Zaragoza, en toppklubb?
Ägarbytet är nu genomfört, tränarbytet likaså. Sammantaget får vi en ny arena, ny trupp och ny ambition, och Zaragoza på väg mot en annorlunda upptakt än vi är vana vid.
Real Zaragoza har länge varit känt som en mittenklubb i spanska ligan. En enda europeisk titel, och utan några skrytsamma ligapokaler är väl kanske ett facit som passar för ett klubb av dessa mått. Klubbens ägo har i över ett decennium funnits inom familjen Soláns, och med det har även en viss policy och målinriktning följt. Till att börja med så har så klart en hel del ekonomiska resurser ställts till förfogande, dock utan att kunna konkurrera med de riktiga topplagen. Ett resultat av det är att inte vilket spelarmaterial som helst kan komma på fråga, och för att gå ett steg längre i följdkedjan; det har blivit svårt att hålla kvar bra spelare.
Gustavo Lopez (Argentinsk landslagsspelare som kom med till VM 2002), Kily Gonzalez (Också han med i samma VM), en viss Cafú, listan kan göras lång. Morientes, Esnadier, David Villa, och nu Cani. Mönstret liknar ganska många andra europeiska klubbar, principen är att ta vara på unga talanger och sedan utveckla dem. När de nått en viss nivå får så klart övriga världen upp ögonen för dem och då blir det svårt för både spelare och ledning att motstå sedelbuntarna. Reaktionen blir naturligtvis ganska ödesdiger. När nyckelspelare (läs de bästa) lämnar klubben slängs hela ambitionsnivån ut genom fönstret. Signalerna till hela spelarkåren blir tydliga, vi kommer inte att kunna utmana till nästa säsong. Förvisso kan det vara så att man inom klubbledningen inte kan göra något åt detta. Enda lösningen i så fall är att omorganisera i klubben rejält, och det har man gjort.
Alfonso Soláns, ägare av Real Zaragoza efter sin far, finns inte längre med i bilden. Det man minns av presidenten är kanske att han hela tiden jobbat tillsammans med sportchefen Pardeza för att få in en bra trupp. Problem ligger alltså i att man inte lyckas behålla dem. Titta på Villareal, de har fått ihop ett otroligt slagkraftigt lag, och dessutom lyckats behålla nästan varenda en. Många var vi nog som trodde att Diego Forlán skulle gå till någon mer erkänt stor klubb efter hans enda långa målkalas förra säsongen. Icke då, man behåller varenda en och värvar dessutom Robert Pirés och vår egen Cani. Varför skulle inte vi kunna göra det samma?
Med det synsättet så är det kanske bra att vi får in nytt blod på kontoret. Nog för att Soláns-maffian fixade ett bar fina cupguld och en Cupvinnarcup-titel, men efter det? Nu blir det andra bullar.
Den nya ledningens planer går inte att ta miste på. Man vill göra Real Zaragoza till ett storlag, och vi har just nu alla förutsättningar. Víctor Fernández är ett kärt återseende på tränarbänken. Efter ett riktigt kasst år i Portugal så känns kanske tränarformen, om det nu finns en sådan, sådär. Men han är fortfarande ung och med både Celta Vigo och Zaragoza har han fixat stordåd, han har helt rätt inställning och har han erövrat Europa en gång, så varför inte en andra. Vi hoppas och tror, att han är rätt man att leda klubben mot de riktigt höga målen.
Emilio Garcés och Agapito Iglesias heter de formella köparna, från företaget Codesport. De har nu spenderat ett par veckor åt att styra upp i organisationen. Mycket formalia och pappersarbete blir det såklart för en sån här operation som enligt medierna är ganska komplicerad. I dagarna har de båda huvudaktörerna i alla fall utsett en president.
Det är Eduardo Bandrés, som hittills sysslat med ekonomisk rådgivning för den spanska motsvarigheten till ”länsstyrelse” i provinsen Aragonien. Också han, liksom övriga parter, är delaktig i åsikten om att Real Zaragoza ska nå toppen av inte bara den spanska, men också den europeiska fotbollen. Kan detta bli verklighet? Det återstår att se.
Spanska medier rapporterar nu att Vicke Fernández satt igång med en djupare genomgång och analys av spelartruppen, för att sedan kunna utröna vilka värvningar som skall göras. Här är tidningarna ense, det kommer att bli välkända namn. För en zaragozasupporter är det ord som snarast skapar väta i byxorna, men som man är van vid så överdrivs ju alltid dessa rykten till förbannelse. Men lita på att värvningar kommer att göras, efter Cani och Sávios uttåg, tillsammans med Delio Toledo, så står vi i princip helt utan vänsterkant. Silly Season-artikeln kan ni mumsa igenom själva, men förutom den talas det om en hel del större namn. Víctor Fernández är ingen kille som struntat i sitt eget rykte, utan han är poppis bland spelare med förflutet i Spanien. Vid sin sida har han sportchefen Pardeza, en av dessa gamla spelare som stannat kvar inom organisationen efter att fotbollsskorna lagts på hyllan. Under Cupvinnarcup-finalen mot Arsenal för över tio år sedan var han lagkapten, och efter att Zaragoza vunnit så var han först ut till tränarbänken för att krama om Víctor Fernández. Underbara scener som vi aldrig glömmer, och nu står de sida vid sida igen.
Sammantaget, kan vi bli ett storlag? Ja. Vi har nu alla förutsättningar. En bra tränare, en helt ny organisation med en helt ny ambition, inom kort en helt ny arena, och gissningsvis också helt nytt spelarmaterial är suveräna byggstenar för att åstadkomma någonting stort.
Intresse från folket har vi, Zaragoza som stad är obetydligt mindre till folkmängden än Valencia och Sevilla, två numera erkänt fruktade klubbar på intereuropeisk mark.
Hittills har vi också lyckats behålla våra viktigaste spelare, förutom då Cani kanske. Diego Milito och Ewerthon som anfallspar måste bara bli kvar. Sergio García ser vi gärna i truppen även till nästa säsong, lika så Celades och Zapater. Óscar kan fortfarande utvecklas och borde också stanna. Gabriel Milito är livsviktig i försvaret, och honom behöver vi. På den här punkten kan man i och för sig böja sig. Nog för att han är en härlig spelare, men hur mycket av den övriga backlinjen kommer att bli kvar? I runda slängar noll procent. Barcelona rapporteras vara sugna på Gabriel Milito, vilket bara är ännu en ny klubb i ett långt led.
Finns ändå resurser och metoder, varför inte värva en helt ny tokhet backlinje? Gaby kommer ju knappast att känna igen så många av de namn han lär spela jämte till hösten. Men det är klart, då får ledningen verkligen ligga i. Dessutom är Gabriel en favoritspelare och vi vill så klart att han stannar.
Nu är de medelmåttiga åren förbi. Till nästa säsong blir Los Maños ett lag att se upp med i tabelltoppen. Följ med oss på resan genom framgångsäventyret.
