Om att tappa en ledning till kryss
Vid det här laget kan vi scenariot. Ett tidigt mål av Diego Milito. Hyfsat spel. Kryss i protokollet. Hur kan det här få ske, vecka efter vecka?
Nu tycker jag förvisso inte att det var helt tråkigt att Valencia faktiskt fick med sig poäng. Speciellt inte att poängen kom efter Koemans utvisning. Koeman är läskig; Koeman skrämmer mig.
Valencia kan få göra lite mål, plocka några pinnar. Ja. Det handlar om medkänsla. Jag tycker synd om dem, kort och gott. Att se laget falla samman, fasaden spricka, Albelda gråta är mer än vad fotbollsdelen av mitt hjärta klarar. Det är inte meningen att gå till på det sättet.
Jag var speciellt intresserad av att se hur Ayala skulle fungera ikväll, och jag kände mig allt en liten aning förvånad över hans uttagning, trots hans eviga yrkanden på sin yrkeskunskap. Riten är trots allt segare än myten. Men den kortsamlande argentinaren skötte sig förhållandevis bra. Hade domaren varit mer kompetent skulle han förstås ha visats ut. För visst fick han sitt smått traditionsenliga kort i andra halvlek, men han borde haft ett redan i första, då han till speciellt Joaquins stora förskräckelse spelade lite handboll.
Ledningsmålet kom i den 18:e minuten. Mora får omkull Oliveira, som är fri, och domaren blåser straff. I samma veva tvingas César lämna planen. I ett litet inpass hoppas vi att hans skada är extremt temporär. Diego Milito står lugnt och väntar. Han ser inte särskilt pressad ut.
1-0.
Och jag säger, efter att ha skrikit - som sig bör, till en vän att det är aldrig bra när Zaragoza tar ledningen såhär tidigt.
Men Zaragoza trycker på. Och visst känns det lite som att de springer offside lika ofta som Valenciaspelarna ligger ner, i första halvlek.
Sergio Garcia gör 2-0 i 29:e minuten. Härom tvistas huruvida han ska krediteras för målet eller inte. Men. Enligt stadgarna är en touch på motspelare eller målvakt för den delen INTE ett självmål. Innan jag började arbeta med SvFF genomgick jag en utbildning. Ett av de moment som var svårast för utbildningsgruppen rent generellt var självmålsbedömning. För att det ska räknas som självmål ska bollen markant ändra riktning vid kontakten med den spelare som eventuellt blir självmålsprickad. Och Moras lilla snudd vid bollen fick den inte att ändra riktning. Sålunda rör det sig inte om självmål här, utan målet är Sergio Garcias efter en snudd vid målvaktens handske och vid stolpen. Det är ett säreget mål, men det är hans.
Gästerna går hårt åt Sergio Garcia matchen lång. Inom två minuter varnas både Caneira och Miguel efter lite väl ogenomtänkta kapningar. Men så är han också alldeles fantastisk, den gode Sergio. Han gör ännu ett mål innan första halvlek är slut. Men det vinkas av för offside. Vi får aldrig se några repriser på detta.
I halvlek plockas Miguel och Mata ut, och in på planen i deras ställen kommer Helguera, och så reduceringsskytten, Zigic.
Över lag är andra halvlek en tjafsig historia; vi kommer på oss själva med att undra när det börjar, egentligen. Det gnälls och ramlas och viftas och gnälls än mer. Även publiken är missnöjd.
Då Zigic gör målet (som han nickar in) på den helt felplacerade Lopez Vallejo har Zaragzoa redan saktat ner. Tempot är hackigt, passningarna ogenomtänkta och sällan precisa. Varför ska de kämpa nu, när de vinner?, när de har matchen som i en liten ask?
Och det är så det blir, gång efter annan. Jag sätter det som omöjligt att det är en observation jag kan ta patent på. Varför, käre Vicke, låter du dem lägga sig? Varför accepterar du detta slarv, denna antifotboll?
Hur många oavgjorda matcher ska behöva bli förluster innan någon stoppar motivationspiller i kaffet?
En speciell applåd till Lopez Vallejo. Även om han stod fel på Zigic mål och kanske borde kunnat peta undan Silvas kvitteringsmål med någonting så gjorde han ett par riktigt fina räddningar. Och det ska inte tas ifrån honom, som annars tålmodigt tittar på matcher från bänk.
Innan matchen pratade jag med Rickard Petersson.
“Oroa dig inte”, sa jag. “Zaragoza har talang vad gäller att förlora mot lag som aldrig vinner.”
Men riktigt så var det inte här. Det här var poängbortskänkning i vad som börjat bli vanlig ordning.
Hoppas i alla fall, att Valencia fick ut något av det, som var mer än två mål och ett poäng. Och tänk på att målen kom då Koeman gick av.
Zaragoza
César (Lopez Vallejo 17’)
Diogo- Ayala- Sergio- Juanfran
Celades- Luccin (Óscar 73‘)- Zapater
Oliveira (Valero 80’)- Diego Milito- Sergio Garcia
Zapater borde spelat i mitten här, och Luccin på kanten. Även om Luccin inte är den mest spektakulära kantspelare i fotbollens historia så är Zapater en mycket bättre spelfördelare, och bättre defensivt.
Valencia
Mora
Miguel (Helguera 46’)- Caneira (Lomban 50’)- Marchena- Moretti
Montoro- Baraja
Joaquin- Silva- Mata (Zigic 46’)
Arizmendi
Domare: Paradas Romero
Gula kort, Zaragoza: Diogo, Ayala, Luccin
Gula kort, Valencia: Mora, Miguel, Caneira, Marchena, Helguera, Zigic
Skott på mål: 10-14
Bollinnehav: 45%-55%
Offside: 5-1
Källa: marca.com
Dagens fråga: Hur blir det med de tjugo målen, Oliveira?
