La Batalla de Aragón: Ny kampanj
Hej på er,
long time etc.
Jag skulle kunna skriva en längre roman om varför jag inte riktigt har möjlighet att driva den här sajten så som jag brukade, men det är en politisk diskussion och den hör faktiskt inte hemma här. Men det smärtar mig, jag tänker ju på Zaragoza nästan hela tiden.
Redan i höstas - när det gick "så bra" höjde jag som den vidskepliga människa jag är ett varningens finger och sade att det förmodligen kommer att straffa sig i vår, och i vår, då det förmodligen skulle komma att straffa sig skulle vi inte ha samma möjligheter som tidigare säsonger att skaffa fram spillror precis starka nog att stötta våra ruiner.
Även fast LFP gett Real Zaragoza ett särskilt tillstånd att signera två spelare under våren som både Javi Alamo och Franco Zuculini till följd av varsin korsbandsskada missar återstoden av säsongen.
Don't you just love being right.
Inte för att någon haft varken rätt eller fel riktigt ännu, men grafen rör sig i en ganska bestämd riktning. Eftersom Sevilla lyckades besegra Celta Vigo i helgen ligger Zaragoza kvar och flämtar precis ovanför strecket.
Sjuttonde plats. 25 poäng.
Artonde, Celta. 23.
Nitton, Mallorca, 21.
Och tjugo, Deportivo - som just stick i stäv med Lendoiros tidigare höga moral, kostat på sig att gå i administrativ konkurs. Med sina 17 poäng.
Eftersom det brukar ha sett värre ut i åtminstone ett par månader vid det här laget - för vår del - har de ökäna kampanjerna låtit vänta på sig. Men nu, när väggarna krymper omkring oss, är det äntligen dags.
Ja, äntligen.
Jag har faktiskt verkligen saknat det här.
Det är så Zaragoza för mig, det högljudda, det störiga; den totala oviljan att "rätta in sig i ledet" som gör människor alldeles förvirrade. Inte tror de väl att de är mer än ett bottenlag, i så fall är de ju komplett dumma i huvudet. Men det är de ju, svarar någon, och så sitter vi där och flinar och tänker på klicher som att de som är galna nog att tro att de kan förändra något är de som gör det, ler åt minnet av det "omöjliga" i att klara kontraktet förra säsongen. Denna vackra vägran att "finna sig", att "acceptera sin plats" och allt det där.
Jag har saknat den fanatiska hemmapubliken och alla som stör sig på dem. Men att de måste hålla på! Sådana jobbiga jävla människor alltså! Man orkar inte med Zaragoza!
"Måste du bry dig?"
Att La Romareda kan vara ett jävla näste är väl ingen hemlighet. Det är en av de mest högljudda arenorna i Spanien, den är berömd för sin lite speciella atmosfär; en patenterad mix av starkaste kärlek (till klubben) och djupaste hat (mot allt annat), och har berömda supportrar, i bland andra Cesc Fabregas, som hyllat den här särskilda stämningen på sin Twitter (vilket man kanske borde tala tyst om...).
La Romareda är lite bipolärt så till vida.
Det är obekvämt att komma på besök, för motståndare (fast här försöker laget kompensera för mottagandet och "vara snälla"), för bortasupportrar och för domare.
Och framöver kommer det bli alldeles särskilt jobbigt för den sistnämnda gruppen.
Zaragoza har nämligen, det här har Zoran Zoric tagit upp i Spanienbloggen ett par gånger redan, tröttnat på att skörda frukten av det dåliga rykte vi kanske eller kanske inte sått för. Det HAR varit ovanligt många domartabbar och de HAR påverkat matchutgången några gånger för mycket för att till och med hen som tror på tillfälligheter ska kunna peka på dem. 10 poäng, menar Zaragoza att Zaragoza - och det här kommer från högre upp i klubben - har blvit BESTULNA på i år.
Federacion de Peñas tar därför tillfället i akt att inför måndagens FINAL* mot Granada ordna med en manifestation mot domarkåren och mot en av dess praktfjädrar i hatten; huvuddomare Mateu Lahoz. Man uppmuntrar de olika peñorna att tillverka slagfärdiga banderoller; bäst bidrag kommer att belönas. Man har dessutom arrangerat ett "tifo", där åskådarna ska riva tusen röda kort och låta dem regna ner.
Detta, fast i rött. Och alldeles trasigt. Skönheten va!
Ledningen har blivit informerade om detta och de har givit sitt tysta godkännande; de har inte sagt emot, de har inte uppmuntrat till lugn - de låter det ske.
Min gode vän Raul Rojas har till och med snickrat ihop en liten inspirationsvideo. Se den gärna -> här <- .
* Alvaro Gonzalez blev den första för säsongen att säga det.
- Matchen mot Granada är en final.
Nu känner en igen sig.
