La Batalla de Aragón: Postiga är bättre än C.Ronaldo

Och tårarna rullar.

Nej då nej då.

Men när Helder Postiga återvänder till händelsernas zentrum ikväll (18:30 tränar Real Zaragoza på Ciudad Deportiva) är det som ztor matchvinnare mot Azerbadjan i VM-kvalet. Helder stod för ett av Portugals tre mål, och nu är han uppe i 22 mål på 55 matcher.

Det ger honom ett snitt på 0,4 mål per match.

Och givetvis ska detta jämföras med en av världens - om inte den - bästa spelare; Cristiano Ronaldo. För se Helder Postiga kanske "bara" har en årslön på 900 000 € per år i Zaragoza (han valde ändå att stanna) där han under långt ifrån ypperliga förhållanden kämpar för överlevnad före ära och berömmelse - men, han gör i alla fall fler mål för landslaget. Procentuellt.

För Cristianos facit för sitt Portugal är 37 mål på 97 matcher och det är inga 0,4 mål per match inte, utan bara 0,38. 

 

I Zaragoza går det alltjämt sämre.
I Zaragoza har Helder problem att göra mål när man så att säga ska göra det. Det vill säga om man kommer i ett friläge, om man någon gång råkar serveras en passning som hittar igenom när man står rättvänd eller på nick, i samband med fasta situationer.
I Zaragoza gör Helder Postiga omöjliga mål som förutsätter att ingen kroppsdel nuddar marken (chilena!) när bollen skickas iväg på sin kurs mot nätmaskorna, alternativt att anfallaren lyckats uppfinna en ny så kallad omöjlig vinkel.

Förra säsongen hände det sammanlagt 10 gånger, och då spelade han 36 matcher.

(Det är på procent 0,27 mål per match det.)

 

Nåja, det om detta.

Dags att bli lite personliga.

 

 

Jag tycker ju såklart att Zaragozaredaktionen är "en av" SFs allra bästa. (Nu har vi legat på lågvarv ett tag men när allt flyter på som vanligt, och det gör det snart när alla kommit tillrätta.) I höst kommer vi hur som helst vara ännu lite bättre, eftersom Joel sedan en vecka tillbaka bor nere i Zaragoza där han studerar vid univeristetet. 

Ni vet sedan tidigare att Zaragozaredaktionen har arbetat upp en mycket god realtion med Real Zaragoza; vi har alltid tagits emot med öppna armar och släppts in på träningar, bjudits på lunch av Lafita och hans familj, fått matchbiljetter, träffat Marcelino, druckit kaffe med Paredes osv. Det är vi förstås otroligt tillfreds med. Det är ett kvitto på vårt arbete, de har koll på oss och de uppskattar det vi gör. Real Zaragoza har aldrig nekat oss någonting.

Och inte heller nekade de Joel tillstånd att medverka på lagets träningar och presskonferenser under tiden han kommer bo där nere. Så det är med stor stolthet jag kan meddela att vi kommer ha vår egen man på plats. Det är en unik möjighet för oss och för Svenska Fans att få komma ett av Spaniens klassiska lag närmare och jag är djupt tacksam gentemot klubben och Ruben Ramos, som hjälpt mig med så mycket redan, och som gladeligen ordnade även detta. 

 

Själv har jag som de som lyssnat på Radio La Liga redan vet tackat för mig på Spanienredaktionen och kommer helhjärtat att fokusera på Zaragoza nu. (Inte för att jag inte gjorde det tidigare.)

Att jag valt att lägga Spanien åt sidan efter fem och ett halvt år beror på flera saker, men den viktigaste av dessa är att den liga jag förälskade mig i för en massa år sedan faktiskt inte längre existerar. Det var en liga där Valencia vann, där Depor vann, där Zaragoza krigade i toppen och alla kunde slå alla.

För 18 lag är det här fortfarande en realitet men skillnaderna upp till Barcelona och Real Madrid har aldrig varit större än vad de är nu, och klyftan mellan oss (vi 18) och dem vidgas hela tiden. Och uppbackade som de är av förbundet (där de har ett 80%-igt mandat) och orättvisa TV-rättigheter och annat finns det ingenting som tyder på att vi närmar oss ett trendbrott.  Det blir helt enkelt inte så spännande, förtjusningen går förlorad.
För Barcelona och Real Madrid är de övriga 18 en kuliss att glänsa framför och från att ha varit en händelserik fotbollsliga är det numera bara ett tröttsamt tjat om vem som är bäst och hur det kommer sig (ingen övertygar någonsin den andra utan man predikar för de redan frälsta och idiotförklarar resten - de "okunniga"), vem det är mest synd om och om  hur många poäng den ena ska lyckas vinna över den andra med i år.

Så länge det ser ut som det gör känner jag att jag inte har något att tillägga, och väljer därför hellre att släppa fram någon annan.

Kommer dock att gästa Spanienred då och då så än är vi inte kvitt varandra.