En överblick efter ett halvår i Segunda Division
Två tredjedelar av Zaragozaredaktionen överblickar den tid vi lagt bakom oss och tittar lite framåt.
1.) Vad/ vem har varit mest positivt med Zaragoza under hösten? Har vi kunnat urskönja någonting extra anmärkningsvärt?
JOHAN: Enligt mig är de framförallt tre spelare som har stuckit ut på ett positivt sätt den här säsongen. Om vi börjar bakifrån har den före detta hackkycklingen López Vallejo gjort en oerhört stark comeback formmässigt efter en ganska katastrofal start på säsongen, men i och med att Marcelino har fortsatt tro på honom har han växt och till och med räddat Zaragoza i några matcher nu på slutet. Sen har vi den spelaren som antagligen har varit bäst i Zaragoza den här säsongen nämligen Jorge López. Han har legat bakom alldeles för mycket av vårat anfallsspel vilket märktes exempelvis mot Celta när han saknades och vi enbart skapade två målchanser på hela matchen. Han har dessutom ett antal assist efter frisparkar och hörnor som han har tagit hand om på ett utmärkt sätt. Men även hans inlägg och genomskärare har legat bakom många mål hittills den här säsongen. Sen får vi ju inte glömma skytteliga ledaren Ewerthon. Spelaren som varit utlånad och inte plats att har helt plötsligt blivit lagets bästa målskytt och vårat farligaste vapen framåt. Han har om möjligt räddat oss även fler gånger än López Vallejo. Jag tänker framförallt på derbyt mot Huesca, när han mer eller mindre ensam vände ett 2-0 underläge till ett kryss i slutminuterna.
NINA: Zaragoza har varit alltför ojämnt som lag betraktat för att det ska gå att säga att något som en helhet varit 'det mest positiva'. Det är istället de individuella prestationerna som varit de anmärkningsvärda, och framför de andra, lite i en klass för sig står Jorge Lopez. På gott och på ont är det så.
Det är Jorge som ligger bakom i princip allt som skapas framåt; denna kreative och generösa man ger mer till laget än vad tidigare Sergio Garcia som spelade på hans position i våras gjorde. Han har aningen för hett temperament, bara, men det borträknat är han det närmsta en komplett spelare vi förfogar över.
Att denna fullständigt fantastiske Jorge valde att lämna Racing Santander och Europaspel för att följa med Marcelino ner till Zaragoza i Segunda kommer att vara en av de starkast bakomliggande faktorerna till det kommande avancemanget. Zaragoza med och utan Jorge Lopez är två helt olika lag. Mer om det i nästa punkt.
Liksom Johan precis ovan är jag beredd att kreditera Lopez Vallejo för den uppryckning han gjort under hösten. I hans fall tror jag att Marcelinos förtroende för honom har hjälpt en hel del, förhoppningsvis kan det fungera även med Zapater. Vallejo var hårt ansatt tidigt i höstas, men lik förbannat stod han där, helg efter helg, och blev bättre och bättre.
Ewerthon gjorde en bra höst, men har sett blek ut 2009. Någon som däremot verkar ha hittat formen är Braulio, och det här är naturligtvis intressant, för det är en lovande spelare, denne.
2.) Den naturliga följdfrågan: vad/vem har varit det sämsta och hur bör detta motverkas/ förbättras på bästa sätt?
JOHAN: Vet inte riktigt ur vilken jag ska se det hela, antingen om man ska se till de som inte gjort allt för bra ifrån sig på planen som Pulido och ”Chus”Herrero eller om man ska se till de splarna som man hade stora förhoppningar på men som inte ens har spelat som Coentrão och Doblas. Men jag väljer ändå att lyfta fram framförallt Pulido och Coentrão då de är de spelarna som jag absolut hade förväntat mig mer av. Coentrão hade jag personligen skyhöga förväntningar på och trodde på fullaste allvar att han skulle kunna ersätta Sergio Garcia och blomma ut till en riktigt bra ytter. Det kändes som om han hade alla förutsättningar, att Zaragoza bara skulle vara en språngbräda vidare till större klubbar. Men ack så fel jag hade. Coentrão har vad jag kan påminna mig bara gjort ett inhopp i ligan so far och resten av tiden har han varit skadad. Det rycktas nu dessutom om att han är på väg bort från klubben och kan nog då anses som en av de sämsta värvningarna i Zaragozas historia. Pulido har däremot fått massa chanser att visa vad han går för och misslyckats gång på gång. Han känns som en direkt säkerhetsrisk i försvarsspelet. Att han gång på gång kommer fel i positionsspelet kanske man inte kan gnälla på då han uppenbarligen inte hinner med. Det är inget han kan göra så mycket åt, men att han gång på gång orsakar straffar och gör juniormisstag kan man däremot gnälla på. Det är inte acceptabelt, killen måste lära sig att hålla huvudet lite kallt och chansbryta så fort tillfälle ges.
