Inför: Zaragoza-Getafe
Nu var det färdigunderskattat, här. Getafe krisade och ryckte upp sig. Nu befinner de sig skrämmande nära. Och till och med en idiot vet att det enda sättet att dra ifrån på är att öka avståndet.
För inte så jättelänge sedan var Getafe nästan ett lag i kris. Nu ligger de bara tre pinnar och lika många placeringar bakom oss. Det känns inte helt bra. Eller snarare: det känns ytterst otryggt att veta att de bara genom att vinna på La Romareda kommer att komma upp på samma poäng. Därför får detta under inga omständigheter ske.
Just nu känner jag såhär: jag tyckte bra om Getafe då de låg under strecket för ett par veckor sedan. Back then, då så var fallet, brydde jag mig inte nämnvärt. Just nu är Getafes sak lite halvt min, i ungefär ett dygn och några timmar till så kommer jag bry mig ovanligt mycket om vad som händer där. Och jag vill gärna få anledning att le då det hela är över. Man kan bara le på riktigt om man bryr sig.
Enligt den gode Vicke påminner Getafes spelsätt en hel del om Zaragozas. Jag skulle kunna vara beredd att hålla med honom. Om han lagt till något mer uppriktigt, så som: påminner om vårt, bara tusen gånger sämre, och lite mindre intressant, fruktansvärt intetsägande; vad som helst.
Men Vicke säger bara: spelmässigt är de ganska lika oss.
Som det ser ut i dagsläget går det inte att låta bli och fundera över om det i sig inte är en förolämpning, innerst inne. Eller om det är menat som en.
Zaragoza har klarat sig skonsamt från landslagsuttagningar och tjafs. I enlighet med all logik ska man alltså haft en hel del tid till sitt förfogande: tid för träning, och för att hitta den där förlorade gnistan. Man borde dessutom ha kunnat reda upp spillrorna av de omtalade problemen inom gruppen relativt mediabefriat.
Kanske har också den sista besvikelsen över Uefa-fiaskot fått rinna av. Det känns som om tiden som passerat borde vara tillräcklig. Men. Det folk oftast gör fel då de jagar gnistor och andra brinnande föremål är att försöka fånga dem med händerna.
Vicke har tagit ut följande spelare: César, López Vallejo, Paredes, Óscar, Ayala, Aimar, Sergio García, D'Alessandro, Juanfran, Oliveira, Gabi, Celades, Zapater, Diego Milito, Chus Herrero, Goni och Valero
Noterbart här: ännu en gång Goni och Valero, men ingen Easu, när vi ändå är inne på Zaragoza B.
Det största avbräcket är Diogo, som tillsammans med den hittills mycket bleke Luccin är avstängd.
Om jag fått bestämma skulle jag ställt upp 4-3-2-1 den här gången. Och då skulle det se ut såhär:
César
Paredes- Ayala- Juanfran- Chus Herrero
Celades- Zapater- Aimar
D’Alessandro- Sergio Garcia
Diego Milito
Kanske kan vi få igång Diego igen om han får vara ensam herre på täppan?
Getafes uttagna trupp:
Målvakter: 1. Ustari; 13. Pato.
Backar: 2. Contra; 3. Cata Díaz; 4. Belenguer;
5. Mario; 12. Licht; 21. D. Cortés.
Mittfältare: 10. De la Red; 11. Sousa;
16. Albín; 20. Pallardó; 22. J. Casquero;
24. Pablo Hernández; 25. Granero.
Anfallare: 14. Manu; 17. Kepa; 18. Uche.
Domare: Alvarez Izquierdo
Avspark: 21:00 på La Romareda
TV: TV4+ (Det betyder: missa icke!)
Chanresultat: 5-0 ( Eller som vi säger: äh, va fan?)
Till sist släpper vi fram Getafe-redaktionens Xavier Ladu, som får friheten att tycka lite om Zaragoza:
Zaragoza är ett lag som jag har stor respekt för. Men i år verkar det ha gått knakigare och som Nina skrivit på sina texter innan: de verkar ha en dålig tendens att underskatta lag. Frågan är om man vågar göra det mot Getafe, vinsten mot Barcelona var inte bara pga Barcas dåliga form, det var lagspelet som fungerade så pass väl också.
Men det kommer att bli en jämn match, förhoppningsvis en underhållande match där Getafeförsvaret försöker stoppa clownen Aimar från att spöka i straffområdet.
Att Diogo inte finns tillgänglig är bara ett plus, tycker han har blivit bättre och bättre sedan han lämnade det då sjunkande Marängskeppet, Zaragoza tycks passa honom bättre helt klart. Synd bara att liraren Matuzalem inte finns tillgänglig, de få gånger jag kunde se Sjachtar Donetsk via tv eller stream tillhörde brassen en av mina favoriter men samtidigt jublar jag då vi slipper honom.
Men D’Alessandro är en annan spelare jag har respekt för i Zaragoza och hoppas att försvaret kan få stopp på honom. Aimar då? Han är bra men aldrig tillhört mina favoriter, kallas för ”Clownen” och tycker alltför ofta att han beter sig som just en clown på planen där han gnäller på allt och alla trots en filmning. Men alltför farlig som sagt på planen ibland.
***
Och så ska vi passa på att å redaktionens vägnar gratulera den forne Zaragzoa-skribenten Jonas Andersson, som blev klar för IF Sylvia igår! Heja Jonas!
En gång bra smak, alltid bra smak; det är bevisligen undantagslöst.
Källa: realzaragoza.com
AUPA ZARAGOZA!
