Krönika: Tålamod är en dygd
Så blev det mållöst igen, man undrar vad det är som händer med laget?
När vi började säsongen så piggt och låg på andra plats efter ett par omgång så började tankarna snurra. Skulle det här bli säsongen då Zaragoza tog steget upp till ett topplag?
Med nästan halva ligaspelet kvar så vågar jag påstå att det inte är så. Insatserna i Priméra División har varit rena sinuskurvan. Laget har i ena matchen visat upp ett passningsspel som skulle locka fram avundsjuka hos Gre-No-Li eller varför inte Makaro, Kasatonov, Larionov, Fetisov, Krutov eller vilka som helst, för att sedan i nästa match lira som pensionärer med medicinbollar på en leråker. Hur fixar man då sådana här problem?
Naturligtvis den universella lösningen inom fotbollsvärlden, som väldigt få inom klubborganisationer vill ägna sig åt, kontinuitet.
Ni har hört det förut, och vi vill plocka fram det igen. Det duger inte att flytta runt på folk och ge dem nya positioner hela tiden, det duger inte att låta ynglingar hoppa in i startelvan i en bortamatch med 50 000 åskådare och förvänta sig stordåd. Det duger inte heller att börja klaga på tränaren efter fyra matcher när laget inte spelar den fotbollen som namnen i laguppställningen kan låta en tro att de kan.
Åtskilliga är de klubbar som egentligen vill ägna sig åt kontinuitet i sina lag, men som till sist slagit in på lösningen att demontränaren de köpt in för enorma summor helt enkelt är fel man att ta hand om deras stjärnspäckade lag. För hundrade gången, ge spelare och tränare mer tid.
I Real Zaragozas fall så är det lätt att inse att vi kan bli ett hur bra lag som helst, om vi bara vill ta metoden till oss. Vi har nu bytt ut stora delar av truppen under tre säsongen i rad, och trots att det gått ganska bra i vissa tävlingar så vet vi att det kan gå ännu bättre om vi ger dem tid.
I år har vi tre av fyra spelare i backlinjen som är nyinförskaffade. Samtliga spelare i anfallet har bara spelat i klubben i en enda säsong, förutom Lafita. Är det realistiskt att tro att vi bara kan gå och kvalificera oss för Champions League utan vidare? Nej, inte utan vidare kanske men det är helt klart realistiskt.
Det tar emot, men som Zaragozasupporter och vän av ordning och reda så måste man nog övertyga sig själv att det bästa vore att behålla tränaren och laget som det är, och istället satsa på att bli en riktigt konkurrenskraftig klubb om några år. Att klubbar som Real Madrid fortfarande inte lyckats ta åt sig detta resonemang är ett mysterium.
Om vi skall titta på Barcelona så är detta ett praktexempel. Klubben var inte mycket att ha när Laporta & Co tog över för ett par år sedan. Rijkaards första tid på tränarposten blev jobbig, och laget spelade inte bra alls. Ändå behöll Laporta honom och alla inköpta spelare blev kvar och man förkastade gudskelov den smått legendariska strategin att värva sig ur krisen.
Resten är historia, nu spelas världens bästa fotboll på Nou Camp, med i stort sett samma lag som då köptes in till klubben. Champions League-trofén och ett gäng ligatitlar är en utsökt frukt skördad av den långsiktighet som klubbledningen då så väl som nu trodde på.
Det här är något att ta åt sig, Vicke har bara suttit ett drygt halvår som tränare. Aimar och D’Alessandro har fått alldeles för lite tid tillsammans, och i backlinjen vet de väl knappt varandras förnamn ännu. Vi borde nu i första hand se till att säkra kontrakt med alla de viktiga spelare som vi bara har på lån, och därefter är det tålamod som gäller. Allt kommer att bli bättre ska ni se.
Ni kanske undrar vad som händer på Zaragozaredaktionen i övrigt. Vi har fått lite problem, det skall inte förnekas. Undertecknad har haft en lite stökig höst med många olika projekt utanför SvenskaFans-uppdragen. Högskolestudier på ny ort har lett till en lite annorlunda motivationskurva än den som fick mig att helhjärtat satsa nästan allt på skrivandet under säsongen 2005/2006. Trots att redaktionen fått tillökning så har arbetet inte flutit speciellt bra, och detta beror en stor del på brist av planering, eller om ni vill bristande kvalité på planeringen.
En otroligt stor tillgång för vilken skribentkultur som helst, Nina Ljung fick av olika anledningar lämna Zaragoza-redaktionen och jobbar nu tillsammans med Richard och Christopher på Spaniensektionen i stället. Ni skall veta att det absolut inte finns något groll mellan oss som skriver om Zaragoza och Nina, det handlade bara om att hitta rätt ställe för henne. Förhoppningsvis får vi dock se någon krönika om vad hon tycker om laget eller andra synpunkter hon har på Zaragozasidan. Min andreman just nu, Jonas har också fullt upp och vi är alla ledsna för att dessa administrativa komplikationer har gått ut över er läsare, vi lovar bättring!
Undertecknad är hemskt ledsen för den uteblivna införrapporten till Levante-matchen, veckan har varit hemsk. En uppsjö av prylar som hör livet som studerande till var tvungna att tas i tu med, inklusive en tenta. Till detta dök även en elak herr feber med sin trogne vapendragare förkylning upp och gjorde livet till en allmän pest.
Nu är saker och ting bättre så jag passar på att vädra lite tankar om laget, vilket härmed är gjort. Avslutningsvis vill jag önska alla läsare en trevlig vår, som nog bjuder på en hel del fotbollsgodis. Champions League är nog det jag ser fram emot med störst intresse.
Sist men inte minst vill jag tacka de som hjälpt mig skriva om laget under hösten och efter jul, Nina och Jonas. Även en liten outsider i Johan Collberg som vi fått tillåtelse att akutkontakta vid behov och som verkligen är duktig. Största tack!
På onsdag smäller det på La Romareda, vi ses då.