NINA: För att återknyta till Jorge Lopez; då jag tog mig samman efter degraderingen och började tänka framåt så föreställde jag mig hur Zaragoza i Segunda skulle bli. De skulle svetsas ihop till en oslagbar enhet, packas tillsammans, tätt och tungt som ett svart hål, och med samma destruktiva kraft som ett sådant ta sig an motståndet i andra divisionen. Då de sedan avancerat skulle de – som den enheten – vara oslagbara. Så arbetar mina tankar.
Men. Zaragoza har inte varit något harmoniskt lag under hösten. Alls. Det mesta har kommit att handla om individuella prestationer, och laget beror pinsamt mycket på Jorge Lopez vara eller ickevara. Då han var avstängd mot Celta Vigo lyckades man (det måste vara något slags rekord) med prestationen att under en hel match ha två skott på mål.
Defensiven har inte alls fungerat, Paredes och Ayala har klarat sig godkänt, men de andra har varit katastrof. På senare tid har Marcelino börjat spela Goni från Zaragoza B, och denna bör, om inga nyförvärv kommer under januari, ersätta Ruben Pulido bredvid Ayala.
Att värva en massa Primeraspelare till Segundasäsongen känns med facit i hand inte helt rätt. Jorge Lopez, Ewerthon (som kom tillbaka från lån) och (en skadefri) Caffa får anses vara lyckade tillskott, liksom kanske Braulio kan komma att bli under våren, men de andra? Där borde man ha plundrat Segundaklubbarna på deras framstående mannar/löften, för att få en bättre aning om och där med anpassning till hur den här [hårda] divisionen faktiskt fungerar.
Jag trodde att en stjärna som Oliveira skulle vara överlägsen i en division som denna. Istället har han tappat lite av sin glans och sin lyster, och det blir representativt också för den oenighet som råder, de tvivel och den stolthet vi har inom oss. Hur vi än intalade oss själva att tänka på att det här blir svårt, det här blir en utmaning, det blir inte någon dans på rosor, så har vi underskattat ligan, och motståndet, och står efter nyår kvar där vi slutade; lite söndrade, men fortfarande hoppfulla.
3.) Hur har Marcelino klarat sig såhär långt?
JOHAN: Jag måste erkänna att jag är kluven i denna fråga. Tittar man på tabellen kan man se att Zaragoza ligger på en andraplats och har chansen att toppa ligan vid en eventuell vinst i helgen. Men vid en annan anblick ser man också att det enbart är tre poäng ner till 8:e plats. Som lite färgad och optimistisk Zaragoza supporter måste jag erkänna att jag hade väntat mig en ledning med en 6-7 poäng nu till vintern och en ganska behaglig resa tillbaka till finrummet igen, men om man läser in sig lite mer på Segunda division och kollar på tidigare statistik kan man se att det är en av de bästa om kanske inte den allra bästa andra divisionen i Europa. Att bara ”springa” igenom är det ytterst få lag som klarar av och att överhuvudtaget gå upp redan första säsongen är i sig en bedrift. Med detta i åtanke är en andraplats efter halva säsongen inte alls något misslyckande.
Sen kan man ju se det hela efter hur laget har spelat och agerat under matcherna, även där är jag kluven. Samtidigt som laget har visat en djävulsk vilja i matcherna att aldrig ge upp och i flertalet matcher vänt ett underläge så har spelet varit allt annat än tillfredsställande. Det har varit alldeles för rakt spel med chansbollar i djupet på anfallare som i och för sig är snabba men som inte orkar springa hur mycket som helst. Zaragoza ska som jag ser de ha det bästa laget i ligan och ska inte behöva förlita sig på att motståndarna ska göra misstag utan borde ha mer eget spel än vad man har haft hitintills. Till Marcelinos försvar ska ändå sägas att det tar tid för en tränare att få in sina tankegångar i spelarna. Jag tror på Zaragoza och jag tror på Marcelino och hoppas innerligt att de behåller honom även om man inte går upp den här säsongen, han har potential att göra Zaragoza till ett storlag men han behöver tid, låt oss hoppas att han får den.
