Inför: U.D Las Palmas - Real Zaragoza
Nu är det dags för Zaragoza att börja visa framfötterna i Segunda Division.
Jag skapar min egen logik. Det är så jag klarar, och för den delen också förklarar, det mesta. Och det finns egentligen ingenting som gör mina logiska påhitt mindre sanna än de som hittades på för tusen år sedan och långsamt nöttes in som världsuppfattning.
Inför mötet på Las Palmas har jag den här enkla trappstegslogiken:
Steg 1: Förlust.
Steg 2: Kryss.
Steg 3: Vinst.
Det är ett simpelt mönster, ibland får man nöja sig så.
I hemmapremiären förra veckan ledde Zaragoza med 2-0 redan efter tio minuter. Sedan var de övertygade och förutsatte att denna övertygelse återspeglade även motståndarna Real Sociedad. Så var det givetvis inte.
Att tappa en sådan ledning är onödigt bortom ord. Eller?
Kanske är det just det som krävs för att ett lag med tankarna i en division högre upp än i den befintliga ska landa i minutverkligheten och inse att tempot är hårt i Segunda, spelet är fysiskt tuffare.
Att underskatta någon, eller att förutsätta någonting gällande självets överlägsenhet, kommer inte att leda någon vart. Alltså.
Illusionen vid 2-0 efter tio minuter om ett betryggande övertag krossas och in i sprickorna rinner något som liknar omgivningen. Inte någon dystopisk variant av denna som efter första nederlaget, utan omgivningen och enbart den. Varken mer eller mindre. För det går inte att klättra uppåt utan att först ha måttat hindret. Det gör man varken genom utopiska fantasier, eller genom antonymen till dessa.
Liksom Zaragoza inledde Las Palmas med en bortaförlust. Omgången därpå vann man med 2-0 hemma, nu spelar man hemma igen och naturligtvis kommer förra veckans seger att avspeglas i truppens självförtroende och i publiken på Estadio de Gran Canaria. Det absolut bästa för gästande Zaragoza är ett tidigt ledningsmål som rubbar denna eventuella bekvämlighet, och som skapar lite upprörda känslor på läktaren, som knuffar på situationen och får den att tappa balansen.
Sedan gäller det att inte tappa greppet.
Sedan gäller det att fortsätta tvivla, att inte nöja sig.
Om bara det första målet kommer.
Läget är inte optimalt i truppen. Oliveira (som gick ut i minut 25 mot Real Sociedad) är fortfarande skadad. Utöver honom saknas Gabi, Diogo, Ayala och Sergio. Huruvida mittbacksparets otillgänglighet verkligen kan kallas avbräck kan diskuteras. De lyckades aldrig infria löften om stabilitet förra säsongen, och har inte tagit steget till komplett mittlås under vare sig försäsong eller ligainledning.
Kanarien Braulio lär ersätta Oliveira på topp jämte Ewerthon, och visst vore det vackert om han fick göra sitt första mål för Zaragoza i sina hemtrakter? Vad Ewerthon kan uträtta om han vill fick vi bevis på förra veckan. Låt oss hoppas att han med de två målen enbart bjöd oss en aptitretare.
Likaså är det dags för nyförvärven att börja bevisa för oss varför Marcelino önskade dem i truppen nu. Vi är inne på tredje veckan. Det ska vara möjligt att kliva fram i det här läget.
Förlust. Kryss. Vinst.
Förhoppningsvis blir det aldrig mer ologiskt än så.
Las Palmas:
Santamaría; David García, Samuel, López Ramos, Dani López; Pablo Sánchez, Cobas, Jorge, Sergio; Nauzet och Marcos Márquez.
Real Zaragoza:
López Vallejo; "Chus" Herrero, Pavón, Pulido, Paredes; Arizmendi, Zapater, Hidalgo, Jorge López; Braulio och Ewerthon.
(Preliminära startelvor lånade från Tobias Garcías införrapport.)
Domare: Pérez Montero
Aupa Zaragoza!
