Trotjänarna #1
Med hela elva säsonger i A-laget, så är Luis Cuartero en av La Ligas verkliga ihärdiga spelare.
Få spelare är sin klubb trogen på samma sätt som Luís Carlos Cuartero Lafarga. Vi ser dagligen prov på hur mycket (eller lite) lojalitet betyder i dagens fotboll. Klubbfotbollen har ju som de flesta vet farit iväg något otroligt. Självklart är det inte heller något nytt påfund, alla som hört talas om Gre-No-Li har stött på samma fenomen, en trio svenska fotbollsbegåvningar lämnade då Sverige för spel i Italien på 50-talet. De bakomliggande faktorerna till dessa klubbyten är väl vid det här laget väl kända. Pengar brukar spela in, såväl som längtan efter framgång. Att detta skulle vara skadligt för spelet har det hävdats länge, men det är väl svårt att sia om hur fotbollen hade sett ut idag om reglerna, eller spelarnas inställning varit annorlunda. Att klubbfotbollen är för exploaterad av vinstdrivande företagskoncerner är förvisso sant, men hur skulle världens populäraste sport kunna undvika det? Världens bästa spelare kommer alltid att söka framgång, de flesta åtminstone.
Vi hyllar nu de riktiga trotjänarna i den spanska klubblagsfotbollen. Många är de som inte känt något behov av att röra på sig och se sig om i stora världen, trots att de blivit bänkade, skadade, för gamla, för dåliga eller andra orsaker. En av dessa spelare är vår egen Cuartero.
I juni 1993 plockades ytterbacken upp från B-laget och fick göra debut i La Liga på bortaplan mot Atlético Madrid. Matchen slutade 2-2, men Luis som bara var 18 år gammal vid tillfället skulle få många många fler chanser att ta revansch på Madridlaget. Så har det blivit. Vi närmare eftertanke är det kanske inte något sensationellt faktum att Luis Cuartero stannat i Zaragoza under hela sin karriär. Han har nämligen alltid fått speltid. Förmodligen spelar också Luis egen inställning in också, då han säkert inte ser sig själv som en alltför bra eller alltför dålig ytterback. En spelare som det går dåligt för kanske känner att han måste byta spelmiljö för att utvecklas ytterligare, på samma sätt som en duktig spelare känner att han kan nå högre framgång i andra klubbar. Cuartero har alltid funnit i klubbens kulisser. I de senaste säsongerna har han kanske inte varit given i startelvan, men en sak vet man. Slänger man in Luis så vet man vad man får. Det är även ganska intressant att notera att han missat de flesta större matcher som klubben spelat genom historien, exempelvis Cupvinnarcup-finalen 1995 samt flera av Copa del Rey-äventyren. Borde inte detta ta musten ur en lirare i högsta divisionen? Borde man inte då besluta sig för att dra vidare? Inte här inte, Cuartero är och förblir Zaragocista.
Det som framförallt framhäver Luis Cuartero som försvarare är hans lugna och stabila spel. När backlinjen sken igenom som den främsta akilleshälen under säsongen 2005/2006 då de gula korten haglade och det rådde allmän hönsgård, så lyste Cuartero som ett ljus i mörkret de gånger han fick chansen. Självklart är detta ett resultat av hans otroliga rutin. Med 31 år fyllda har han kanske inte varit med längst i världsfotbollen, men i alla fall i Real Zaragoza. Luis är mycket duktig på att lösa trängda situationer smart, då han alltid tar det väldigt lugnt och nästan ser ut att lunka fram på sin högerkant. Som komplement är han också mycket kvalitativ offensiv. Då han saknar den Roberto Carlos-snabbhet man kanske skulle önska att varenda av sina egna backar hade, så briljerar Luis istället med ett smart passningssinne. Kommer han tillräckligt långt upp på offensiv planhalva så blir oftast inläggen och genomskärarna farliga.
Det talas ofta om de stora spelarna i sådana här sammanhang. Fernando Torres lojalitet till sin moderklubb kan tyckas vara oändlig, på samma sätt som Steven Gerrards eller Paolo Maldinis. Men när uppmärksammas de spelarna som inte räknas som några av världens bästa? Det är här Luis Cuartero verkligen är värd att nämnas. Han är självklart hygglig på sin backposition, men långt ifrån någon stjärna. Det känns som att han i Zaragoza hittat någon sorts balans, att istället för att briljera i någon av de lägre divisionerna (som också säkert hyser många trotjänare) stanna i Zaragoza och ändå delta i konkurrensen. Den sistnämnda faktorn kommer att bli betydande framöver. Med klubbens båda nyförvärv Juanfran och Carlos Diogo så kommer Luis Cuartero att få slita för att få spela. Men frågan är om han verkligen lider av att inte få spela? Den romantiska förklaringen önskar man var att han helt enkelt bara hyser stor kärlek för sin klubb och inte önskar sig något annat än att bara tillhöra Real Zaragoza. Vi önskar verkligen att det var så, för även om Luis gör en dålig match och bänkas så älskar vi honom ändå.
Just nu är Cuartero tyvärr långtidsskadad, men vi hoppas att vi får se honom på planen snart igen.
Luís Carlos Cuartero Lafarga
Född: 17/08/1975 Zaragoza, Spanien
184 cm / 80 kg
Position: Försvarare
Klubbar:
92-95 Real Zaragoza B
95- Real Zaragoza
Meriter:
Cupvinnarcup-mästare (1995)
Copa del Rey-mästare (2001,2004)
Spanska Supercup-mästare (2004)
U21 EM-guld (1998)
Källa: aupazaragoza.com, realzaragoza.com