NINA: Jag är splittrad, det här är en svår fråga. Vad gäller Marcelino är jag ambivalent, det går nämligen inte att med trovärdigheten i behåll påstå att han har misslyckats, samtidigt är det lika omöjligt att kalla hösten lyckad. Zaragoza ligger på delad serieledning (så säger vi nu) med Xerez. Samtidigt är det inte något skönspel som fört oss hit, det känns inte som att Marcelinos idéer har etablerats och alltför ofta under pågående match dunkar jag huvudet i tangentbordet och undrar vad fan tanken bakom allting är. Långa bollar från ytterbackarna direkt upp mot Ewerthon och Oliveira, eller ut över linjen? Är det den revolutionerande tekniken?
Det är sagt om Marcelino att hans lag alltid vill spela fin fotboll. Och det här skiner igenom även hos Zaragoza i våra bästa stunder. Vi vill. Men i kontrast med denna starka vilja står förvirringen och avsaknaden av ordentligt genomarbetad spelidé. Spelarna tillåts inte riktigt att spela på toppen av sin förmåga, och någon riktig stomme har inte skapats.
Marcelino är alltför låst i sitt 4-4-2-tänk mellan varven, och det som skulle kunna bli till kontinuitet är fortfarande kvar på det disharmoniska stadiet. Det finns ingen bra balans i Zaragoza så som det ser ut för dagen, och det är på Marcelino mycket av det ligger att ordna med den saken. Här bör han vara mer flexibel än vad han visat sig vara såhär långt.
Marcelino har gjort fantastiska saker med Recreativo och med Racing, det finns ett enormt potential hos honom, om han bara kunde bli lika kaxig och radikal i sitt sätt att spela laget som han är när han håller presskonferens. Han sade då han tillträdde som tränare för Zaragoza att detta var hans största utmaning, hans första storprofilslag. Jag känner mig kräsen när jag bara ger honom godkänt so far. Nu är det nytt år dock, och hittills har Zaragoza inte förlorat. Liksom ovan Johan så hoppas jag att mycket av den våren kommer gå ut på att våga bli så bra vi kan bli, att våga ta tag i spelet och vägra släppa greppet; att våga – som vi som spelar WoW säger – äga.
4.) Transferfönstret är öppet. Har du några speciella önskemål (som inte är alltför avlägsna)? Vart bör prioriteringen gällande förstärkning ligga? Vilka spelare ser du gärna lämnar klubben?
JOHAN: Under hela säsongen har jag sagt att vi bara måste skaffa oss en ny mittback för att gå upp, men jag är inte lika säker längre. Efter att ha sett Goní i två matcher måste jag erkänna att vi kanske inte behöver satsa alla våra resurser på en ny mittback. Goní kanske inte riktigt har erfarenheten till de riktigt avgörande matcherna men det har å andra sidan Ayala gott om. Jag vill se att man sattsar på Goní tillsammans med Ayala med Pavón som backup. Jag måste väl dock erkänna att om det ligger någon sanning i ryktet att Valencias Helguera är på väg till Zaragoza så skulle jag inte tacka nej till en sådan övergång. Han kan ge trygghet och stabilitet som vi för tillfället saknar. Helguera har bara spelat en match för Valencia denna säsong och en utlåning till Zaragoza skulle nog alla parter tjäna på. Det skulle självklart vara bättre med en yngre snabb mittback men det kanske är för mycket att begära. Men vad jag ännu helre skulle se är att Zaragoza ledningen plockar fram plånboken och värvar en offensiv innermittfältare. Någon kreativ med bra skott som kan dyrka upp ett lågt fallande motståndarförsvar. En ny Aimar helt enkelt. En drömvärvning skulle vara Villareals Matías Fernández även om den kanske inte är så trolig. En annan spelare som jag gärna skulle se i Zaragozas vita ställ är Hugo Viana som inte spelat en minut i Valencia i år. Han är en kreativ spelare som kanske skulle kunna få en nytändning och blomma ut i segunda division. Om nu det ligger någon sanning i Lafita ryktet och om han nu själv fortfarande vill spela i Zaragoza vore det självklart kanske den bästa värvningen sedan bröderna Milito men det förutsätter som sagt att han vill spela i Zaragoza igen.
