget fram till målet, och behöll det hela första halvlek ut. Rayo skapade någon möjlighet här och där, men på det stora hela var det Zaragozas match.
Jag måste medge att jag blev lite förvånad när det visade sig att Zaragoza, tillsammans med Atlético, fått flest straffar denna säsong, 8 var. Den statistiken säger dock inget om hur många som var rätt eller fel dömda, eller hur många som uteblivit, men i alla fall. Vi har varit effektiva, inte missat en enda.
Apoño är Zaragozas kanske viktigaste spelare denna säsong, vilket märkts inte minst under hans frånvaro, då Zaragozas formkurva dök som en fotbollsspelare i ett straffområde. Han hade ett flertal farliga skott på mål, bland annat försökte han precis innan halvtid lyfta in bollen från distans när Rubén var långt ute, men den seglade precis över ribban.
Andra halvlek började bra för Zaragoza: Innan fem minuter passerat har Zaragoza gjort mål. Ett inlägg når Postiga som nickar på mål. Rubén räddar, men inte bättre än att Rodri som håller sig framme enkelt kan döna in bollen. 2-0 till Zaragoza (utan domarens inblandning)!
Med ett tvåmålsunderläge får Paco Jémez lite press på sig och börjar göra byten. Adrián kommer in tidigt i andra, och Perea får ersätta Trashorras. Även Jiménez gör ett byte, om än ofrivilligt: Víctor skadas och ersätts av Rochina. Han vill inte vara sämre än förra veckan, då han avgjorde, och presenterar sig omedelbart: Montañes klackar bollen (han spelar nog snart i la Roja) till Rochina som tar sig förbi backarna och skjuter strax över. Därefter ser han till att få gult kort efter att ha rivit omkull en motståndare.
Apropå gula kort så ser ett visst rekord ut att brytas om två veckor: Sapunaru fick sitt artonde gula kort denna säsong, och har nu tangerat Aragóns tjugå år gamla rekord. Inte illa med tanke på att det är Sapunarus debutsäsong. Han kommer nu vara avstängd nästa match, och det var kanske med den insikten han försökte göra rekordet sitt eget när han nästa får ett andra gult kort.
Jémez sätter in Tamudo för att försöka få fler avslut, och hans byten börjar så småningom ge effekt. Zaragoza blir alltmer passiva ju längre halvleken lider. Runt den 75:e minuten får gästerna två gyllene chanser att ta sig in i matchen igen. Först tar de sig förbi Zaragozas mittfältare och försvarare alldeles för enkelt, sedan spelas bollen in mot det lilla målområdet, men Roberto är först på plats. Inte långt därefter gör Apoño mer än skäl för sin lön. Roberto går ut och boxar ut ett inlägg, men det går rakt till en Rayospelare som skickar tillbaka bollen. Någon meter från bortre stolpen dyker en anfallare upp och nickar bollen rakt mot mål... där den nickas undan på mållinjen av Apoño. En superviktig räddning och säkerligen helt avgörande för matchens utgång.
När Rayo inser att man idag missar även de bästa av lägen verkar man lägga av lite. Zaragozas själförtroende tilltar återigen, och från läktaren hörs flera olika sånger. Postiga har två riktigt bra lägen att punktera matchen, men det går för honom som för Rayo: först centimeter utanför stolpen, sedan dundrar han den i densamma med öppet mål.
Till slut blir det Apoño som avgör. På tilläggstid tillåts han göra ett ”riktigt” mål då han tar bollen från Romaric och helt sonika skjuter den förbi samtliga försvarare och målvakten. 3-0 till Zaragoza! Det är den mest ospennante vinsten på två år – det var i mars 2011 som man senast vann med mer än tre mål (och den gången kom två av dem på straff).
Zaragoza har nu tagit sig upp ovanför strecket, och även den stora rivalen Osasuna. Vi hoppas att Pamplonalaget börjar få darriga nerver nu.
Och det går att njuta av nedflyttningskriget igen i åtminstone en vecka.
Varningar:
Real Zaragoza: Pinter (57'), Rochina (67'), Sapunaru (73'), Movilla (85')
Rayo Vallecano: Figueras (25'), Adrián (56')
Mål: 1-0 Apoño (25', str.), 2-0 Rodri (51'), 3-0 Apoño (92')
