Efter domarfiasko: Zaragoza 2 - 3 Rayo Vallecano

Zaragozas första hemmaförlust för säsongen berodde till stora delar på den genomusla domarinsatsen.

Jag funderar på om jag är i skick att skriva denna rapport nu, eller om jag borde vänta lite, tills, säg imorgon. Men nej. Jag är i bättre skick än någonsin att skriva den nu.

Men det började bra

Zaragoza öppnade piggt, lyckligt ovetande om hur utgången av detta spektakel till match skulle komma att formas. Redan i andra minuten kom Juan Pablo Caffa fri och kunde ha gett oss ledningen vore det inte för gästande Rayo Vallecanos vägg till målvakt: Ruben Falcon. Och det skulle komma att handla mycket om dessa båda herrar i första halvlek. (Varpå Rayo kontrade och Vallejo tvingades ingripa som Collantes kom i ett bra läge.)
Caffa dominerade på vänsterkanten, spelade bara några minuter efter sitt eget skott på mål fram Alberto Zapater (nu tillbaka från start) som liksom argentinaren fick in en praktträff. Bara det att han var ivägen igen då, den där, han… Falcon.

Det var ett högt pressande hemmalag som ville få chansen att göra vad de så sällan tillåts att göra numera; spela fotboll. Efter att ha tvingats se Cordoba avrätta en sport förra helgen fanns hos Zaragozaspelarna ett sug efter upprättelse, och det såg till en början ut som om den skulle komma.
Trots att Jorge Lopez kom in i matchen alltmer var det Caffa som förblev stjärnan dessa första hoppfulla fyrtiofem minuter. Om vartannat skapade han möjligheter för såväl Ewerthon som Oliveira – som Marcelino klokt nog beslutat för att starta med förra omgångens flopp och den efterföljande kritiken i färskt minne.

Det var i stort sett spel mot ett mål fram tills det att första målet kom, och det på fel planhalva. Rayo gjorde det bästa tänkbara av det kontringsläge de bjöds på, och Jofre på kanten skickar ett bra inlägg till Pachón som vinner positionen före mittbackarna och ställer Lopez Vallejo.
0-1 är ett faktum.

(Sen kastade jag av mig Aimartröjan, ni minns vad jag skrivit om den tidigare men då och då måste ödet utmanas.)

Och Zaragoza vände. På mindre än fem minuter. Framspelad av Jorge Lopez gjorde Oliveira kvitteringsmålet i den 41:e minuten, bara fyra minuter senare spelade målskytten i fråga själv fram Ewerthon, som gjorde 2-1 till ett pausfaktum.

Skithalvleken

Inte ens tio sekunder in i andra halvlek var Ewerthon en stolpe ifrån att göra 3-1. Vi undrar förstås hur det sett ut om det blivit så. Kanske hade det inte spårat ur så som det gjorde, förmodligen hade det inte gjort det.

För i andra halvlek var det dags för en annan man att inta den stora platsen på gräset och hamna i fokus, nämligen dagens huvuddomare Perez Moreno. Ni måste ge mig det, jag brukar inte vara den som gnäller på domaren, men denna afton är det ofrånkomligt. Han var nämligen för usel, och hans inkompetens blev för kostsam.

Andra halvlek hade kunnat vara en helt annan match. Det snabba spel vi skämts bort med i första halvlek var bortrollat, och in på planen kom ett Rayo som mer liknade de vanliga motstånden vi ställs inför; ett sådant som ställer hela startelvan i backlinjen, som spelar tokdefensivt.
Tacksamt för dem kom de innan halvleken var över att ha två spelare mer än oss att förfoga över. Eftersom Gabi blev utvisad som det led.

Det långsamma tempot provocerade Zaragozaspelarna, och snart regnade korten som manna från Madridgudens egen himmel. Det började med Goni, denne fick snart fint sällskap av Ayala, Zapater och Gabi.

