La Batalla de Aragón: Ayala har "inga bra minnen" av Gay

24/9 - 2010 Ayala har inga "bra minnen" av Gay

Det finns sätt och sätt att behandla sina före detta klubbar på.
Jag är absolut ingen vän av fasader, av allt det där tillrättalagt konforma, tycker minsann att man har sin fulla rätt att såga någon till fotknölarna om det är så man känner.Tycker inte alls att man måste vara anspråkslös och självkvävande, tvärtom.
Men.
Inte hur som helst.
Det här är min regel:
Det du kan säga om någon kan du säga till honom - och om du inte kan det så håller du käften.

Zaragoza ligger med sina 2 poäng på 4 matcher sist i tabellen. Inte för att det inte finns andra som inte ligger på samma poäng, det gör det. De har bara lite bättre målskillnad, än så länge.
Oavsett detta gör vi vår sämsta start på 20 år.
Sist Zaragoza inledde såhär bedrövligt var säsongen 90/91.
Periodico de Aragón är naturligtvis överförtjusta. De får skriva nya dödsrunor på daglig basis, riktigt gräva ner sig i den där gyttjan och vältra sig noga och länge.
För att understryka hur e l ä n d i g t allt verkligeen är letar de jorden runt efter människor som är villiga att säga något negativt om Zaragoza.
I Argentina hittade de en.

Ayala hann inte ha José Aurelio Gay som tränare särskilt länge, eftersom han lämnade lite mer än en månad efter att han tillträtt.
Men under den tiden fick han finna sig bänkad.
Såhär säger han:
- Vi fick en ny tränare och för första gången i min karriär blev jag behandlad på ett väldigt respektlöst vis. Jag talar om en tränare som inte lät mig spela, som inte tog hänsyn till mina önskemål och som jag inte har några som helst bra minnen av. Han gjorde allt på ett annorlunda sätt och jag tycker att det var väldigt vanvördigt.

Visst låter det lite i kinkigaste laget?
"Som inte tog hänsyn till mina önskemål".
Som var "för upptagen" med att rädda Zaragoza kanske, och inte hade råd att sätta varje spelares personliga intressen i första rummet, rent av?
Ayala själv förstår förstås inte att han inte varit bra på säkert fem år, att han var en av de grövsta bristerna i det pre-Gayiga försvaret, att det kunde vara det som var anledning till petningen?
Och av någon anledning, som för honom kanske förefaller oerhört kuriös, fick Gay ordning på försvaret och Zaragoza blev det fjärde bästa laget sett till inspelade poäng (jag har den biten av meningen sparad i alla mina tre datorer, ja) den våren.
Utan honom.
Ouch.

Som om det vore möjligt för en avdankad föredetting att ta ifrån Gay något av det han åstadkom med Zaragozaskärvorna från i våras.

Dock.
Kan nästan garantera att Victor Muñoz börjat banda matcher igen, i kulissen, som i våras. Ser honom framför mig hur han sitter ochv antecknar, spolar tillbaka, fryser blden, ringar in, "vet bättre".
Ihärdigt väntande på det där samtalet.

En annan som fått anledning att prata om sitt förra lag, fast här är jargongen den motsatta, är vår målvakt, Leo Franco.
Den ena argentinska veteranen och så den andra; det är ytterligheter som ställs mot varandra.
Såhär säger Leo:
- Vicente Calderon kommer alltid att vara min hemmaplan. Jag repsekterar mitt kontrakt och jag trivs väldigt bra i Zaragoza, vill verkligen göra allt för att vi äntligen ska vinna på söndag. Men Atlético är laget i mitt hjärta, naturligtvis ser jag fram emot att återvända, jag ser också fram emot att faktiskt ställas mot dem.

Mmm.
Fint, tycker jag.
Värdigt.
Och hoppas att Leo Franco får det mottagande han förtjänar på sin hemmaplan.

Förresten.
Innan jag går.
Adam Pinter är uttagen till Ungerns landslag.
För första gången.
Och då menar jag inte U21.
Fan så kul!

(Om ni tycker att Batalla ser lite märklig ut, ni zaknar bilden och ztörzt, bäzt och vackrazt - vilket jag ockzå gör, så är det för att jag är total teknikanalfabet. Det tar alltså ett bra tag innan jag lär mig hur nya system fungerar.)

Ha nu en (så) bra fredag (som möjligt)!