Inför: Atlético Madrid - Zaragoza
Räknar man bort förlusten mot Barcelona för ett par veckor sedan ser det ganska bra ut, det här.
Det här är en av de två mest känsloladdade matcherna under säsongen för min del. Den andra är returmötet. Innan jag var vidare insatt i den spanska klubblagsfotbollen var Atlético Madrid mitt favoritlag. Inte så att jag slaviskt följde matcherna, inte så att jag spenderade mina kvällar med att hänga på deras hemsida och uppdatera mig. Men jag höll alltid på dem när jag såg att de spelade, tippade jag så tippade jag alltid på dem. Och jag förlorade en hel del pengar, på det.
Sedan dess har det hänt saker. Mitt fotbollsintresse har vuxit, min kännedom om ligan och om lagen har vidgats, och som alltid när så sker så händer det saker. Man upptäcker att det finns mycket mer att gilla, på samma sätt som man sällan gifter sig med sin första pojk/flickvän. Och jag upptäckte Zaragoza (bland annat).
Därmed inte sagt att man glömmer. Jag kommer aldrig att sluta bry mig om Atlético. Jag kommer aldrig sluta att glädjas åt deras vinster; deras förluster kommer alltid att svida en aning. Så visst sliter det lite i mig då de möts. Det bränns, en aning.
Zaragozas uttåg ur UEFA-cupen kan (om man ska se saker på det viset) kanske föra med sig något positivt: ett gnistrande ligaspel. Det är nästan det minsta vi kan begära, nu då de som rustade sig för tre turneringar plötsligt har en mindre att fokusera på, då är fokus deras absoluta skyldighet.
Och mot Levante gick det minsann vägen. Mot Levante. Som inte vunnit en enda match hittills. Där provade Víctor Fernández att spela Aimar jämte Sergio Garcia på topp, och flytta ner Diego Milito på yttermittfältet. Och det fungerade bra. Sådant kan man testa på lag som Levante: jag tvivlar på att man håller Milito borta från den absoluta fronten imorgon förutsatt att han startar. Jag har flera gånger under hösten förespråkat Oliveira tillsammans med Sergio Garcia på topp, då de kompletterar varandra bättre än vad Milito och Oliveira gör.
(Redaktionen ber om ursäkt för den uteblivna matchrapporten.)
På mittfältet ser Zaragoza ut att ha ett stort övertag. Om man tittar på pappret. Aimar, D’Alessandro, Zapater, och så Luccin, som kom från Atlético precis innan transferfönstret stängdes. Det ska bli intressant att se hur han tas emot på Vicente Calderon.
Mittfältet bör vara vår starkaste sida: en grund att bygga både källare och torn ut ifrån. Och vi har en bra grund.
Detsamma gäller backlinjen, trots att Sergio underpresterat såhär långt. Vart tog den fin-fina formen från förra hösten vägen? I Diogo bor dessutom en av ligans bästa högerbackar. Det kan bli intressanta dueller honom och landsmannen Diego Forlán emellan.
Hur Juanfran ska kunna få stopp på Kun Agüero återstår att se. Man ska aldrig någonsin underskatta turen i alla sammanhang.
Atléticos backlinje på pappret är inte en sådan backlinje som får forwards att ligga sömnlösa. Perea kan vara brutal, men det är lika ofta en nackdel som en fördel.
Att Atlético Madrid spelar hemma talar sällan till gästande lags nackdel. Men Atlético kommer direkt (landslagsuppehållet borträknat) från en svidande förlust mot Barcelona. De kommer dessutom att vara ganska revanschsugna: det är faktiskt mer än ett år sedan man besegrade Zaragoza senast.
Oavsett utgången kommer det här att innebära såväl lycka (förhoppningsvis massor) som sorg (en liten del).
Atlético Madrid preliminär startelva:
Leo Franco
Perea, Pablo, Ze Castro, Antonio López
Maxi, Maniche, R.Garcia, L.Garcia
Agüero, Forlán
Zaragoza preliminär startelva:
Cesár
Juanfran, Sergio, Ayala, Diogo
Aimar, Zapater, Luccin, D’Alessandro
Oliveira, Diego Milito/ Sergio Garcia
Domare: Pérez Lasa
Avspark: 21:00 på Vicente Calderon (matchen visas på TV4+)
Tips: 1-3 (målskyttar: Agüero, Zapater, Sergio Garcia x 2)
Källor: realzaragoza.com, marca.com
AUPA ZARAGOZA!!!