Efter en kollision med den utrusande Lopez Vallejo tyckte så Moreno att det var dags att bekänna färg. Situationen allas tveksam i alla medior som bemödar sig skriva om matchen. Och på forumen höjs nu rösterna; vad är det med den spanska domarkåren som gör att de känner sig tvingade att dela ut straffar mot Zaragoza så fort vi spelar hemma? Sammanträffanden upphör att vara just sådana då de inträffar regelbundet.
Aganzo satte straffen, och 2-2 var den lögnaktiga skepnaden av ett faktum.

Och så urartade det. Zaragozaspelarna blev desperata och tappade kontrollen över spelet helt. Försöken att tränga igenom muren från Madrid blev alltmer desperata och då Gabi drogs omkull i straffområdet var laget redan ett frustrerat sådant. Medan Moreno stod och tvekade mellan straffens vara eller ickevara gjorde den förbannade Gabi vad han kunde för att påverka honom i rätt riktning, något som resulterade i gult kort för protest. Protest för ett beslut som ännu inte var fattat, som Moreno velade lite kring.
Enligt denna logik ska alltså alla som räcker upp sina händer och förtvivlat försöker få domaren att fundera över om varje mål som görs var offside eller ej också varnas.
Gabi fick lämna planen. Zaragozas straff uteblev.
Det kallas med andra ord: maktmissbruk.
Zaragoza kommer att överklaga detta. Och för första gången är jag beredd om att hålla med. I detta enskilda fall är jag det.

Och med tolv män mot tio var det ingen konst för gästerna att ta hem de tre poängen. Enguix blev den andra som under samma match lyckades med att helt totalt lura Lopez Vallejo, som ikväll mer liknade sitt gamla själv från i höstas.

På orättvisa grunder plockades Zaragoza ner från uppflyttningsplatserna. Vi ligger på samma poäng som Hercules dock, och nästa helg startar ligan om. Loppet är bara halvfärdigt än. Men kritiken mot Marcelino ökar. Han har inte lyckats skapa någon kontinuitet i truppen, frågan är om han ens kört samma startelva två gånger såhär långt. Spelet han presenterar präglas av osäkerhet, av tvivel och att spelarna inte är bekväma i sina positioner är uppenbart.
Jag fick ett sms av vår Johan Grahn under kvällen, en del av det lyder: Det värsta är att så fort vi går ut och lovar en massa poäng så går det alltid åt helvete.
Just det Jorge, shut it.

Vore jag Agapito Iglesias och Eduardo Bandres nu skulle jag ge Marcelino tre veckor. På dessa tre veckor skulle jag som dessa två kräva minst sju poäng.
Vi har en trupp för Primera. Vi har rätt att kräva mer än såhär, domare med eller emot. Att resa sig, att så över.

Tabelläget efter avslutad omgång:
1. Xerez 37
2. Tenerife 34
3. Hercules 33
4. Zaragoza 33

Zaragoza: López Vallejo; Zapater, Goni, Ayala, Chus Herrero; Jorge López, Gabi, Generelo (Songo'o, min.55), Caffa (Hidalgo, min.83); Ewerthon (Braulio, min.73) och Oliveira.

Rayo Vallecano: Rubén Falcón; Albiol, Salva, Tena, Coke; Collantes, Yuma (Sousa, min.75), Diamé, Jofre (Piti, min.60); Pachón och Aganzo (Enguix, min.78).

Mål: 0-1. min.25. Pachón; 1-1. min.41. Oliveira; 2-1. min.45. Ewerthon; 2-2. min.76. Aganzo, de penalti; 2-3. min.83. Enguix.

Domare: Perez Moreno

Varningar; Zaragoza: Goni, Ayala, Zapater, Gabi
Utvisning, Zaragoza: Gabi, efter två gula

Varningar Rayo Vallecano: Albiol och Enguix

Publik: 16 000 åskådare som gjorde sitt bästa för att visa missnöjet med Perez Moreno på La Romareda

Källor: Radio Aragon Digital, El periodico de Aragon, Marca.com