Almería 0-1 Zaragoza
Det blev inget målkalas i Almería, men i brist på annat går det alltid att glädja sig åt att en seger är en seger.
Det som beskrivs som en relativt jämn match, men i vilken hemmalaget suttit på de vassaste chanserna kom att avgöras på straff; till fördel för bortalaget. Och jag kan tänka mig att det lät ganska mycket på Juegos Mediterráneos när domaren, Muñíz Fernández - äckelslicket kallad- pekade på straffpunkten efter att ha visat hemmalagets målvakt David Cobeño det gula i 76:e matchminuten.
Men vi börjar i början: första halvlek kan närmast beskrivas som händelselös. Almería ska ha haft de bästa chanserna här, även om det mesta handlade om att ränna fram och tillbaka; fram och tillbaka. Inte ett endaste kort delades ut: det var hörnor och frisparkar och inte så mycket mera.
Det förmodligen mest spännande var när vår usla mittback Sergio fick kliva av i tredje minuten, och Chus Herrero kom in i hans ställe. Skadekänningar, kan hända? Utan att för den sakens skull hysa någon önskan om att vilja Sergio illa kan jag ändå hoppas att han hålls borta från spel ett tag; vem vet hur det gått om han fått stanna på planen? Vi har rört vid det förut: han har varit bedrövlig all along - lagets i särklass sämsta under hösten. Nu gillar jag Celta Vigo, men kanske vore det ändå bättre om han återvände till det vackra Galicien?
Kaptenschansningen från införrapporten slog in: Alberto Zapater ledde laget på planen.
Metoden Sergio Garcia på yttermittfält nyttjades även i Almería; den här gången fick spanjoren flytta ut på vänsterkanten. Av lagets sammanlagt 4 skott på mål stod han för inte mindre än 3. Som sagt; Sergio Garcia du bist wunderbar!
I andra halvlek fortsatte hemmalaget trycka på. Efter bara fem minuter fick den gode César en gulskimrande åthutning av domaren efter att ha protesterat mot en frispar i bra läge. Och allt till ingen nytta i slutet av dagen, då skottet gick långt utanför.
Mittfältskamperna och avblåsningarna fortsatte; det här kan knappast kallas kanonmatch,, om man bortser från den lilla detaljen att Zaragoza vann och nu ligger 7:a i tabellen, förstås!
Målet som ledde dit gjordes av Diego Milito. På straff. Som skrivet. Det betyder inte att jag tycker mindre illa om Muñíz Fernández.
Undertecknad har inte haft möjlighet att se matchen.
Almería (4-3-3)
Cobeño
Bruno- C.Garcia- Acasiete (57' Pulido)- Mané
Corona (71' Soriano)- Juanito- F.Melo
José Ortiz (65' Juanma Ortiz)- Negredo- Crusat
Zaragoza (4-4-2)
César
Paredes- Sergio (3' Chus Herrero)- Goni- Diogo
Oscár- Luccin- Zapater- Sergio Garcia (81' Gabi)
Diego Milito- Oliveira (74' D'Alessandro)
Domare: Muñís Fernández
Publik: ca 12 000 på Juegos Mediterráneos (som tar 22 000 åskådare, vilket innebär 10 000 tomma stolar! TROTS aragoniskt besök!)
Varningar Almería: Cobeño
Varningar Zaragoza: César, Sergio Garcia, Luccin och Oliveira (Saknar ni Ayala så beror det på att han inte var med.)
Inga utvisningar i matchen.
Bollinnehav: 53%-47%
Skott på mål: 8-4
Hörnor: 10-5
Källa: marca.com