När det gäller spelare som inte längre har i klubben att göra måste jag dessvärre ta upp Pulido igen, han håller helt enkelt inte. Om Marcelino nu även skulle flytta upp Goní permanent vilket jag hoppas så blir han helt överflödig. Vidare ser jag mer än gärna att man gör sig av med antingen ”Chus” Herrero eller Pignol, vi behöver inte dem båda som utfyllnad och jag tycker det är bättre att släppa fram yngre spelare om något skulle hända med de ordinarie spelarna. Dessutom är ju Diogo på väg tillbaka i spel igen. På mitten känns det likadant angående Song´o och Coentrão, en av dem har vi definitivt råd att göra oss av med. Mitt förslag är Coentrão då han inte verkar trivas i klubben.
NINA: Johan gör det svårt för mig att tillföra något alls här, vi är väldigt ense i frågan. Jag skriver under på det han säger om Goni, liksom om Helguera och Lafita.
Mati Fernandez (och det vet ni som varit med mig på Spanien under dessa två år) är och har länge varit min drömvärvning till Zaragoza. I Villarreal sitter han bänkad, vilket är ett slöseri med en spelare av hans kaliber, och jag tänker att de om inte anat kunde låna ut chilenaren till oss så som de lånat ut sin supertalang Marcos Garcia till Real Sociedad. Nog måste det vara bättre för Mati att spela, om det så ’bara’ är Segunda, än att sitta på bänk och då och då agera lämpligt maskningsbyte?
En annan intressant spelare är Celta Vigos unga mittfältare Michu. Han ligger bakom oerhört mycket av galiciernas senare framgångar, är såväl kreativ som snabbtänkt och har ett mycket bra spelsinne, och det känns som om han skulle kunna utvecklas och nå än högre nivåer i Aragon. Som om han kunde bli det vi trodde att Coentrao skulle komma att bli.
En annan drömvärvning vore Las Palmas målvakt, Roberto Santamaria. Detta trots att Lopez Vallejo ryckt upp sig; strålande är han långt ifrån. Santamaria har en lysande framtid för sig, är ung och spektakulär, det vore ett smart drag att signa honom till sig nu, om möjligt. Santamaria har en utköpsklausul på 6 miljoner Euro, och kommer inte att tappa i värde.
Vad gäller spelare som bör lämna; Coentrao är väl så gott som tillbaka i Portugal som jag skriver detta, Pulido ser jag ingen som helst anledning till att fortsätta avlöna och Hidalgo är jag ytterst tveksam till. Det här beror självklart på vilka nyförvärv vi knyter till oss (för att värva är nödvändigt). Ytterligare ett frågetecken för mig är stjärnan, Ricardo Oliveira. Hur mycket jag än avgudar denna spelare så står jag inför honom full av tvivel. Trivs han här? Och om han nu stick i stäv med hans prestationer gör det, vad är det då som är fel? Kanske vore det klokt att sälja honom som buden på honom fortfarande är höga? Nu har han sagt att han ämnar stanna åtminstone säsongen ut. Men ändå. Han känns så långt ifrån självklar.
5.) Hur tror du att våren kommer att bli? Lyckas Zaragoza höja sig över sig själva och ta steget upp i Primeran eller inte?
JOHAN: Jag tror som jag tidigare sa på Zaragoza. Anledningen till det är att man har visat en inställning som inte innefann sig förra säsongen och att Marcelino behöver tid för att utveckla det spel som om kommer bli helt avgörande är om Zaragoza fortsätter att kryssa i de jämna matcherna eller om de börjar vinna dem. Allt för många matcher har under hösten slutat med ett oavgjort resultat. Den senaste matchen mot Albacete var ett utmärkt exempel på en sådan match som man inte har råd att tappa poäng på det sättet man gjorde. Det tror jag kommer bi helt avgörande för huruvida Zaragoza spelar i La liga nästa säsong eller inte.
NINA: Jag tänker fatta mig kort. Ja. I min föreställningsvärd finns inget annat, dessutom så har jag i enighet med Loic Bocquet bestämt det. Och vi kompromissar aldrig. Någonsin.
Aupa Zaragoza!
