Real Zaragoza - Real Madrid 2-2
Det blev en händelserik match. Men många stunder ingen vacker sådan.
Spelet.
Zaragoza var de, som en bra bit in i första halvlek, klarade av att spela ett högt och offensivt spel. Första intrycket var för omväxlingens skull inte katastrofalt. Faktum är att jag blev väldigt stolt över Zaragoza. Men så får man inte glömma att Real Madrid är deras absoluta (hat?) motstånd, då av politiska orsaker. Självklart blev vi extra taggade när de kungliga marängerna äntrade La Romareda i hopp om en lätt seger. Vi överraskade dem med att göra första målet. Dock på straff.
Syndabock; Helguera, som blev avblåst, antingen för handbollsspel eller omotiverad kapning, i eget straffområde.
Offer; Aimar.
Skytt; D.Milito.
1-0 efter 30 minuters spel gav Zaragoza precis vad de önskade och Real Madrid vad de minst av allt behövde.
Spelet tonades ner en aning. Real Madrid försökte få igång offensiven men kunde i första halvlek inte komma igen.
Två byten i halvtid betydde två färska spelare på planen. Guti och Higuaín ersatte Raúl och Emerson. Capello var väl medveten om att tidiga förändringar var krävande för att hitta någon slags stabilitet i matchen. Trycket ligger också mer och mer på Zaragozas planhalva, backarna fick jobba hårt. Många gånger såg det ut att gå illa, men som tur är, har fotbollsspelarna fruktansvärt hållbara leder. Kvitteringen kommer också så småningom efter ca tio minuter och självklart genom Holländaren Van Nistelrooy. Vem annars?
Spelet slappnade återigen och Real Madrid bjöd in Zaragoza i matchen igen, som givetvis tog chansen och tog åter ledningen med två mål mot ett. Också där självklart. DIEGO MILITO. Vem annars? Ja, inte Ewerthon i alla fall…
Det blev bittert, minst sagt. Matchens kontroll höll på att gå domaren ur händerna. Spelet blev alltför avblåst för att kallas spel. Men stundom fick Sanchez visa att gammal inte alltid är för gammal. Ett flertal räddningar räddade Zaragoza från att gå under. Men inte räckte det när årets komet dunkade in kvitteringsmålet och matchens sista. 2-2 och Madrid spelarna på bänken kände ingen gräns på lyckan när stora tavlan visade Tamudos 2-2 mål mot Barcelona.
Nu till det tråkiga. Matchen var av hög kvalitet. Men tyvärr gick det bedrövligt fula spelet, från båda håll, mig på nerverna. Folk kastade sig in i närkamper med dubbar, stjärtar och i vissa fall armbågar först. Domaren (Undiano Mallenco) höll betydligt för hårt i korten. Kanske har han fått order om att hålla i dem. Kanske är han rädd att de efter matchen ska makuleras.
Jag själv, hur som helst, skulle inte vilja se spelarnas svullna vader efter denna drabbning. Fullkomligt sanslöst. Tål man inte att förlora, har man inte i spelens värld att göra. Och man ska definitivt inte ta ut det på vinnarna, så länge vinnarna i sig inte fuskat till sig vinsten. Då har man rätt att vara förbannad. Men man har aldrig rätt att sikta in sig på motståndarnas olika kroppsdelar istället får bollen. Inte ens en liten “klapp” på kinden.
Lagen:
Zaragoza: César; Zapater, Sergio Fernández, Gabriel Milito, Chus Herrero; D'Alessandro, Piqué, Celades (Lafita, min.78), Aimar; Ewerthon (Movilla, min.56) och Diego Milito (Oscar, min.85).
R. Madrid: Casillas; Sergio Ramos, Cannavaro, Helguera, Roberto Carlos; Diarra, Emerson (Guti, min.46); Beckham, Raúl (Higuaín, min.46), Robinho (Reyes, min.64); och Van Nistelrooy
Varningar:
Zaragoza: Pique (50), Sergio (76), Aimar (89)
Real Madrid: Helguera (30), Ramos (36), Diarra (65)
