Onödigt och orättvist poängtapp mot Castellón
Det finns inget som Jorge López bygger upp som Pulido inte kan rasera.
Zaragoza är ett ojämnt lag. Det har vi konstaterat gång efter annan i våra rapporter från säsongen i Segunda. Spelet präglas inte av kontinuitet, när vi vinner så gör vi det för att det finns dem som briljerar och inte till följd av ett bländande samspel.
Vad vi kommit att vänja oss vid hittills: Jorge Lopez är magnifik, Jorge Lopez har inte gjort en dålig match i Zaragoza, och Lopez Vallejo borträknad har han spelat flest. Caffa och Ewerthon är väldigt, väldigt bra. Ponzio är lovande, Ayala och Gabi stabila, Paredes och Pavón för underskattade, Zapater pålitlig men långsam, Braulio hungrig, förbannad och otillräcklig.
I den helt andra änden av skalan hittar vi Pulido och Pignol. Backarna som match efter match får fortsatt förtroende, och som fortsätter att underprestera.
Att Zaragoza tappade ledning och poäng ikväll var delvis Pulidos fel. Det skulle vara enkelt att säga bara, och det skulle vara skönt att göra det, låta honom klä skott för detta misslyckande, men det skulle också vara osant.
För det var inte bara hans fel. Det var domarens också.
Tillbaka till början då hoppet levde. Det var hemmalaget som skapade de flesta chanserna i inledningen av matchen men liksom de senaste omgångarna var Toni Doblas en klippa i mål. Det finns inte en antydan till tvivel i den mannens agerande, han känns given. Får han vara frisk känns det som att det ska mycket till för att Lopez Vallejo är tillbaka i mål, men å andra sidan får ju Pulido spela titt som tätt.
Ulloa skapade ett par halvfarliga chanser, som Doblas tog hand om på ett exemplariskt vis. Backlinjen, bestående av Zapater, Pavón, Ayala och Pignol kändes inte helt stabil i öppningsminuterna, men som spelet skiftade och Zaragoza tog över blev också spelet hemåt mer övertygande.
Braulio, som spelade från start tillsammans med Arizmendi, tvingades lämna planen redan i den tjugofjärde minuten på grund av smärtor i magen. Om någon lyckats missa det så opererades ha akut för brusten blindtarm för en dryg månad sedan och väntades inte tillbaka i spel förrän i maj. Vi har från redaktionens håll spekulerat i huruvida hans mycket plötsliga tillfrisknande i samband med att tiden (de 15 dagar LFP skänkt oss på grund av krisen med anfallare) för att ordna med en extra forward rann ut i sanden kan vara hårda påtryckningar från kulisserna och efter det som ägde rum under kvällen går det inte att låta bli att tänka extra på det. Och hoppas, naturligtvis, att så på inga sätt är fallet.
Songo’o kom in istället för Braulio.
Utropstecknen i första halvlek, utöver Doblas, var annars Ponzio, Caffa och Jorge López. Jämte dessa tre giganter på mitten blev Gabi så osynlig att jag faktiskt glömde bort att han var med ikväll. Men det var han.
Och trots att det kanske var Castellón som hade flesta skott på mål i första halvlek så var det Zaragoza som tog ledningen, i den fyrtiosjätte minuten, då ovan nämnda herrar fick briljera. Caffa spelade fram Jorge, som med den arrogans vi fått vänja oss vid, fick bollen i nät bakom Carlos Sanchez.
Andra halvlek blev sedan en segdragen historia om vilket inte mycket utöver det som ägde rum på övertid finns att berätta. Inget av lagen spelade någon bländande fotboll, Arizmendi och Songo’o fann aldrig varandra; att sätta kameruanen på topp är naturligtvis en paniklösning som vittnar om den anfallskris Zaragoza verkligen lider av. Ewerthon lämnad hemma skadad, och Braulio tvingad att gå av tidigt i första halvlek. Det lämnar inga alternativ, släng in en yttermittfältare bredvid Arizmendi, i det här fallet hade kanske Ander varit att föredra.
I 55:e minuten utgick också Pavón efter att av ännu okänd anledning klargjort att han önskade byta och in kom den vandrande katastrofen Pulido, något som i förlängningen skule visa sig vara ödesdigert.
Trots att felet inte bara var hans.
För med en 3-0 seger för Xerez över Hercules och med Jorge Lopez ledningsmål mot Castellon såg det så ljust ut. Zaragoza på andra plats i tabellen – hade allt gått som det borde så hade vi som sämst kunnat sluta trea imorgon.
Men nu gjorde det inte det, nu gick det inte så väl.
För i den 93:e minuten kapade Pulido Nsue i straffområdet och domaren pekade utan att fundera vidare på punkten.
Det är så lätt att avsky Pulido just nu. För att han gjort det igen. Jag har inte ens bemödat mig med att lägga in hans namn i stavningsprogrammet, en tyst och verkningslös protest mot att han befinner sig i Zaragoza, och då har det ändå gått nio månader sedan han kom.
Men domaren gjorde lika mycket fel som Ruben den här gången. Då Pulido bröt på det inkompetenta vis vi tvingas ha överseende med –för det är så han spelar – var bollen redan över linjen, ute ur spelet, fuera, död.
Att tappa två poäng på det här viset känns inget annat än ovärdigt.
Och tappat poäng är vad alla de spanska tidningarna skriver också.
Zaragoza tappade två poäng, det finns egentligen inget att tillägga.
Förutom Aupa Huesca (som möter Rayo imorgon) och Aupa Levante, som ska försöka vinna över Tenerife på Tenerife.
Castellón: Carlos Sánchez; Rafita, Baigorri (Víctor Salas, m.64), Mora, Pol; Dealbert, López Garai; Mario Rosas (Omar, m.84), Arana, Uranga (Nsue, m.77); och Ulloa
Zaragoza: Doblas; Zapater, Pignol, Ayala, Pavón (Pulido, m.55); Jorge López, Caffa (Paredes, m.66), Gabi, Ponzio; Arizmendi och Braulio (Songo'o, m.24).
Goles: 0-1, m.45: Jorge López. 1-1, m.94: Ulloa STR
Domare: Carlos del Cerro Grande
Gula kort; Castellón: Amonestó Dealbert, Baigorri, Omar och Arana
Gula kort, Zaragoza: Doblas, Ponzio och Songo´o
Källor: AS.com, RadioAragonDigital
