Real Zaragoza - Málaga: 0-1

Real Zaragoza inledde säsongen 2012/13 genom att förlora hemma på La Romareda en väldigt tidig tisdagsmorgon i augusti. Den gången hette motståndet Valladolid, och målskytten Oscar Gonzalez.
Real Zaragoza är väl bekanta med Oscar Gonzalez, han spelade nämligen i klubben mellan 2006 och 2008.

I säsongens tredje omgång och med en avspark utsatt hela satt fem timmar tidigare än den senaste på hemmaplan var det dags för en annan Zaragozano att sänka sitt moderlag; Ignacio Camacho, från klubbens egen ungdomsakademi.

Med sitt mål i den 57 minuten blir han andre canterano att någonsin göra mål på Real Zaragoza på La Romareda i Primera Division. Den förste var Conte, för Tenerfie den 20 november 1993.

 

Eftersom Real Zaragoza gjorde en riktigt bra första halvlek känns förlusten väldigt självklar. Vi spelar inte sådär "bra" som vi stundtals gjorde idag och vinner. 

För efter att man hyllat aragonesiska simmerskan Teresa Perales som med sitt silver i freestyle 50 meter tog sin 17 medalj i Paralympics (och därmed blir Spaniens mest medaljdekorerade paralympicsidrottare genom tiderna) och efter att en annan aragonisk, olympisk medaljör - Andrea Blas som tog silver i vattenpolo - fått sparka igång matchen tillsammans med kapten Paredes tar hemmalaget tag i taktpinnen.

Och Málaga är inledningsvis hårt tillbakapressade. Zaragozas patenterade mash up av fumlighet, råstyrka, håg och - ska vi kalla det? -alternativ teknik är svår att stampa takten till. 

Gästerna tar sig inte egenhändigt över på offensiv planhalva många gånger. Istället får de åtta minuter in dra efter andan då Romaric får iväg ett hårt skott från halva planen som trots avståndet tvingade den utmärkte Willy Caballero att sträcka ut sig rejält.

Samma Romaric skulle bara några minuter senare komma att missa nära nog öppet mål, då han efter en riktigt fin soloräd av Adam Pinter (han gjorde bort hela Málagaförsvaret) kom fri, rättvänd och i bra fart. Ndri väljer - tre, fyra meter från mål - at gå på kraft. Och skjuter utanför.

Ytterligare en riktigt bra målchans för Zaragoza kommer då Wilchez tråcklar sig igenom motståndarnas backlinje och petar fram bollen till Montañés. Denne står öga mot öga med Willy - och lobbar bollen rakt i famnen på målvakten.

 

Real Zaragoza slarvar bort tre "givna" målchanser och är det något vi inte kan kosta på oss så är det sådant slarv. 

Vi har inte råd att försöka förföra publiken med den där alternativa tekniken; ett väggspel mellan Goni, Alvaro och Pinter som väl borde konvertera all världens hipsters till zaragocismon då det är det närmaste man kommer en perfekt definition av ironi som rörlig bild.

Med facit i hand är det de här tre "självklara" målchanserna som sänker oss.

För sådana möjligheterna var borde vi haft en 3-0-ledning i halvtid. Det finns inga giltiga ursäkter för till att vi inte gör det, och då är vi ändå Real Zaragoza (vilket borde vara anledning nog).

 

Mot slutet av första halvlek trappas tempot ner, och så fortsätter det även efter paus.

Pellegrini(g) väljer i sann vinnaranda att skylla på gräsmattan efteråt, som om en gräsmatta som stått och torkat i fyrtiogradig hetta i tre veckor gynnar något av lagen.

- Det går inte att spela fotboll på det där underlaget.

(Visst får den här gnälliga, bortskämda jargonen som präglar den moderna toppfotbollen en att längta tillbaka till det sjuttiotal man inte ens var född på?)

För nej Pellegrini(g) dina tårar gjuts inte till regn som faller stillsamt ner över Aragón och ger liv i en ökengräsmatta och jo det går att spela fotboll på La Romareda. Man får bara improvisera lite. Slänga sig lite mindre.

Och det är just så Málaga vinner - genom lite improvisation. Det är så Eliseu (som också spelat i zaragoza, släkten är värst, värstvärst och trippelvärst) skaffar fram en hörna som han själv slår till Camacho (canteranon) som nickar in den. Det är Málagas första skott på mål, det spelar ingen roll eftersom det räcker.

 

Jimenez försöker förändra matchbilden, försöker väcka liv i ett dåsigt Zaragoza genom att ta in Aranda och Victor Rodriguez och trots att båda står för riktigt bra inhopp räcker det inte. Från och med minut 57 spelar hela Málaga på egen planhalva och mot sådant hjälper inget ironiskt väggspel.

När Aranda lyckas skära igenom 10-mannaförsvaret finns det ingen där som kan hjälpa honom och det som skulle varit en fjärde "given" målchans blir en hörna som blir till ytterligare en hörna.

Och sådär håller det på och så blåser Undiano Mallenco av.

 

- Vi möter ett Champions League-lag, säger Jimenez. Och vi står på oss väldigt bra. Det finns mycket jag inte är nöjd med, vi slösade bort våra möjligheter. Vad jag däremot är nöjd med är att vi möter ett hittills obesegrat topplag och kommer så nära.
Mmm, men komma nära måste bli kommer fram snart.
Vi kan nte alltid komma nära.
Vi var så nära att inte åka ur. Vi var bara tre "givna" mål ifrån Segundan. 
Till exempel.

Nu har vi två veckor på oss att få till något av det här. Det är nämligen dags för ett sådant där otrevligt landslagsuppehåll.
Sedan väntar Real Sociedad borta.

 

Real Zaragoza: Roberto, Abraham, Paredes, Álvaro, Goni, José Mari, Pintér, Romaric (Aranda, min. 62), Wílchez (Víctor Rodríguez, min. 60), Montañés (Jorge Ortí, min. 73) och Hélder Postiga.

 

Málaga CF: Willy, Gámez, Weligton, Demichelis, Monreal, Camacho, Toulalan, Eliseu, Joaquín (Sergio Sánchez, min. 89), Isco (Duda, min. 80) och Fabrice (Saviola, min. 45).

 

Mål: 0-1, Camacho (min. 56).

 

Domare: Alberto Undiano Mallenco. 

Varning, Real Zaragoza: José Mari (min. 57). 

Varningar, Málaga: Weligton (min. 29), Camacho (min. 73), Duda (min. 83) och Saviola (min. 90).

Med andra ord gick det rätt "städat till" mellan dessa båda slagskämpar, som omväxling.

 

Statistik:

Bollinnevah: 50 - 50

Skott på mål: 3 - 3

Fouls: 20 - 17

Passningar: 193/356 mot 203/360

Hörnor: 10 - 10