På tal om anfallskris
Att säga att det ser lite knepigt ut för Zaragoza är en grav underdrift. Minst sagt.
Tillslut verkar vågorna som bildades långt -men inte för långt- ute i samband med att Zaragoza sålde Ricardo Oliveira till Betis ha nått hela vägen fram till stranden.
Halvt på skämt men med fruktan i halsen har vi från redaktionens håll ställt oss frågan vad som händer om ytterligare en anfallare skadas (detta då Braulio Nobrega var borta för brusten blindtarm och allt hopp låg till Ewerthon och Arizmendi match efter match), om det skulle nå den punkt där det faktiskt bara fanns en tillgänglig forward i truppen.
Och nu är vi där.
Jag kan inte säga att jag är helt förvånad, inte ens särskilt. För visst finns det ett aspekt av begreppet fruktan som innebär förväntan, varför oron alls existerar från början. Det var inte utan anledning som William S Burroughs myntade talesättet 'Den människa som är paranoid vet vad som försiggår'.
Framtiden är inte särskilt svår att förutse. Antingen tittar man bakåt, vi har en tendens att upprepa oss själva, eller så föreställer man sig det värsta, vilket är ganska snarlikt det första alternativet och förr eller senare blir det rätt.
Inte alla gånger, bara anmärkningsvärt ofta. Speciellt om man är zaragocista.
Idag kommer Zaragoza till träning klockan 10:30 utan två anfallare, eller omformulerat; med en enda.
Braulio, som efter en kollision med Castellónförsvararen Álvaro Baigorri i lördags tvingades av planen efter bara 24 spelade minuter med illa stukad ankel, kommer att tvingas avstå spel i minst tre veckor framöver.
Detta framkom efter den medicinska undersökning kanarien genomgick under gårdagen.
Och man måste ha ett hjärta av sten eller verkligen älska Osasuna innerligt för att inte känna med Nobrega, som haft sådan fenomenal otur det här året. Akut opererad, tillbaka som matchvinnare för att finna sig skadad på nytt.
I en intervju med Marca innan den ödesdigra matchen mot Castellón berättade Braulio att segermålet i omgången innan, mot Girona, kom till av ren ilska; all den frustration han bär inom sig över hur allting utvecklats sedan 2009 tog sin början, de värsta månaderna för honom personligen någonsin, karriärmässigt samlade han och bygde det skott som blev det vinnande av.
Det här kallar jag min svarta säsong, sa Braulio, men än finns det tid att ändra på det.
Och så går det såhär.
Den andra anfallaren, den andra tredjedelen i Zaragozas forwardsstyrka, som inte kommer att träna idag är skytteligaledaren Ewerthon Henrique De Souza.
Liksom Braulio undersöktes brasilianaren under gårdagen, dessa undersökningar bringade dock ingen klarhet i vad exakt det är han lider av.
Marcelino - som i en intervju här om veckan bekände färg och talade om drömmen att i framtiden få träna Real Madrid - försöker bringa hopp.
"Jag hoppas att Ewerthon är tillbaka i slutet av veckan, att han finns tillgänglig till helgen. Men om det inte blir så, och det kanske inte blir så, så är jag säker på att Songo'o klarar av att spela jämte Arizmendi på topp. Det gick över all förväntan då han fick hoppa in för Braulio i helgen."
Över all förväntan?
Ja, jo.
Som om inte det var nog med de felande anfallarna är Pavón borta, något som med 99% säkerhet garanterar att Ruben Pulido medverkar i helgens match mot Gimnastic Tarragona. Vid det här laget vet vi alla att Pulido på planen är detsamma som att låta motståndaren spela med 12 man, hans sätt att överraska är att gång efter annan visa att han kan förstöra i princip vilken situation som helst, eller vilken ledning.
Inte heller Ander Herrera kommer att finnas tillgänglig, som han under veckan spelar U20.
Behöver jag nämna Caffa och Jorge López, Zaragozas finest?
Som kommer att träna avsides under veckan.
Eftersom deras muskler är överansträngda.
Marcelino förutsätter att de kommer att spela i helgen, om de får träna väldigt lugnt -"De tränar i bomull" - i veckan.
Förutsätter.
Garanterar inte.
Har vi nått botten nu?
Jag tänker på Bob Dylan, på textraderna When you think you lost everything/ You find out you can always lose a little more/ I'm just going down the road feeling bad/ Trying to get to heaven before they close the door.
Och på Oscar Wilde; Vi ligger alla i rännstenen men somliga av oss tittar på stjärnorna.
Frågan - vad händer om bara en anfallare finns tillgänglig, besvaras inte idag utan på lördag.
Med största sannolikhet vet vi alltså snart.
Hopp och förtvivlan, ska vi skratta eller ska vi gråta, eller gråta av skratt, skratta av gråt?
Källa: Marca.com, Periodico de Aragon
Aupa aupa Zaragoza!
